Herrgård, spöken och fotoklubben, and kill them with kindness.

Inte så att det spökade på den genuina herrgården
jag besökte häromdagen. Spökhistorian kommer senare.
I onsdags bjöd chefen hem oss på glöggmingel.
Hon bor så vackert utanför Simlångsdalen i en stor
herrgård. Det var så himla mysigt med den öppna
spisen och snön gnistrande i marschallernas sken
utanför. Man kunde nästan skymta en hustomte
ner vid stallet.
Vi hade så himla trevligt. Lite avundsjuk på hennes
kök. Men det är klart, är man gift med en kändis
kock som Stefan Holmström så det är klart att
man har ett urläckert kök. Ibland är det roligt
att träffas utanför jobbet. Skratta och dricka lite
vin. När man jobbar som sjuksköterska så blir
det mesta på jobbet så allvarligt. Man diskuterar
sin patienter fram och tillbaka. Så en riktig
trevlig kväll. Tur att jag var ledig dagen efter.
Torsdagen var lite inrutad. På eftermiddagen intog jag årets
julbord med jobbet. Nej det gjorde jag inte.
Inget julbord i år utan vi fick en föreläsning. En föreläsning
som skulle göra oss till glada och positiva medarbetare.
Lite surt kändes det. Men oj vilken bra föreläsning det var.
Helt klart nästan lika uppskattat som ett julbord.
Susanne Einhorn hette föreläsare och hon pratade
om, kommunikation, kroppspråk och att
gästen inte alltid har rätt men ska ändå lämna oss
supernöjd. Gäst=patient. Kill them with kindness.
Man ska alltid le mot andra. För då ler andra tillbaka.
Spegeleffekten. Man ska bemöta andra så som de vill
och behöver bli bemötta. Att klagomål var en gåva.
Hur ska man annars bli bättre. Hon pratade om fyra
olika personligheter och hur man bemöter de.
Tore-den du kan lita på. Ordning och reda.
Rickard-som gillar nytt. Äventyraren.
Ulla, som får alla att må bra. Säger aldrig nej.
Isabella- som älskar att vinna.
En arbetsplats fungerar ju bäst om alla fyra finns.
När jag klev in i kyrkan sist av alla till fotoklubbens
träff ekade hennes ord i mitt huvudet. Jag var Isabella.
Hon kommer ofta sist och hennes högklackade skor
hörs tydligt. Isabella var ju den man tyckte minst om.
Min skor ekade högt i kyrkan. Men nä, ingen Isabella
är jag. För hon är en som alltid vill vinna och skyr inga
medel. Jag är nog en blandning. Tyvärr alldeles för lite
ordning och reda. Jag är nog mer Ulla som vill att alla
ska må bra. Men jag har inte svårt att säga nej.
Spännande med beteende vetenskap.
Träffen med fotoklubben var trevlig. Ricky gav en guidad
tur runt i kyrkan. Han jobbat som guide och kunde
hur mycket som helst. Imponerande.
Min foton blev asdåliga. Även om Guns man Mikael
försökte hjälpa mig med inställningarna. Tack för
alla tips. Jag är missnöjd ändå.
Jag är inte van att fota när det är så mörkt.
Försökte ta några kort ute på de vackra träden med
ljuslingorna. Men inget blev bra. Trist.





Varför kom jag för sent då? Jo för jag fick akut köpa
en ny mobiltelefon. Tappade den i toaletten för ett tag sedan. ( Ny spolat
jag lovar) Nu orkade den inte mer. Den nya mobilen är så
svår att jag kan knappt svara i den.
Till sist så måste det spöka hemma oss mig. Mina brandvarnare
bara piper. Hittade inga nya batterier i affären så jag köpte en ny. Tog ur
alla batterier i den gamla men den bara piper ändå. Satte upp en
ny brandvarnare och den piper också likadant. Nu ligger båda
i förrådet och piper. Spökar det? Hur kan båda pipa så?
Fattar inget.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0