Dramatik och svaret på gåtan?

Vissa dagar kommer man inte glömma i första taget.
Som gårdagen. Vilken dramatik. Var hemma igår eftersom jag
fortfarande hade ont i magen. Fick tid på vårdcentralen på eftermiddagen
och dagen tycktes släpa fram. Kollade på tv och tog det lugnt.
Magsmärtorna var påtagliga på förmiddagen. Efter lång väntan
mötte jag äntligen en läkare. Hon tittade mig med  Stora sympatiska ögon
och sa:
-Jag vet precis vad det är. Med 99 procent säkerhet. Du har endometrios
och ska tillbaka till gyn. Jag har haft precis likadan och vet precis vad du
går igenom.
Jag satt som ett frågetecken. Men hon övertygade mig och förklarade
vad det innebar och hon har nog rätt. Det blir tillbaka till gyn och
börja med hormonbehandling och en titthålsoperation.
När jag kom så var jag helt slut men mitt adrenalin skulle snart
sätta fart mig.
Wiktor och hans kompis leker ute vid studsmattan. Hör på håll hur Gabriel
gråter och rusar ut. Oh my good.
Lilla killen har kastad sig rakt ut och landat på armen. Den var som ett
dragspel. Värsta armfraktur jag sett. Killen storgråter och undrar varför
hans arm ser så konstig. Försöker trösta och komma så snabbt som möjligt
till akuten. Jörgen ringer hans föräldrar och vägen till akuten har
aldrig varit så lång. Försöker distrahera honom på alla möjliga sätt.
Sjunger, skojar och tröstar hela vägen. Rusar in på akuten och får snabbt
fart på personalen som genast förbereder för operation.
Hans föräldrar dyker upp och jag åker hem.
Precis innan han skulle sövas så ringer han och tackar för att jag tog så fint hand om
honom och han var även orolig för Wiktor hur han hade tagit det hela.
Idag dök han upp och visade sitt gips och var redan redo att leka med Wiktor igen.
Försiktig lek och ingen studsmatta. Gips i sex veckor. Ja vi blev lite chockade allihop igår.
Ja man får verkligen fånga dagen. Man vet aldrig hur dagen ska sluta.
Var snälla mot varandra. Bråka inte i onödan. Skratta mer och säga något vänligt
till någon som du egentligen inte gillar. Krama varandra mer.
Ja håll dina drömmar svävande och försök att landa mjukt.

Kommentarer
Postat av: Moncan

Ja herregud! Ibland blir inte dagen alls som man har tänkt sig. Eller livet överhuvudtaget.
kramar!

2012-08-18 @ 20:09:01
Postat av: Carina

Livet blir kanske inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre. Kram

2012-08-19 @ 08:30:18
Postat av: Moncan

Ja man får kanske inte de barn man tänkt sig. För deras skull önskar man förstås att de varit "friska". Man hatar deras sjukdomar, men man älskar deras skratt desto mer. Och man har lärt sig något så enormt fint. Att det är de små små ögonblicken som är viktiga. Blickar, skratt, bus och ett litet steg i utvecklingen som för oss är så stort och viktigt. Älskade ungar!

2012-08-21 @ 17:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0