Cowboys och sängplatser...
Solen steker och värmen stiger. Puh så varmt det är idag. Man ska inte klaga men oj vad matt man blir. Orkar ingenting denna varma dag. Häromdagen fick jag reda på att chefen över chefen vill prata med mig om artikeln i Expressen. Måndag är jag inkallad klockan 14.00. Lite lätt ont i magen. Men det som inte dödar mig gör mig starkare heller?
Jag har ju så söta barn. Så livet är ju bra ändå. Här som söta cowboys.
Sverige är så vackert just nu.
Syrenerna doftar ljuvligt och är så vackra.
Mille växer och frodas. Sover på lite annorlunda sätt.
Med huvudet upp i luften.
Hur skulle man må efter att ha vakna så här med huvudet? Ser jobbigt ut.
Glöm inte besöka Andersbergsfestivalen i Halmstad på lördag. Fotoklubben och Tomas Di Leva kommer finnas på plast. Ta med ett foto och häng upp på tvättlina. Fina priser att vinna.
Fågelkvitter och profeter...
De röda siffrorna i mörkret står på 04.00. Lite lätt sömndrucken drar jag på mig ett par joggingbyxor och en tröja. Bär den lilla vakna valpen uppför de lätt knarrande trapporna. Öppnar ytterdörren och möts av ett zoo. Utanför dörren lever en hel djungel. Jag har aldrig hört så mycket djurläten och fågelkvitter. Solen är precis på väg upp. Daggen kittlar mina bara tår i de slitna addidas badtofflorna. En ljuvlig syn och underbar doft av nyslaget gräs. Mille gör ett litet morgonkiss och försöker nafsa mina hälar när jag går upp för trappen. Leendes kryper jag ner under täcket och känner min sambos ljuvliga doft. Casper andningsmaskin låter som vanligt som en liten kaffebryggare. Han sover djupt. Mille kryper ned i sin korg bredvid min säng och vi somnar om. Klockan kvart i sex drar klockradion igång. Jag vaknar inte med ett leende. Usch vilken kort natt. Dags att väcka familjen och åka till jobbet.
Liten börjar bli stor. Även om han är busig och det är mycket jobb så har jag aldrig känt mig så frisk som nu. Det är underbart väder och vi är ute hela tiden. När det ösregnade häromdagen så bara log jag. Det gjorde mig ingenting. Man kommer säkert svära flera långa ramsor till vintern när man behöver ge sig ut på långpromenad när man bara vill mysa i soffan framför tv. Men det känns verkligen skönt att komma ut så mycket. Jag har verkligen saknat hundpromenader.
Tror ni Mille är lätt att fotografera?
Nä verkligen inte.
Eller få barnen och Mille bra samtidigt.
Det var lite nervöst att gå tillbaka till jobbet häromdagen och få höra alla reaktioner på min artikel. Men blir ju oftast inte profet i sin hemstad. Chefen hälsade glatt och de flesta reaktionerna är positiva. Men någon sa att det hade snackats negativt om det. Att artikeln inte var bra. Men jag är nöjd i alla fall. Expressen skrev det jag sa utan att vinkla eller lägga till om det mesta i alla fall.
Vi hade skolmöte om Casper häromdagen. Casper är just nu för bra för att få extra hjälp. Han når upp till skolans mål. Det är ju jättekul. Nu vet man att Casper har ett problem och man skulle vilja förebygga. Men så fungerar det inte i skolvärlden. Man ska inte mota Olle i grinden. Utan man tar tag när det blir ett problem. Men hans fröken skulle göra lite special saker för att det skulle bli enklare för honom. Jag kommer slåss med näbbar och klor för att han ska ha det så bra som möjligt. Just nu kommer inget hända förrän tills hösten. Uppföljningar och utredningar blir till hösten. Som till ex handkirurgen. Man får inte ha för bråttom i livet.
Upprorsmakaren...
Är det jag? Ja enligt expressen. Lite coolt att slå upp Expressen och se sig själv som upprorsmakaren.
Carina fick nog startade en facebookgrupp Sjuksköterska söker jobb, mist 36900 kr vill jag ha i lön.
Häromdagen ringde Expressen mig och frågade om de fick göra ett reportage om mig och de dåliga lönerna i Halland. Vi låg visst sist i lönestatistiken i år. Jag tyckte det var jättekul att de ville åka ända till Halmstad för att träffa mig och de andra lågavlönade sjuksköterskorna. De fick min chefs nummer och sedan ringde de upp att allt var grönt. De fick följa mig på jobbet.
Så nervös jag var att träffa de. Men allt för en god sak.
Jättetrevliga och det var hur kul som helst.
Fotografen Martin von Krogh fick mig helt att glömma kameran. Det visade sig var en prisbelönt fotograf som flög med från Stockholm. Såg hans fina bilder från Somalia. Vilken kontrast. Upprörda sjuksköterskor som klagar över låg lön och svält i Afrika. Reportern Karin Sörbring fick ihop artikeln väldigt bra. Jag fick läsa igenom innan tryckning och det var inget att påpeka om. Nu återstår och se om cheferna på arbetsplatsen uppskattar detta inlägg. Jag kände en himla kyla och chefen över chefen pekade på mig efter och sa:
-Dig vill jag prata med. Varför ville Expressen träffa dig? Tog det inte lite väl lång tid av din arbetstid, bla bla bla,
Jag får hoppas att de kan se det positivt att min kamp för högre löner inte är min egen kamp. UTAN HÖGRE LÖNER TILL ALLA DUKTIGA SJUKSKÖTERSKOR.
