carinasfoto

en och samma gång. Precis så som Gessle sjunger har
min dag varit. För precis ett år sedan så begravde vi
vår underbara John-Erik som så hastigt drogs ifrån oss.
Pratade min mamma på morgonen och tårarna bara rann
när jag skulle jobba. Det gick inte att undvika. Men jag jobbade
vidare och mitt allt så ringer de från Hallandsposten. Din bild
fick flest röster. Jag kan inte tro att det är sant. Den låg
bra till och så blev den omkörd på slutet. Men tack vare
alla underbara människor som gillat och kämpat för min
bild så vann jag. På måndag skall jag dit för ett liten intervju.
Jag blev så glad att jag grät på jobbet. Alla känslorna
kom verkligen på en och samma gång. Först tårar av sorg och sedan
av glädje.

Saknad.
Strävsamma år biter ringar i ansiktet.
En varm famn sprider cirklar som växer.
Dina cirklar växer och frodas i generationer.
Vart än du har gått  så har du lämnat dina spår.
Du har alltid funnits där och skulle finnas
så mycket längre.
Men livet spelar oss i spratt.
Ena dagen sitter du vid köksbordet.
Nästa dag vilar din kropp i kylan.
Din vackra själ lever vidare hos oss och
vinden för vår saknad vidare.
Dina andetag lever kvar därute och ger
syre till någon annan.
Vi kommer alltid minnas dig som,
hjälpsam, glad, strävsam och med en stor
portion envishet.
En ny stjärna på himlen har tänds.
Farväl John-Erik.

Dikten jag skrev till begravningen.

Ja livet är fullt av överraskningar. Fjorton dagar efter John-Eriks begravning
så dog vår älskade pälsboll Tarzan. Strax därefter kom min vattenläcka. Men det
var 2011. Nu är det 2012. Ett nytt år och ett nytt liv.