carinasfoto

Då var det dags igen och åka till Göteborg och
Drottning Silivas barnsjukhus. Syna vården på insidan.
Min son Casper som har en muskelsjukdom skulle
göra en lungundersökning. Tydligen gick den
inte att göra i Halmstad. I går styrde vi vår
skoda fabia till den stora staden. Lånade en gps av
kompisen Anna. Tack och lov för det, var verkligen
jätteskönt att ha med. Lovade mig själv förra gången
att inte åka dit utan gps. Solen sken när vi kom
fram och himlen härligt blå med fluffiga moln.

Vi hade varit ute i god tid och var framme tidigt.

Casper passade på att leka en stund utanför sjukhuset.

Innan det var dags att prova ut apparaten. Denna skulle han ha på
sig på natten. Registrerar hans andetag och puls. Samtidigt som
allt filmades. Personalen kom in varje halvtimme och grejade
med elektroderna och skrev hur han sov. Jag vaknade nästan varje
gång de kom in. Vaknade en gång av att de stoppade om mig och mitt
täcke med. Gulligt va? De flesta kände igen Casper sedan förra gången
vi var där.

Sover som stock trots allt. Han var så otroligt duktig. Han vaknade till
några gånger men lät de bara hålla på. En riktig hjälte. Han tyckte
själv att det var jobbigare än muskelbiopsin. Jag tyckte inte det verkade
som han led men han hade väldigt ont i fingret efter syremätaren.
Allt med sjukhus och barn känns alltid lite skrämmande. Man är så
utelämnad. Även om jag är sjuksköterska så är detta inget jag jobbar
med. Först så tydde jag apparaten fel och trodde han hade syrgas
mättnad på 86 procent och fick panik. ( Man ligger mellan 97-100)
Men det var fel och han låg runt 96-97 hela natten. Inte visste jag heller
att ett barns vilopuls låg på över 100. Men det har jag lärt mig nu.
Man vill bara skydda sina barn mot allt ont och låta det vara friska.

Idag fick han göra en annan undersökning som innebar att han fick stoppa
in en grej som såg ut som snorkel, (delen man har i munnen) och sedan andas
in ädelgaser. Vi har inte fått svar på något ännu för allt ska köras i ett datorprogram.
Egentligen skulle vi träffat en lungläkare men han hade åkt på konferens
i Borås. Ni får bli kallad de igen. Ok vi har bara 28 mil att åka så det gör inget.

Min underbara söta lilla son och hjälte Casper. Du är verkligen värd
allt. När vi körde hem i ösregnet så spelades Whitney Houstons låt
I will always love you och jag blev lite rörd över texten och Casper.

I hope life treats you kind
And I hope you have all you've dreamed of.
And I wish to you, joy and happiness.
But above all this, I wish you love.

I will always love my kids Sofia, Jasmine och Casper. De är alla tre värda
allt i livet och självklart min bonusgrabb Wiktor också.
Älskar er.
Man får aldrig överge sina barn.