carinasfoto

När natten viskar kryper du tätt intill.
Kan känna din mjuka päls mot min hud.
Din kalla nos på min hals.
Alltid vid min sida när vi gick igenom skog
och mark.
Kanske inte alltid vi drog åt
samma håll.
Men mot samma mål.
Vid ett vägskäl i livet var vår väg
inte den samma längre.
Jag gjorde ett val.
Men din plats fanns alltid kvar.
Din vattenskål och din filt.
Du rusade fram i livet och in i
våra hjärtan.
Allt för tidigt du försvann och blev
ett stoft med tiden.
En liten pälsboll som gav mig
så mycket glädje.
Dina steg har stannat på vägen
och tassavtrycken finns för förevigade
i våra sinnen.
En ny änglahund har tagit sin plats
himlen.
Fortsätt sprid din glädje Tarzan.

Älskad och saknad av många.

Det har verkligen varit jobbiga
dagar. Ibland blir jag så ledsen att det
känns som hela bröstkorgen ska
sprängas.
Trist att inte ha barnen hos mig.
Mammaveckan är ju slut.
Känner att jag behöver de för att
fokusera. Men det är bara att bita
ihop och hoppas att de värsta dagarna
är över snart. Vem kunde tro att
en liten hund kunde framkalla så mycket
känslor.

Empty rooms gives
empty heart.

Haft en trevlig dag med sällskap av Åleds-
kompisarna. Vi har ätit hamburgare och
fikat. När de sedan gick så spreds sig en tomhet
inom mig. Man tänker mycket och känner
efter alldeles för mycket. Tur att ungarna piggar
upp. Blev lite slö och slapp efter det.
Men det vänder väl snart. Kanske är
våren på gång. Funderat mycket
på vad man ska hitta på semestern i sommar.
Behöver något roligt att fokusera på.
Tittar jag på min budget så är det väl en
tältsemester som ligger närmast till hands.
Är bara vädret bra så älskar jag och campa.
Inte i naturen utan på en camping.
Ungarna gillar också campinglivet.
Visserligen var det husbil vi hade förr.
Men tälta vore inte så fel.
Nu blir det att kolla på melodifestivalen
och poppa popcorn.

Annas söta lilla Nova som kom på besök.

Varför dör vår lilla underbara Tarzan?
Bara 10 år gammal. En Jack Russel kan bli
ungefär 18 år gammal. Det känns så jävla orättvist
att  han dog. Inte nu när man är redan är så sorgsna över att
mammas John-Erik precis dött. Stackars min lilla mamma.
Först förlora sin livskamrat och nu lilla Tarzan.
Ungarna är helt förkrossade och jag med.
Självklart min mamma med. Han har bott hos
henne sedan i april förra året.
Han somnade in i hennes famn i går kväll. Han började
kräkas blod och hans liv gick inte att rädda.
Min lilla pälsboll.
Han var den sötaste valp man skådat. Charmade alla
och var visserligen ingen knähund. Ett litet yrväder
precis som Jasmine. Jag glömmer aldrig den blick
jag fick av Tarzan när jag kom hem med Jasmine
från bb. Matte du har svikit mig blicken. Men han gick inte
en millimeter från Jasmine och vaktade henne.
Men han tyckte att jag svek honom. Det hade ju
varit mest han och jag. Efter det fick Sofia och
Tarzan ett starkt band. Han var lite en enmanshund.
På slutet blev det äkta kärlek mellan han och min mamma.
Han var den bästa vän man kunde ha. Lyssnade troget
när man var ledsen och slickade bort ens tårar.
Var överlycklig när man kom hem. Ville vara ute
hela tiden. Så fruktansvärd klok och lättlärd. På
valpkursen var han dock klassens clown.
Jag kommer aldrig glömma när han spydde upp
en halvkanin i min säng. Jag var gravid och spydde
som en gris av anblicken av pälsiga köttbitar.
Kaninen hade han ätit på östra stranden. Han älskade
att jaga kaniner där.
Det känns riktigt tung och eländigt nu.

Jag kan inte fatta att du är död Tarzan, älskade dig så.
Sov så gott i himlen.

