Blommor...
Lika många blomblad jag drog av,
lika många tårar hade jag fällt i sömnen.
Den andlösa tystnaden fanns i mitt rum.
Du märkte inte ens hur mitt hår blev grått.
Färgade det svart för du skulle se.
Du blundade för min utblottade själ.
Kanske åren som gick, vävde in
allt i en dimma.
Växte som slöja framför dina ögon.
Den bleka sanningen kommer alltid fram.
Se mig som den jag är...
Tiden förändras och jag likaså.
Det kommer alltid nya blomblad och tårar.
lika många tårar hade jag fällt i sömnen.
Den andlösa tystnaden fanns i mitt rum.
Du märkte inte ens hur mitt hår blev grått.
Färgade det svart för du skulle se.
Du blundade för min utblottade själ.
Kanske åren som gick, vävde in
allt i en dimma.
Växte som slöja framför dina ögon.
Den bleka sanningen kommer alltid fram.
Se mig som den jag är...
Tiden förändras och jag likaså.
Det kommer alltid nya blomblad och tårar.
Kommentarer
Trackback
