carinasfoto

Till toner av New Orleans inspirerad gospels musik sitter
jag till bords och avnjuter en god middag tillsammans med
mina arbetskamrater. Stämningen är andligt,
ljuv och en behaglig doft av stearinljus sprider sig.
Historia efter historia om Oskarström avlöper
varandra. Chefens historia om sin praktikplats slår
nog det mesta. Hon blev bjuden på ugnsbakad havre av
sin handledare till middag. Bara det åt man. En handledare som sover ute i
sitt växthus med en elektrisk sovsäck. Tydligen är
Oskarstöm full av odödliga ikoner. 
Platsen som vi befinner hos på är unik. Vi är här för att avtacka
Britt-Marie som slutat. Hon bor på den sidan som kallas
för Oskartröms Beverly Hills i ett gammalt barnhem.
Man känner hur det förflutna sitter i väggarna. Ett
barnhem/dagis som drivits av katolska nunnor.
Ett helt fantastiskt hus med tre våningar.
Vi fick också besöka kyrkan som ligger utanför
huset. Britt-Maries vännina
råkar vara en helt fantastisk konstnär.
Karin Johansson som också en eldsjäl för nattcafet
för hemlösa i Halmstad. Hon och Britt-Marie ska
skapa en rekreation för behövande kvinnor.
Hela huset utstrålar en gemytlig och avkopplande
miljö. Överallt pryder Karins konst och Jesus ikoner.

Vi saknar dig redan Britt-Marie.

Karin Johansson framför sin helt underbara tavlan. Jag bara älskar
den tavlan.


Här kommer man kunna ta det piano...

Hitta tillbaka till livets pärlor när man gått snett i livet.

Här finns det eviga ljuset i kyrkan. En låga som aldrig kommer att
slockna.

En annan berömd Halmstad ikons tavlor pryder den katolska Kyrkan.
Erik Olsons så klart.

Ute trädgården kan man kanske få svar på sina böner.
När jag ser den här kommer jag och tänka på Madonnas låt like A prayer.
Life is a mistery...

Det gäller att hitta rätt i livets korridor.

En fantastisk inspirerande halleluja moment i Oskarstöms Beverly Hills
fast jag inte är religiös.

En ljummen onsdagskväll slår Nygatan mitt i Halmstads
citys hjärta upp sina portar. Extra öppet och modevisning i butikerna.
Trasmattor i långa banor pryder marken och lite
lätt nervösa ungdomar går fram och tillbaka.

En konferencier med fjädrar drar i gång en underhållande timme.

Man kan inte ta miste på indiantemat bland John Baurs gymnasieelever
som bjöd på modevisning.

De här tjejerna kickade i gång boxning framför Teamsportias portar.

Jörgen på första parkett.

Henne står man inte i vägen för. Snyggt tjejer.

Massor av fina erbjudanden som vanligt På TEAM SPORTIA.
Vem vill inte vara en viking?

Snart dags för mig att dra igång med lite träning. Nu kan jag inte längre
skylla på att jag inte har snygga kläder att träna i.
Kvalitet, bra priser och massa att välja på i Jörgens butik. Bara att ge sig ut
och träna i mina nya skor till helgen. Åtminstone en promenad.

Dags att ge sig hemåt när solen sakta går ned över Klammerdamsgatan
och sprider sin vackra färg på himlen.

bo i en svamp, annars får jag kramp.

Ok kanske inte den bästa inledningen på en blogg. Inte det
perfekta fotot heller. Någon som vet vad svampen heter?

Igår tog vi småkidsen och begav oss ut i skogen på lite svampjakt.
Vi hittade lite trattisar och Jörgen tillagade en gudomlig maträtt
på kvällen sedan. Mums.

Jörgen var en fena på att hitta svampar och ungarna fick lite
svamptips. Jasmine hade studerat svampar i skolan och jag
blev verkligen förvånad över hennes kunskaper.

