Fågelkvitter och profeter...

De röda siffrorna i mörkret står på 04.00. Lite lätt sömndrucken drar jag på mig ett par joggingbyxor och en tröja. Bär den lilla vakna valpen uppför de lätt knarrande trapporna. Öppnar ytterdörren och möts av ett zoo. Utanför dörren lever en hel djungel. Jag har aldrig hört så mycket djurläten och fågelkvitter. Solen är precis på väg upp. Daggen kittlar mina bara tår i de slitna addidas badtofflorna. En ljuvlig syn och underbar doft av nyslaget gräs. Mille gör ett litet morgonkiss och försöker nafsa mina hälar när jag går upp för trappen. Leendes kryper jag ner under täcket och känner min sambos ljuvliga doft. Casper andningsmaskin låter som vanligt som en liten kaffebryggare. Han sover djupt. Mille kryper ned i sin korg bredvid min säng och vi somnar om. Klockan kvart i sex drar klockradion igång. Jag vaknar inte med ett leende. Usch vilken kort natt. Dags att väcka familjen och åka till jobbet.
Liten börjar bli stor. Även om han är busig och det är mycket jobb så har jag aldrig känt mig så frisk som nu. Det är underbart väder och vi är ute hela tiden. När det ösregnade häromdagen så bara log jag. Det gjorde mig ingenting. Man kommer säkert svära flera långa ramsor till vintern när man behöver ge sig ut på långpromenad när man bara vill mysa i soffan framför tv. Men det känns verkligen skönt att komma ut så mycket. Jag har verkligen saknat hundpromenader.
Tror ni Mille är lätt att fotografera?
Nä verkligen inte.
Eller få barnen och Mille bra samtidigt.
Det var lite nervöst att gå tillbaka till jobbet häromdagen och få höra alla reaktioner på min artikel. Men blir ju oftast inte profet i sin hemstad. Chefen hälsade glatt och de flesta reaktionerna är positiva. Men någon sa att det hade snackats negativt om det. Att artikeln inte var bra. Men jag är nöjd i alla fall. Expressen skrev det jag sa utan att vinkla eller lägga till om det mesta i alla fall.
 
Vi hade skolmöte om Casper häromdagen. Casper är just nu för bra för att få extra hjälp. Han når upp till skolans mål. Det är ju jättekul. Nu vet man att Casper har ett problem och man skulle  vilja förebygga. Men så fungerar det inte i skolvärlden. Man ska inte mota Olle i grinden. Utan man tar tag när det blir ett problem. Men hans fröken skulle göra lite special saker för att det skulle bli enklare för honom. Jag kommer slåss med näbbar och klor för att han ska ha det så bra som möjligt. Just nu kommer inget hända förrän tills hösten. Uppföljningar och utredningar blir till hösten. Som till ex handkirurgen. Man får inte ha för bråttom i livet.
 
 

Kommentarer
Postat av: Sandra

Så mysig han är, lille Mille. =) Det var jätteroligt att få träffa honom. =)

2013-05-25 @ 19:46:23
Postat av: Carina

Ja och vad han gillade er. :)han blev jätteglad

2013-05-26 @ 08:26:54
Postat av: Moncan

Åh vilka fina bilder! Känner igen det där med skolan. Vi har fått kriga mycket för det där med förebyggande, men lärare lär sig mer - det går framåt, så det är säkert så att lärare har mer koll nu för tiden. Det tror jag absolut. Många kramar!

2013-05-30 @ 20:33:36
Postat av: Carina

Tack Moncan, kram

2013-05-31 @ 13:11:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0