Snöstorm och sorg...

I handen vilar textraderna.
Försöker sjunga med i psalmerna.
Men kan inte läsa raderna.
Allt är suddigt av min tårfyllda ögon.
Halsen är tjock och grötig.
En doft av stearinljus och virke sprider
sig i mina näsborrar. Utanför de väldiga
kyrkfönsterna yr snön. Från och till
fladdrar ljusen till. Under några
tysta minuter är det enda som hörs
ett drip drop. Precis vid kistan står
ett vackert blomhjärta i fyra färger.
Blomvattnet droppar ner i ett porslins
fat. Drip drop ekar när prästen tystnar.
När alla omsorgsfullt tagit ett avsked och
lagt sina handblommor på den vackra
furukistan så ekar mina skrivna ord i kyrkan.
Prästen läser med sådan inlevelse och vacker
röst min dikt att jag knappt kunde tro att
jag skrivit den själv.
På kistan står ett foto jag tagit av John-Erik och dikten
inramat bredvid.
En sådan vacker och fin begravning det var.
Så känslosamma dagar det har varit.
Gå runt i hans hus och se alla hans saker.
Nästan orört. Men huset är tomt. Han finns inte mer.
Jag är så ledsen och speciellt för min mammas skull.
Att mista sin livskamrat på det viset.
Men nu har jag äntligen fått krama om henne och
vara hos henne under några dagar.
Det känns jättebra.



Snön yr utanför kyrkan.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0