Casper förvandlades till en fladdermus i skogen. Har ingen aning om hur det
gick till.

En delfinflicka?

for your eyes only, okänd man.

Kan säga vid 93 års ålder att mitt liv har varit helt underbart.
Besökte en gammal dam i går på hemmet. Hon hade en
blågrå och sliten klänningsrock. Alldeles nya strumpbyxor och
ett par halksockar över. Med rosiga kinder strålade hon av
lycka och säger att hon haft ett helt underbart liv. Varit gift
med en mysig och den snällaste man kan tänka sig i
över 60 år. Hon ler kärleksfull när hon berättar om sin
bortgångna man. Man undrar då nyfiket hur får man ett
förhållande att fungera i 60 år? Ett enkelt svar har hon:
"man är snälla mot varandra". Är livet så enkelt att det
bara räcker att vara snäll? Hon har inte levt ett lyxliv i ett
vackert hus i Tylösand utan normal standard. Men hon har ägnat mycket tid åt
andra. Virkat plädar till välgörenhet. Rest mycket och
kvittrar glatt att hon har besökt över 22 länder.
Jag livet skall väll vara så. Enkelt och rakt. I går kände jag
mig som rikast i världen. Pizzamys och ostbågar tillsammans med
Jörgen och våra barn. Inget slår väl fredagsmys? Ungarna
hade kul med varandra och inget tjafs. Man behöver inte
så mycket mer.

En Kusin från Hollywood har dykt upp hemma. Hon har hjälpt mig
och ungarna att göra en fotosaga. Vi ska göra en saga om klockan.
Ett sätt att lära ungarna klockan.

Det kommer bli en dramatisk saga, med kanske till och med ett
kungamord. Vem kan vara den skyldige? Lugn tids nog är sagan
färdig. Vi har fler foton att ta.

Jasmine poserade vackert i ett träd. Hon fick visst låna kusinen
Hanna Montanas kläder.

Vita hus med ljusblåa kupoler. Doft av oliver och heta
sandstränder. En liten hamn och ett kvarters fik som
serverar meze och ouzo. Lösa hundar som springer
i kapp och äldre herrar som sitter utanför sina söners
krogar och butiker. Ja just där önskar jag att jag vore
efter denna regniga och trista dag. Mycket att ta igen på
jobbet efter några dagars frånvaro. Höstdeppet rycker
tag i en. Man drömmer sig bort. Sitta i Grekland och skriva
en bok eller som jag brukar säga, vid Gardasjön.
En vacker dag kommer jag göra det. Sitta vid ett hav och
skriva min roman som jag skall skicka in. Inte som med
de två romaner som jag har lagt i byrålådan.
Men det blir nog när barnen är vuxna som jag tar timeout
utomlands och skriver min roman. Man måste få
drömma sig bort.

Eller tänka på de vackra höstdagarna som vi kan ha.

För vissa dagar sticker solen fram mellan molnen och man blir
gladare i kropp och själ.

Dagen startade med en rivstart idag. Försovit mig.
Ljudet på väckarklockan var borta. Kanske har jag tagit bort
ljudet i sömnen för att slippa gå upp.
Casper som alltid vaknar klockan sju när man är ledig
sov som en stock klockan 08.20. Klockan 08.00 börjar
deras skola. De fick äta frukost och klä sig samtidigt och cirka
13 minuter och 30 sekunder senare var vi på skolan.
Vilken tur att jag var ledig idag.
Efter den rivstarten blev det hem och städa lite.
Fick besök av underbara Åledskompisarna.
Märks att vi inte har träffats på länge. Ungarna var
lite blyga. Fast inte minstingen Nova.

