Julefrid...
Förra året vid denna tiden var jag helt slut. Jag kommer ihåg att jag satt med adventstakarna i handen och orkade inte sätta upp de. Hade ingen ork eller energi. Många sömnlösa nätter med Caspers andingsmaskin. Nu har den blivit en vardag för oss. Man van vänjer sig vid det mesta. Men det gör fortfarande ont i mitt mamma hjärta att han behöver, rullstol, hjärtmedicin och andningsmasken. Men växer och frodas gör han verkligen. I går såg jag en liten snutt på tv om familjer som behövt begrava sina barn. Storbölade och kände att jag hade allt. Jag har världens bästa barn. I morse fick jag reda på att bekant mist sitt barn. Så frutkansvärt att förlora sitt barn. Herregud vi måste vara mer rädda om varandra. Julen närmar sig med stormsteg. Inte hela världen om det inte blir som man har tänkt sig. Bara man får dela julen med de man älskar. Låt alla få plats på ett hörn. Jag sänker min krav ännu mer i år. Tänker inte hystersikt köpa en massa saker till barnen som bara ligger och skräpar på golvet. Kommer inte heller bli pyntat i alla hörn. Valpen Mille kommer säkert bara äta upp allt. En liten plastgran får det bli.
Staken i fönstret och kulorna i soffan. Oj jag menar Mille i soffan. Ni får ursäkta att han är naken.
Hade varit kul att göra barn som har det svårt, glada med en tomtehund. Min dröm är utbilda honom till vårdhund.
Han är verkligen go' mot barnen. Fast lite valpklumpig. Han har blvit så lydig och fin tack vare vår nya hundkurs. Det finns två helt fantastiska hundtränare på Halmstad brukshundklubb., Gitte och Siri. Den förra tränaren berättade alla fel vi hade men gav oss inga verktyg att jobba med. Vilken klassskilnad. Du kan vara hur duktig som helst på ditt ämne men att få människor att lyfta är en konst. Gitte Och Siri har lyft mig från hundägare till hundförare. För man kan vara hundägare och så kan man vara hundförare. Det är en stor sorg att det bara är en gång kvar. Men vi fortsätter med hundträningen på något vis. Kanske Rallylydnad.
Han är så söt vår lilla tomte.
Ser ni att både gardiner och ljusstakar har kommit upp?
Kommentarer
Postat av: Moncan
Vilket fint inlägg Carina! Jag håller med dig om så mycket och känner igen så mycket. Och jag tänker på de där handledarna i hundkursen. Just skillnaden i hur man lägger upp saker och ting och är pedagog :-) Man kan ju inte tala om fel och sen inte hjälpa till hur man ska göra istället. Precis som med barn eller de jag jobbar med också. Man måste ge verktyg att komma framåt, annars är det ju lönlöst.
Hehe, här försöker jag mig mest på konsten att vara kattförare och kaninförare tror jag :-D
Ljusstakar är uppe här men inget annat.
Kramar!
Trackback
