En massa...
Uppmuntran och stöd behöver jag just nu. Sitter i trädgården med en cola light. Solen skiner och ur stereon hörs heroes med David Bowie. Tårarna rinner nerför min kind. Trots det vackra vädret så har jag svårt att le. Mille försöker fånga min uppmärksamhet geonom att lägga en leksak i knät. Han är så söt och han får mig att le lite grann. Min trädgård är full av maskrosor och gräset har växt så det knakar. Men visst har jag det härligt. På sjukhuset idag så såg jag en kvinna med sond i näsan, en ung kvinna i rullstol och några sjuka barn. Det är hur många som helst som har det värre än mig. Men det är svart på vitt nu att jag skall opereras. Struman har flyttat hela min luftstrupe och trycker även på matstrupen och jag är glad att jag inte har svårare att svälja. Det lustiga är att det är Caspers klasskamrats pappa som ska operera mig. Operationen är inte så vanlig och lite komplicerad sa han. Finns en mycket liten risk att det är cancer. Man kommer skicka iväg struma biten på analys efter operationen. Man får ligga extra länge på uppvaket. Jag som har sådan sövskräck. Men jag får vara stark.
Gammal potatis som jag satte börjar komma upp. Persilja, gräslök och jordgubbar får man vara glad över.
En annan sak jag är ledsen för är att min cykel blev stulen. Nästa vecka får jag börja köra bil igen. Varit väldigt trött de senaste dagarna. Häromkvällen tryckte det så från struman att jag inte ens kunde sitta. Svårt att sova. Så det är säkert därför jag är så trött. Är lite förkyld eller så är det allergi. Eller båda så det förvärrar struman.
Jag ska ringa på måndag och få tid till operation. Kan ta lite det även om de prioriterar mig.
Lite förvirrad är jag. Trodde det var 2014 och skrev det på operationslappen. Fick googla när jag kom hem.
Lite blommor.
Grannar har skänkt lite plantor.
Kommentarer
Postat av: Moncan
Jag vet ju ungefär hur du har det och det är banne mig inte kul. För mig var det längesen men det kommer nära och jag minns så väl när jag läser. Men du.... det finns en tid efteråt som kommer att vara okej, jag lovar <3
Jag skickar massor av kramar. Och så ringer jag till läkaren och ryter i att om dom inte skyndar på så kommer jag och slår dom på käften - Chrille har lärt mig Kung Fu vetdu ;-)
Kanske inte nån bra idé!...
Trackback