Testade lite barnfotografering. Inte lätt minsann. Det kräver mer
träning. Hör gärna av er. Jag tränar gärna barnfotografering.
En fin bild till alla släktingar. Skit i de dyra skolfotona. Jag
ställer upp för en billig slant. Är du nära släkt och vän kanske nästan
helt gratis.
Kameler på gatan har jag inte sett men hört en mycket bra och
inspirerande föreläsning i kväll. Per Syren som pratade marknadsföring
med en stycke snus under läppen. Vad det gör mycket med en underhållande
föreläsare. Han gick fram och tillbaka på scenen och man bara satt och
sög in det han sa. Kamelerna använde sig media Mark för att lansera
sig någon stad. Det gäller att hitta något unik med sitt företag och sedan
lansera det på rätt sätt. Tror jag har lärt mig en hel del idag.

En företagare gjorde en stämpel och stämplade ett kyssmärke med
sitt namn och företag på. Stämplade servetter och lämnade
sitt visitkort. Här har jag lånat Jasmines läppstift
och lekt lite med kameran.

Igår lekte jag med pollypåsen och kameran. Övning ger färdighet.

Fick köra hem från jobbet idag.
Har legat och sovit sedan 15.00 och vaknade för
en stund sedan av att jag var hungrig.
Feber och ont i halsen. Blir nog att stanna hemma
i morgon. Ungarna fick stanna kvar hos sin pappa.
Snyft. Hoppas att jag mår bättre i morgon.
Visserligen fick jag lite bonus dagar med Casper men
varje minut utan mina barn är hemska.
Haft en mysig helg med Jörgen. I går var hos
trevliga Maja, Proppen och lilla Gabriel. De bjöd som vanligt
på god mat och trevligt sällskap.
I fredags dök min jobbarkompis Ewa upp. Hon sminkade
mig och vi försöker komma igång med vår Studio Sisters.
Modell för en dag. Sminka och bli fotade. För endast 450 kr
blir du sminkad och fotad. Minst 10 bilder på en cd och en
utskrift. Hör av dig om du är intresserad.

Ewa är kanonduktig.

Kände mig jättesnygg hela fredagen.

Så här blev hon.

Jag ska ju helst vara bakom kameran.

Men med lite smink blev till och med jag snygg.

När man kliver in på drottnings Silvias barnsjukhus är det första
man möts av, är ett stort skepp. Runt omkring rör sig en massa barn.
Många svårt sjuka, sittandes i rullstolar. Droppställningar och
syrgasslangar och det fladdrar till magen när man går förbi
barncancercentrum. Åh, vad man önskar att alla dessa barn
slapp vara här och vara friska istället.

Ok, jag erkänner att fotot blev för mörkt och jag fick trixa till det
lite i stället.

Casper klättrade runt lite på skeppet.

Det stora sjukhuset var fulla av långa ödsliga korridorer på kvällen.
Vi fick i flera omgångar gå ut och lägga på parkeringsavgiften.
P-tillstånd fick man efter 48 timmar. Mitt kort funkade inte och
man fick bara växla lite i taget. 10 kr timmen men lite billigare på natten.
Så trist system. Casper orkade knappt gå hela vägen till parkeringen.
För er som inte vet så är ju Casper muskelsvag och det var därför
vi fick åka till Göteborg och göra en muskelbiopsi. När han ligger på
rygg kan han inte lyfta sin överkropp, inte flyta på rygg i vattnet tex . Han orkar
inte springa runt som alla andra barn och har svårt med motoriken.
Vi vet redan idag att det inte går att behandla men vi har inte fått
någon diagnos ännu. Läkarna har sagt att det kanske inte finns något
direkt namn på sjukdomen. Han har inga reflexer i benen och det får
man utreda när han blir större.

När vi kom upp på avdelning 334 så möttes vi av en kvittrande ung herre.
Kanske 8 år och han berättar att han precis hade blivit sövd för
31 gången. Han tar genast hand om Casper och de börjar jämföra
sina flygplan. Alltså sina pvk, venflon eller slangen där man får sitt
dropp eller medicin. De har båda blåa flygplan. Vilken tur. Casper
berättar att han fått vatten i sin skorsten för tvätta slangen. Ni vet
sjuksköterskan sprutar natriumklorid i venflonet. Pojken som har en
ovanligt sjukdom som ger tumörer på njuren är hur pigg och
glad som helst. Mamman ger mig tips och jag berättar inte att jag
sjuksköterska utan jag låter henne får vara viktig och berätta
om hans operationer. En annan mamma berättar om sin dotters
kramper som hon har varje dag.
Caspers lilla muskelbiopsi känns inte så avancerad.

