carinasfoto

Livets allé genomborrar varje steg du tar.
Man famlar i runt i mörkret.

Försöker hitta alla goda karameller att suga på.
Men ändå känns beska bär längre i munnen.
Livets sura biter sig fast ändå in i märgen.

Bladen är som vackrast när de dör.
Förmultnar och blir till jord igen.

Jag finns, därför känner jag.

Ok, alla kan ha en dålig dag...