carinasfoto

Ibland jag få för mig att vara lite polis. Gör någon fel
så är jag inte den som kan hålla tyst. Något jag
tror jag fått få min far som inte eller kan vara tyst.
Ibland är det självklart bäst att hålla tyst och inte
lägga sig i. Men vi är flera grannar som tycker
att en annan granne parkerar som en krattan.
En sa häromdagen att hon vågar inte parkera
bredvid hennes bil för hon var rädd att hon
skulle köra på hennes. Idag när jag kom hem
stod hon på tvären över rutan. Över
den vita linjen.

Ni ser hur trång det är vid min svarta bil. Efter ha sett hennes parkeringar
så många gånger så var det droppen. Jag skrev en elak lapp.
" Lär dig för helvete att parkera, annars klagar jag till styrelsen och sedan
mitt namn. För jag står för det.
Sedan ikväll ringde hon upp mig och var så förbannad, Hon ansåg att
jag skulle söka psykolog hjälp och hon kunde minsann få styrelsen
att vräka mig. Hon hade bott här i 20 år och hade fått andra vräkta.
Försökte få henne att inse bara kunde ta till sig detta och förbättra
sin parkering. Nej, hon ansåg att man kan parkera så.  Gör inget
om man står på tvären. Bara man är innanför de vita linjerna.
Förklarar att det var hon inte idag. Tillslut säger hon:
-Hade du varit en riktig kvinna hade din man aldrig lämnat dig.
Slänger på luren i örat.
Jag ringer upp och säger
- Det var jag som lämnade honom och slänger på luren.
Självklart svider det när man får klagomål.
Jag parkerar själv som en kratta ibland.
Men när det är trång och få parkeringar skärper jag
mig extra.
Eftersom det kändes väldigt obehagligt när hon hotade
så ringde jag upp styrelsen och berättade om händelsen.
Självklart kan hon inte få mig vräkt.
Så går det när man leker polis. En lärdom rikare.
Hoppas hon inte har repat min bil i morgon.
Vad tycker ni? Ska man bara hålla käften och
inte ta några strider?
Leka polis och göra sig impopulär?
Le och se glad ut och vara arg inombords?