Men han ska ändå sövas och när han åker iväg in på operationsbordet
och sövs så känner jag mig helt bestört. Önskade att jag
då haft med mig någon som kunde hållit min hand. För det
var en lång timme som jag fick vänta. De hade sagt att han skulle
bli färdig ungefär en tid och när 20 minuter hade passerat efter den tiden
då höll jag på att kräkas. Men allt hade gått bra.

Självklart fick han en välförtjänt glass. Han var jättepigg efter operationen.
Men helt slut när vi kom hem. Ikväll har han jätteont. "Det känns som
armen är bruten, snyftar han. Nu skall han hålla sig i stillhet i några
dagar och ingen fysisk aktivitet på en vecka. Undrar hur det ska gå.
Han har varit världens duktigaste kille. Lite busig och sprang ifrån
undersökningsrummet med en av läkarna hack i häl. Sitter man där
och pratar hur fort trött han blir samtidigt som han nästan river stället.
Han är för söt min lilla gosse.
Muskelbiopis=man tar en bit av muskeln och skickar på analys
och vi får svar om några veckor. De har tagit en bit på axeln.

Om några minuter kör vi.
Jag och Casper till Göteborg och drottning Silvias
barnsjukhus. Casper skall göra sin muskelbiopsi.
Pirrigt och lite nervöst. Jag gör allt för att hålla masken
för Casper. Han gillar inte att bli stucken. Efter som
han ska sövas så är det ju oundvikligt.
Jag ber om ursäkt att bloggen inte är uppdaterad.
Sjuka barn och kalas har tagit lite tid.
Får ta igen det senare.
I går fortsatte kursen med entreprenörsskolan.
Förra veckan var det upp som en sol och kände mig taggad.
I går blev det ner som en pannkaka. Vi gick igenom den
svåra biten. Ska man sälja skor så får man klart sälja en
hel del för att få ut bara 10.000 kr i månaden till sig själv.
Förstår nu varför allt är så dyrt i Sverige. Men jag tror
på min ide fortfarande. Jag har ju inte sagt upp mig ännu.
Kommer inte göra det heller antagligen.

Casper på kalas hos Jörgen.

Lite saker vi köpte till Jörgen. Jag tycker om att göra kort
det vet ni. Blomman som glänser i bakgrunden är fotat på stadsbondgården
i sommar. Någon som vill ha fina grattis så hör av er.
Nu måste vi åka. Håll tummarna för oss.

Idag är det den 11 september. Ett datum många känner igen.
Tio år sedan planen åkte in i tornen. En dag så många sörjer.
Anna Lindh dog den 11 september 2003. Men det finns också något
himla trevligt med den 11 september. Idag ägnar jag inte
en tanke till tråkigheter. För idag ska jag fira Jörgen som
fyller 45 år. Ett jättegrattis till dig.

I går åt vi på Verona. Smygfirade lite.

Casper var nyklippt.

Jasmine var frisk.

Jag såg verkligen fram mot tre lediga dagar.
I går blev Jasmine sjuk. Hon kräktes i går kväll.
Tyckte hon verkade piggare när hon vaknade
i morse men hon har legat pall hela dagen. Ätit i alla fall.
Solen skiner utanför vår dörr. Visserligen kan
ju jag och Casper vara ute i trädgården och leka
lite. Men vi hittade lite andra saker att leka med.

Casper fotade mig.

Blev ju nästan bra...

Sötis.

