carinasfoto

De senaste dagarna känns som en lång baksmälla.
Huvudet känns tungt och hela världen verkar
snurra. Sakta men säker börjar saker falla på plats.
Men jag har fortfarande väldigt svårt att förstå allt.
Verkligheten kommer i kapp. Idag har de varit
och mätt Casper för att mäta ut hans rullstol. Han har
önskat sig en rullstol med Smiley på hjulen.
Han tar det så bra. Själv är jag nog i chock
fortfarande. Jag har lätt att falla i gråt
och får verkligen kämpa för att hålla mitt humör
på topp. Jag har så många runt omkring som verkligen
stöttar mig, familjen, arbetskamrater och hur många
som helst som bryr sig hur det går för oss. Man
blir överväldigad. Min klippa Jörgen får mig att
må så bra jag kan. Just nu har jag ju problem
med mitt magonda också som inte har släppt.
Den nya medicinen har inte hjälpt. Nu har läkaren
skrivit remiss för utredning. Det är kanske
lätt att tro att det är psykosomatisk men tyvärr
så började det långt innan alla problem kom.

Min söta lilla Casper. Mobilfoto från Göteborg.

Varenda lilla muskel prövades.

Casper har fotat sig själv.

Jag har inte glömt att jag två barn till. Jasmine hon låter
sig alltid ta plats så det är ingen fara med henne. Sofia kämpar på med
allt nere i Lund. Men visst kretsar det
mycket om Casper nu. Jag gör så gott jag kan med allt, jobbet och mitt Liv.

Tack för att du får mig att le Jörgen. Du är helt underbar.
Vi tittar lite på gemensam bostad och vi har så mycket trevligt framför oss.

Nu fyller vi våra liv med glädje och gemenskap.