112 och massor av drama.

Äntligen skulle det vara påsk. Skärtorsdag och släkten från Värmland på ingång. Glad i hågen höll jag på att avsluta mitt jobb för dagen när skolsköterskan ringer. Jasmine har trillat ned från ett träd och mådde inte så bra. Jag skulle ändå precis sluta och ta Casper till ögonkliniken för uppföljning. Självklart hämtar jag Jasmine.
Härliga påsk och några dagar ledig, tänkte jag. Kände mig inte alls orolig över att Jasmine trillat. Väl framme på skolan så förändras allt. Hon ligger på britsen med övervakning av två skolsköterskor. De hade pratat med sjukhuset och hon skulle direkt upp till akuten. Jasmine sluddrar och kan inte minnas vad som hänt. Hon kan inte heller lyfta på sin ben och inte heller hålla upp sitt huvud. Benen är som bly. I några sekunder tänker jag. "Ska jag ha två barn i rullstol" Nej det finns inte på världskartan. När skolsköterska ringer 112 och beställer ambulans så gungar marken lite lätt. Ett inre kaos uppträder. Men jag försöker samla mig. Jag ser att hennes ögonpupiller är lika stora och jag tänker att det är en kraftig hjärnskakning och allt kommer ordna sig. Behåller mitt lugn. Får ringa lite samtal. Boka av tiden för Casper, lösa så att mamma kan komma in i lägenheten. Allt på en gång.
e
Grenar av kaos. Men Jasmine är viktigast. Allt löser sig. Ambulansen som är vana att jag beställer ambulans på jobbet tror att jag jobbar. (står med jobbarkläderna på)Men jag säger med gråten i halsen att idag är jag bara mamma.
De lägger henne på en skena och försäkrar mig att 95 % av alla de får lägga så, går utan problem sedan.
Underbara skolsköterskan Helen är så himla duktig och erbjuder sig att hjälpa till på alla möjliga sätt. Rosor till henne. När Jasmine får på sig kragen börjar hon kvickna till. När vi kommer upp på akuten så kan hon röra på sina ben igen. Hon blir rejält undersökt på akuten och jag tänker så skönt, nu kan vi åka hem och umgås med mormor. Fast det fick hon inte. Hon fick ligga inne på observation till nästa dag. Efter påsk ska hon operera polyperna och läkarna säger att det inte är någon fara. Mormor kommer och hälsar på sjukhuset och allt känns bra igen.
Vi fick en fin påsk och jag hade en toppenfödelsedag. Fick massor av fina presenter. Ni ser den fina Dalmatinhunden som ligger till vänster som jag fick av Jörgen.
Men ni tror väl inte dramat är över för denna gången. Nej då Jasmine fortsätter att vara i fokus. Igår skulle hon göra sin polypoperation. Vi kom till sjukhuset i går vid 10 tiden. Klockan 12 låg hon på operationsbordet och jag satt utanför och bet på naglarna. Klockan 13.20 fick jag komma in på uppvaket. Jasmine var svårväckt och så fort hon fick lite vatten så spydde hon. Kunde inte behålla något. I sängen mittemot så byttes patienterna ut hela tiden. När den tredje låg där och Jasmine fortfarande bara spydde började jag inse att hon nog inte kunde åka hem. Tre läkare hade tittat till henne och började tro att de hade samband med hennes hjärnskakning. När klockan var 19:00 så bestämde de att hon skulle bli inlagd. Fick dropp och vi slutade att ge henne något att äta. Hon spydde ju upp vatten till och med. Men operationen var lyckad och en stor kärna är nu borta från näsan. Idag fick vi komma hem och hon kan nu äta. Mest glass och yoghurt. Ont i halsen och trött. Nu ska hon vila och ta det lugnt.
Nu ska vi hålla oss friska och glada.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Moncan

Ja det hoppas jag verkligen att ni ska hålla er friska och glada.
Många stora varma kramar från Moncan.

2013-04-03 @ 16:45:49
Postat av: Carina

ja nu ska vi vara friska. :) kram

2013-04-03 @ 17:56:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0