Tog denna häromdagen.
Får verkligen hoppas att vi andra inte blir sjuka.
Jörgen fyller år på söndag. Vore trist att vara sjuk då. Casper ska
till Göteborg på onsdag och göra sin biopsi. Då gäller det att han inte
är sjuk. Ja inget vi kan styra över. Det får bli som det blir.
Ni får stå ut med mycket porträttbilder. Måste ju öva.

Idag har det varit en spännande och inspirerande dag.
För en tid sedan var jag med Halmstad fotoklubb och
fotograferade på Andersberg. Några av oss fotograferade
på 109:ans servicehus. Jag och Anders Reitmaier ställer
ut några av våra foton på servicehuset nu. De får stå
där i några veckor. En liten nätt utställning. Har ni
vägarna förbi så gå gärna in och titta. Tar inte många
minuter. Jag har ju jobbat där på servicehuset så
det känns extra kul. Roligt att göra något för gamlingarna.

Utställningen går i svartvitt.
En annan rolig sak som har varit i dag är att jag har lärt mig allt
om hur man säljer en ko. Jag har nämligen börjat på entreprenörskola.
Den är gratis och går på högskolan på kvällstid. Så himla roligt.
Jag hamnade bredvid en utländsk student och två mycket trevliga
kvinnor. Man blev så himla inspirerad av båda av föreläsning och speciellt
av de båda kvinnorna. Vi fick göra lite grupparbeten och bla försöka sälja en ko och
en elcykel.
Att jag går på detta är ju för att jag kanske startar
en form av fotostudio. Jag tycker ju också det är kul att skapa vykort,
skriva och göra reklam. Vi får se vad som händer. Bli inte rädda nu.
Jag ska inte säga upp mig eller så. En hobbyverksamhet. Förena
nytta med nöje.

Jag har mycket att lära mig. Tur att Jasmine gillar att stå framför
kameran.

Hon är ju så söt.

Casper dök upp och ville kramas med stora syster.

upp på morgonen med en irriterade reklam jingel
är inte kul. Då menar jag inte att den spelades i radion
när jag vaknade. Utan det första som rör sig i mitt huvud när
jag vaknade i går morse var.
" kompispris kompispris" Ni vet Ica reklamen.
De har verkligen lyckats med sin reklam. Har man hört den
på radion så ekar den som ett mantra i huvudet under en
lång stund efteråt.
Men dagen blev hyfsad i går trots sättet att vakna på.
Tog en promenad på östra stranden efter jobbet.

Den gick inte lös på stranden kossan men ovanför dynerna. Eftersom jag ska
öva att ta porträtt så ställde kossa nummer 273 upp utan några problem.
Jag och en jobbarkompis som är Make up artist ska göra modellfoto.
Hör av er om ni vill få snygg make upp och bli fotade.
Vi är billiga nu i början.
På kvällen blev det video och fredagsmys med Jörgen och Wiktor.

Livet består av många krokiga vägar. Ibland ska man bara
hitta rätt utan att tveka. Får väl se om jag har valt rätt väg.

Jag är en ganska impulsiv och gör ibland lite tokiga
saker. Man lever ju bra en gång och varför ska man inte
uppfylla sina drömmar. Fick en ide häromdagen.
Inspirationen kommer från "modell för en dag". Ni vet
när jag var i The studio. Blev sminkad och fotograferad.
Jag kände mig lite kritisk till de de unga fotograferna
och jag tänkte. Vete katten om jag inte fotograferar
bättre än de. Varför inte göra något liknade.
Har lite planer på gång och införskaffade mig lite utrustning.
Hur kan en ensamstående har råd med det tänker ni?
Jag kallar det sponsring av drömmar från en person som
tror på mig. Sagt och gjort.

Så här ser det ut i mitt vardagsrum just nu.

Så blev jag. Mycket kvar att lära mig. Har bara precis packat upp sakerna.
Någon som vill ställa upp på provfotografering för en billig slant?
Hör av er. Jag fotar allt.