En olycka kommer sällan ensam. Just nu är jag
bekymrad för två stycken. En nära vän till
familjen som inte mår så bra. Håller
alla tummarna jag kan för denna trevliga
unga man. Sedan ligger vår fyrbenta
vän Tarzan på djursjukhuset med, syrgas
dropp och får blod. Hunden Tarzan flyttade
för ett tag sedan upp till min mamma i Värmland.
Han trivdes aldrig att vara ensam. Jobbar man
heltid så måste de vara ensamma en stund.
Mamma är ju pensionär och Tarzan har det
så bra hos henne. För ett tag sedan fick han
borrelia och trombocytepeni. Fått en massa
mediciner. Nu hade han börjat kräkas blod
och fick läggas in akut. Jag har gråtit floder
i kväll. Man blir så bekymrad för hunden
och även för min mamma. Känns orättvist
om något går fel nu.
Ja livet svänger.
Min oro för Casper gnager inom mig också.
Men han är så go glad och det betyder så
mycket.

Lilla Tarzan.

Ett stort GRATTIS till Chrille som fyller 18 år
idag. ( Min brors son)

Kaffe sprider sig i mitt kök.
Låter gott men tyvärr doftar även jag
kaffe. Råkade hälla ut halva kaffepaketet
över mig. Spisen och stekmargarinet
alldeles fullt. Prickiga pannkakor blev det.
Vet inte hur många gånger jag har damsugit.
Känns som det är svart/bruna prickar
överallt. Jag menar verkligen över halva
paketet. Jätteklantigt.
Då är helgarbetet avklarar. Suttit som samordnare
hela helgen. Man svarar telefon och skickar
sjuksköterskor till de behövande.
Har nog aldrig varit med om så många febriga
och rossliga patienter. Alla verkade sjuka
denna helgen. Känner mig lite trött
i huvudet av alla samtal. Hämtade barnen
direkt efter jobbet. När vi kom hem gick
vi ut en runda. Kändes så skönt att solen
var framme. Vi gick till stadsbondgården.
Självklart fick kameran följa med.

Ödslig natur?

Två kärleksfulla grisar i alla fall.

Jasmine passade på att sola sig i glansen.

Casper ser bara lite lurig ut.
Trött blev han av promenaden. Han har tuff vecka framför sig.
Blodprover och andra undersökningar. Stackars lille grabb.

Mötte min granne idag som frågade om jag köpt ny bil. Ny bil?
Nä, jag hade bara tvätta den. Får nog tvätta den lite oftare.
Den blev så himla skitig av Värmlandsresan. Nu glänser den
så fint.

Min schema vecka 6 på jobbet. Denna vecka som infaller
just nu innebär och att jag bara är ledig en dag. Jobbar
helgen och sedan måndag. Jag trivs verkligen på mitt
jobb. Så det är inte jobbet i sig. Men gå upp tidigt
är inte roligt. Mina favorit arbetstider är
att jobba mellan 08.30 till 14.00. Det hade varit lagom.
Vara ledig varje fredag och varför inte måndagen med.
Ha hög heltidslön och en städerska hemma. Ha gott om
pengar och kunna resa när man vill. Man kan ju få
drömma lite. Nu är jag bara en fattig heltids arbetande
ensamstående mamma med barn varannan vecka och får
vara nöjd med det. Livet blir ju inte roligare än man
gör sig. Finns säkert missnöjda rika människor med.
Hoppas jag inte låter som någon bitter gammal kärring.
För det är jag ju inte.
Jag är glad och tacksam att jag inte bor i Afghanistan.
Så nu har jag peppat mig själv lite.
Annars som sagt inte mycket som händer. Blir väl en
sväng till Gislaved den enda dagen jag är ledig.

Så här glad ser jag ut på mitt jobb. Håller fortfarande på att
fotografera alla. Detta får väl duga.




Lite lek med bilder ikväll.

