Lilla Syrienkonflikten...
Det finns en massa människor som hela tiden måste testa sina gränser och ge sig ut på äventyr som bestiga berg, grottdykning eller forsränning. Kanske springer maraton i Afrika eller cykla genom öknen eller dylikt. Själv ser jag varje dag som en utmaning och jag testar mina gränser dagligen. Eller är det kanske barnen som testar mina gränser och tålamod. Vaknar med ett ryck varje vardgasmorgon klockan 06.00. Retar mig varje morgon att jag inte lyckas ställa i klockradion utan vaknar med ett hårt brus. Säger till mig själv varje kväll att jag inte ska snoza men varje morgon snozar jag i alla fall. Har jag tur så har jag fått minst 3 timmars sammanhängande sömn. Då har jag haft en bra natt. Caspers andingsmaskin har en förmåga att låta högt som en damsugare varje timme och jag får gå upp och justera masken. Eller så får han panik och ligger och fektar med armarna.
Ja man borde gå och lägga sig när solen lägger sig så hade man vaknat mer utsövd. Nästa morgonsyssla är att få i barnen frukost. De vägrar att äta på fritis för det är inte gott där. Casper som är lite halvcoma varje morgon har inte bråttom att tugga i sig sin nutella macka. De andra barnen hade vräkt i sig den på ett litet nafs. Men Casper har till och med svårt att äta en så god macka. Men han äter bättre nu sedan han fick andningsmasken.
Jag får varje morgon lyfta ur Casper från sängen och klä honom. Tur att han är så liten och nätt än så länge. Ibland försöker jag uppmana honom att fixa saker själv. Men den lilla luringen har en förmåga att försvinna och sätta sig framför tv istället. Vilket han gjorde igår. Istället för att väcka sin stora syster och sätta på sig skorna. Andningsapparaten skall rengöras och han ska inhalera. Andningsgymnastik skall också göras. Ibland trilskas han och vänder på motståndet och låtsas blåsa. Slänger iväg och gömmer den. Då börjar min morgons maratons mjölksyra göra sig till känna. Energin tryter och humöret försvinner. Börjar höja rösten och stressar runt som en yr höna. Försöker få ordning på gympapåsar, frukt mobiltelefoner och skolböcker. Klockan tickar som en bomb.
Då vill man bara gå ombord på en båt och fara till världens ände. Bo på en öde ö och inte behöva gå upp varje morgon och stressa. När klockan är 07.23 så är vi äntligen på väg till skolan. Parkerar bilen och packar ur bilen. Skolväskor, rullstol, hjälmar och pulkor. Det är inte lätt att köra rullstol med händerna fulla och på snöiga vägar. Klockan tickar och då bryter lilla Syrien konflikten ut. Ser i ögonvrån ur Jasmine är på väg att spraka på Casper.
-Vad gör du unge, ryter jag.
- Hon gör fälleben på mig, snyftar Casper.
-Men han gjorde det först på mig försvarar Jasmine sig.
Casper har ju inga reflexer i varken ben eller armar och tar inte emot sig när han ramlar.
Jasmine får sig en läxa i hur man behandlar sin muskelsjuka broder.
När stillheten äntligen lagt sig och man är nästan framme vid jobbet. Ja då upptäcker man att glömt sin mobil hemma. Suck. Tur man har världens bästa sambo som kan möta upp med glömda saker. Väl framme på jobbet är man helt slut och det är dags att ta sig ann dagens utmaningar.
På kvällen hemma så strålar barnen igen och är sams. De sjunger och hittar på ramsor. Hur söta och gulliga som helst. Jag behöver inga nya utmaningar och tänja mina gränser för det gör jag varje dag.
Ber om ursäkt till Syrien och deras konflikter. Inte meningen att jämföra er med mina konflikter.
Jag frågade Jasmine om hon skulle vilja ändra något på vårt liv och hon svarade.
- Nej vårt liv är perfekt. Fast vi kunde ha pommes frites lite oftare.
Sedan säger de båda att de är så glada att vi flyttade för de trivs så himla bra här och i skolan.
Även om man får pippi varje morgon så har vi det så bra.
Bilderna är från en kylig promenad kring hamnen i söndags.
Kommentarer
Postat av: Moncan
Gud vilket bra inlägg Carina. Visar verkligen hur vardagen kan vara. Som förälder till funktionshindrat barn känner man verkligen igen sig och det är lite skönt att inte behöva känna sig ensam trots allt. Fast det menar jag ju egentligen inte för jag tycker fan inte ni hade behövt detta!
Äsch det här blev en konstig kommentar, hoppas du förstod hur jag menade...
Massor med kramar skickar jag här alla fall!
Postat av: Carina
haha du är för söt. Love you :)
Trackback
