Jag säger bara det...

I morse när kylan trängde in ben och märg och
ända in i gympa skorna så fick jag en uppenbarelse.
Stod med isskrapan och muttrande;
"jag hatar vinter"
Sen som vanligt till jobbet. Casper är som en snigel
varje morgon och vi blir alltid sena.
I morse hade jag en släng av pms och får lov
och säga att jag upplevde Casper ännu
långsammare. I denna bitande kyla så blir det
ännu jobbigare för Casper. Påpälsade som han är
så blir han som en otymplig michelin gubbe
Uppskruvade Jasmine hänger lätt med i min
rytm och beklagar sig kaxig över Casper.
Efter ha skällt på en mamma på dagis för
hon glömt stänga grinden satte jag mig i bilen
för att köra till jobbet. De dumma bilisterna
förtjänade några svordomar. Helt slut av
morgonens strapatser. Så fick jag min
uppenbarelse. Fan vad bra jag har det.
Jag säger bara det...
Tack och lov att jag inte är född som kvinna
i Afghanistan. För hur hade ens liv sett ut då?
Livslängden för kvinnor är 47 år där. Tänk om
jag bara skulle ha sex år kvar att leva.
Eftersom hela kroppen täcks med slöja så
får de bristsjukdomar.
Vad har jag att klaga på?
Pms, stressiga mornar, 10 grader kallt ute.
Jag har jobb, bostad och lever självständigt.
Så alla ni som klagar på kylan var glada att ni
inte är kvinna i Afghanistan. Detta mantra
har jag haft i mitt huvud hela dagen. Den
hemska kylan är som bortblåst. Allt känns
så mycket bättre. För jag är glad att bor i ett
välfärdssamhälle som Sverige. Vi brottas med
problem som: blir min julskinka lika god i år,
vad ska jag köpa för julklapp till faster Berit?
Kommer tåget bli försenat? Ska jag köpa nya
julgardiner? Vad ska jag önska mig i julklapp.
Måtte vi inte få nya morgontofflor av mormor nu igen.
Hoppas jag får årets julklapp. En surfplatta.
vore jättetrevlig.Hur ska jag hinna med allt till jul?
Städa, shoppa och hitta en snygg julgran.
Alla glöggfester och julbord man ska hinna med.
Sådan problem har man inte i Afghanistan.

Några kvinnor i Afghanistan. Jag har inte fotograferat.

Igår var jag på en mycket lärorik föreläsning. Bo Strömberg hade
föreläsning på sensus om hur man blir en bättre fotograf.
Inser efter detta att jag har mycket att lära mig. Men hans bilder
var inspirerande och det känns som jag kan förbättra mig
en hel del. Vet lite vad jag kan fila på. Jag är ju bara
nybörjare. Så tack Bosse för en kanonbra föreläsning.

Ytterligare en bild från kyrkan.




Kommentarer
Postat av: karin

du glömde att gå ut med hunden i stressen

2010-12-02 @ 14:29:33
Postat av: Carina

haha, säkra källor säger att han lever som en prins på okänd ort.

2010-12-02 @ 16:17:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0