När man varit iväg på en sådan känslomässig resa
är det lätt att man får lite existentiell ångest över
sitt liv. Vem är du, vem är jag. En begravning
sätter i gång tankeverksamheten och man kan
lätt känna, får liksom ingen ordning på mitt
liv. Ska man ha skuggor i skymningen?
Eller är man bara kung av sand. Upp och hoppa
man måste fånga dagen.
Oj nu slank det visst in några låttexter i mitt inlägg.
Inte meningen.
Visst har det varit jobbigt med begravningen men
nu är det över. Får erkänna att min existentiell
ångest mest har varit över mitt hår de senaste
dagarna. Tänkte att jag skulle vänta med att klippa
mig till lönen kommer. Men från ena dagen till
den andra blev det katastrof. Akut behov
av en klippning.Får äta gröt hela
veckan för jag la mina sista slantar på en klippning
idag. Barnbidraget kommer på fredag så det
blir inte så många dagar. Kanske har något i frysen.
Lite annan ångest har jag för min kära son med.
Vi var till doktorn förra veckan. Han har helt
klart någon form av muskelsvaghet. Nu ska han
utredas vad det är för något. Vi åkte till vårdcentralen
och skulle ta blodprover idag. Sex rör skulle de ha
på lilla skräckslagna Casper fick man ut tre droppar
blod. Inte ett rör fick de. Vi får åka barnmottagningen
nästa vecka. Stackars min lilla son. Det var två
läkare som tittade på honom förra veckan.  De verkade jättebra
så jag känner mig trygg. Men det känns jobbigt
att veta att något är fel på sitt lilla barn. Trist att
han ska behöva genomlida en massa utredningar.
Det började inte så bra.

Full av bus, min söta lilla Casper.

Kärlekens låga? Idag är det visst alla hjärtans dag.
Puss på dig Mikael. Kram till alla.

Långhårig och ingen mascara, på väg till begravningen.
Snygg va?

I handen vilar textraderna.
Försöker sjunga med i psalmerna.
Men kan inte läsa raderna.
Allt är suddigt av min tårfyllda ögon.
Halsen är tjock och grötig.
En doft av stearinljus och virke sprider
sig i mina näsborrar. Utanför de väldiga
kyrkfönsterna yr snön. Från och till
fladdrar ljusen till. Under några
tysta minuter är det enda som hörs
ett drip drop. Precis vid kistan står
ett vackert blomhjärta i fyra färger.
Blomvattnet droppar ner i ett porslins
fat. Drip drop ekar när prästen tystnar.
När alla omsorgsfullt tagit ett avsked och
lagt sina handblommor på den vackra
furukistan så ekar mina skrivna ord i kyrkan.
Prästen läser med sådan inlevelse och vacker
röst min dikt att jag knappt kunde tro att
jag skrivit den själv.
På kistan står ett foto jag tagit av John-Erik och dikten
inramat bredvid.
En sådan vacker och fin begravning det var.
Så känslosamma dagar det har varit.
Gå runt i hans hus och se alla hans saker.
Nästan orört. Men huset är tomt. Han finns inte mer.
Jag är så ledsen och speciellt för min mammas skull.
Att mista sin livskamrat på det viset.
Men nu har jag äntligen fått krama om henne och
vara hos henne under några dagar.
Det känns jättebra.



Snön yr utanför kyrkan.

I natt kunde jag verkligen inte sova.
Vindens framfart gjorde mig sömnlös.
Vände och vred som så många andra
nätter. Vet inte varför jag haft problem
med att sova den sista tiden.
Men i natt var det helt klart vindens fel.
Hela tiden hördes en massa ljud.
Jasmine vaknade också av alla ljud
och jag fick sällskap i sovrummet.
Jag kan bli väldigt förvånad över mig
själv att jag kan vara så pigg fast bara
4-5 timmars sömn per natt de senaste
tre veckorna. Varför sover jag dåligt då?
Ingen aning. Lugn jag är inte deppig av något
slag. Får väl sluta med att sitta vid datorn
precis innan jag ska lägga mig. Håller
ofta på med bilder sent. Får skärpa mig.
Dricka varm mjölk och försöka varva ner.
Nu är jag ledig fram till måndag.
Ska bli skönt att vara ledig. Men tungt
att gå på begravning.
I morgon ska Casper till sjukhuset
och träffa läkaren om hans nacke.
Äntligen har vi fått tid och det ska bli intressant
att se vad det leder till.

Har försökt fota mig själv idag på jobbet. Jättekul att fota alla
andra. Men jag blir så dålig på foto. Katastrof. Får ta något
annat foto. En kollega gjorde ett tappert försök idag.  Tack Anja.

Fin solnedgång i kväll. Tog en promenad i blåsten och sedan
ett litet gympa pass med kinect. Barnen har varit hos sin pappa
för han fyllde år idag. Men nu sover de sött i sina sängar.