Istället för lyckopiller...
Jag var så nära häromdagen att ringa läkaren och be honom skriva ut lyckopiller. Allt kändes bara så bedrövligt. Fick svar på Caspers tester på habiliteringen och de visade att han har dåligt arbetsminne. Allt faller ju på plats för jag har ju märkt att Casper inte alltid gör som man säger. Om jag ber honom tex att gå ned i källaren ta fram ett par strumpor och sätt på sig det och sedan ytterkläderna så har han inte gjort det. Oftast stått med strumporna i handen. Jag har då trott att han bara är busig. Men Caspers arbetsminne är dåligt. Detta kommer påverka hans inlärning i skolan. Som vid huvudräkning. Vad är 10+3+1. Då kan han bara hålla de första siffrorna i minnet. Arbetsminnet kan man träna en hel del. Vi ska ett ha ett skolmöte den 20 maj. Så han får rätt hjälp i skolan. Det var en massa andra saker också men jag kommer knappt ihåg allt vad vi sa på mötet. Bestämde mig för att stanna hemma ett par dagar. De tyckte att jag behövde akut hjälp av att prata med kuratorn och jag har lovat att ringa. En dag bara grät jag så det gick liksom inte att ringa. Men nästa vecka ska jag ringa.
Det var ju dags för lilla MIlle att anlända i veckan så nu har jag inte haft tid att tänka på alla eländigheter. Tur jag inte ringde läkaren och fick piller. För han är så söt och mysig. Full av energi och bus.
Han är så glad och har funnit sig tillrätta på en gång. Men visst är det jobb. Är som en damsugare och stoppar allt i munnen. Börjar vänja sig vid kopplet. Är världens matvrak och kissar lite varstans när man inte hinner ut. Man över förväntan har har kommit in i familjen. Tur jag är van att vara vaken en hel del på natten. Men han har sovit den mesta tiden på natten.
Världen är full av konstiga dofter. Som husses fötter. Mycket jobb men positiv energi. Han har räddat mig från Cipramil lyckopiller. Förhoppningsvis håller det i sig.
Hund, begravning och politik...
Ja nu är det mindre än en vecka innan vår lilla Mille kommer hem. Pirrigt och roligt. Tänk att vara en liten prickig hundvalp bland 8 syskon som flyttar in till vår lilla familj. Varannan vecka full rulle och sedan tysta veckan. Tänk om han saknar sin familj och tycker alla är jättekonstiga. Men de flesta hundarna trivs väl rätt så fort i sin nya flock.
I går träffade vi denna söta hunden Seven som har flyttat in hos Åledskompisarna. Två år och helt underbar. Hon var så himla mysig. En blandning mellan Chihuahua och pudel.
Så liten kommer inte Mille vara när han är två år precis.
Smasken med grädde tyckte lilla Seven.
Denna vecka har handlat mycket om Casper och habiliteringen. En massa tester har han fått göra. Träffat en psykolog som testat begåvning, uthållighet och koncentration. Nästa vecka skall jag träffa henne igen och få svar. Vi har också träffat sjukgymnasten och lagt upp nya mål. Casper vill lära sig karate, göra baklänges volt och gå på händer. Nu kanske det inte riktigt blev som han ville. Det blir simning och motorikträning. Kanske mer träning med hundar. Det är egentligen skandal att alla utredningar inte är färdiga ännu. Vi har väntat så många år nu. Han var ju tre när vi började misstänka något. Nu fyller han åtta år till hösten. Sjukgymnasten skulle försöka dra i lite tåtar för att se om något kan hända. Alla barn borde ha rätt till sin diagnos. Eller som Casper sa häromdagen: "Jag har till och med frågat Gud varför jag fått den här sjukdomen. Men hon har inte gett mig något svar"
Det är klart att lilla Casper är full av funderingar och det är jobbigt när man inte kan ge honom några svar. Men nästa vecka skall jag få lite stöd och råd om vad jag skall svara honom. Jag ska också ta kontakt med kuratorn för att få prata av mig lite själv. Lätt att glömma sig själv. Känns som man inte har tid att boka in egen tid för man får så dåligt samvete när man är borta för mycket från jobbet. Caspers tider får ju gå före.
Nästa vecka ska vi gå på begravning. Jörgens bästa väns pappa har dött och han står familjen nära.
Över till lite politik. Är så stolt över min stora dotter Sofia som har startat en blogg där man kan följa hennes politiska karriär. Förra veckan var hon på aftonbladets första sida i samband med 1 maj firandet.
Hon står där i beige kappa och hon hade också turen att få prata med Stefan Löfven.
http://www.sofialund.se/blogg/dags-att-vanda-den-negativa-utvecklingen-i-skolan/
www.sofialund.se följ hennes blogg.
Avslutar med några bilder på Jasmine, Seven och Tilda.