Har fallit från mitt hjärta. Ska ju snart på
begravning och det har tyngt mig att det
blev under mammaveckan. Men nu har
jag fixat barnvakt under begravningen så
de kan följa med till Värmland. De ville ju så
gärna följa med. Nu blir det några dagar
i Värmland tillsammans. Även om det blir
tungt att gå på begravning så får jag rå om
min mamma och alla mina barn under några
dagar. Självklart ska jag till pappi och sedan träffa
brorsan med.
Nu känns det mycket bättre.
Inte hänt så mycket idag. Tränat en stund
och myst med barnen. Skalat potatis..
.
Hittade en rolig potatis. Kunde inte låta bli och fotografera den.

I kväll blir det blondinbloggning.
Kommer skriva om vad jag har shoppat
på stan idag. Till och med fotat vad jag
har köpt. Brist på fantasi kanske.
Man kan ju inte vara på topp alltid.
Gått på sparlåga hela veckan. Har oftast
energi på jobbet men det tryter när jag
kommer hem. Är nästan alltid så när
jag inte har barnen. Eller så behöver
jag en ny dos av berocca. Lite ny energi
fick jag av min gamla jobbar kompis
Solveig som dök upp häromdagen.
Hon flyttade ju för ett tag sedan till den exotiska
staden Strängnäs. En helt underbar
sprallig tjej i sina bästa år. Hon bjöd på
pizza och vi snackade i några timmar.
Hur kul som helst.
I går dök Mikael upp och vi bowlade,
boxades och spelade pingis en stund.
Lagade god mat och drack vin. Jag somnade
sedan som en stock i soffan. Varit trött och seg
hela dagen idag. Svårt att komma igång.
Men det blev som sagt shopping på stan.

Vårskjorta...

Vem vet, kanske jag följer med Mikael på golfrunda till våren.
Då får man ju klä sig med stil. Halva priset på rean. Fast dyr ändå.

Gott vin och praliner i kväll med. Tack Solveig för vinet. Jättegott.
Ikväll började ju underbara melodifestivalen. Swingfly och
Danny blev mina favoriter. Jag älskar detta program och kommer
titta alla lördagar som jag kan. Skulle jag bli bortbjuden på
något himla kul så får jag väl offra mig. Fast det händer inte
så ofta.

Konstigt liv man lever egentligen...
Man berättar för hundra personer att man
ska baka bullar och ha fredagsmys.
Låter främmande människor titta
i ens familjealbum.
Låter dagboken läsas av alla.
Visar känslor genom smileys.
Chattar i stället för att ringa.
Går på promenadband istället
för i skogen.
Spelar bowling utan klot.
Cyklar utan cykel.
Shoppar och bygger hus i en fantasivärld.
Matkassen kan man få till dörren.
Flirtar och dejtar med 100 mils avstånd.
Det är verkligen en ny värld vi lever i och det är på gott ont.
Lätt att fastna framför datorn.
Glömma och gå ut i real life.
Men kramas och kroppskontakt går fortfarande
inte göra genom datorn.
Inte så det känns i alla fall.
Skönt det.
I dag har jag fått krama mina barn.
Hämtade de på dagis och skolan.
Har fått en bonusdag tillsammans.
Tyvärr blev Jasmine sjuk och snälla
Farmor som alltid ställer upp har rykt
in som barnvakt. Hon passar henne
i morgon. För att hon ska slippa
gå upp tidigt i morgon bitti så åkte hon dit redan
ikväll. 11 barn hade varit sjuka i henne klass idag.
Något influensa liknande går. Jasmine har feber.
Min lilla stumpa.
Idag på jobbet har jag fotograferat mina kollegor.
Trivselförening har bestämt att det är en trivsel
faktor att ha ett foto med namn på väggarna.
Jag fick uppdraget att fota mina jobbarkompisar.
Jättekul tycker jag. Vi är 16 st på min avdelning.
Visade några av fotona för han som håller i det
och han tyckte jag kunde fotografera alla.
Har fotat 4 st idag. Då skulle jag bara ha typ 126 st
kvar att fotografera. Vi får se vad som händer.
Några till blir det nog.

Sjuk liten tös...