Julefrid...
Förra året vid denna tiden var jag helt slut. Jag kommer ihåg att jag satt med adventstakarna i handen och orkade inte sätta upp de. Hade ingen ork eller energi. Många sömnlösa nätter med Caspers andingsmaskin. Nu har den blivit en vardag för oss. Man van vänjer sig vid det mesta. Men det gör fortfarande ont i mitt mamma hjärta att han behöver, rullstol, hjärtmedicin och andningsmasken. Men växer och frodas gör han verkligen. I går såg jag en liten snutt på tv om familjer som behövt begrava sina barn. Storbölade och kände att jag hade allt. Jag har världens bästa barn. I morse fick jag reda på att bekant mist sitt barn. Så frutkansvärt att förlora sitt barn. Herregud vi måste vara mer rädda om varandra. Julen närmar sig med stormsteg. Inte hela världen om det inte blir som man har tänkt sig. Bara man får dela julen med de man älskar. Låt alla få plats på ett hörn. Jag sänker min krav ännu mer i år. Tänker inte hystersikt köpa en massa saker till barnen som bara ligger och skräpar på golvet. Kommer inte heller bli pyntat i alla hörn. Valpen Mille kommer säkert bara äta upp allt. En liten plastgran får det bli.
Staken i fönstret och kulorna i soffan. Oj jag menar Mille i soffan. Ni får ursäkta att han är naken.
Hade varit kul att göra barn som har det svårt, glada med en tomtehund. Min dröm är utbilda honom till vårdhund.
Han är verkligen go' mot barnen. Fast lite valpklumpig. Han har blvit så lydig och fin tack vare vår nya hundkurs. Det finns två helt fantastiska hundtränare på Halmstad brukshundklubb., Gitte och Siri. Den förra tränaren berättade alla fel vi hade men gav oss inga verktyg att jobba med. Vilken klassskilnad. Du kan vara hur duktig som helst på ditt ämne men att få människor att lyfta är en konst. Gitte Och Siri har lyft mig från hundägare till hundförare. För man kan vara hundägare och så kan man vara hundförare. Det är en stor sorg att det bara är en gång kvar. Men vi fortsätter med hundträningen på något vis. Kanske Rallylydnad.
Han är så söt vår lilla tomte.
Ser ni att både gardiner och ljusstakar har kommit upp?
Världens bästa...
Sofia fyller 25 år idag. Min lilla söta dotter som kanske inte är så liten längre. Jag får erkänna att hon faktiskt är vuxen och står på egna ben. Helt fantastisk duktig är hon.
Förra helgen åkte vi upp till Stockholm och firade hennes födelsedag. Vi hade jättemysigt och firade henne med champagne och tekniska museet.
Sofia bor ju bara inneboende i Stockholm så vi tog in på hotell allihopa. Om ni vet någon som har en bostad i Stockholm så hör av er. Alla vet ju hur bostadsituationen ser ut där.
Det var en lite rörig resa. Casper mådde inte helt bra av sin nya tabletter. Lite trött och yr. Jag gick på helspänn för detta. Fina restuaranger och ett högt stadstempo var inte barnen vana vid och de visade inte sina bästa sidor. Så lite jobbigt var det även om vi gick på spelmässan Game on för deras skull.
Tre snygga tjejer. Åtminstone två.
Sofia 25 år.
Barnen trivdes att sova i samma rum som Sofia. Busa och ha kuddkrig.
Framför hotellet. Inte alltid lätt att ta sig fram med rullstol på bussar och tunnelbana.
Det blev ingen shopping på NK. Vi hann bara till en Galleria och det var bara Jasmine som hittade lite grann där.
Som sagt världens bästa Sofia fyller 25 år i dag. Supergrattis. Vi älskar dig så och du är BÄST. Saknar dig men vi tror på dig och att du har en bra framtid i Stockholm.
K2 och blodtryck...
Vi började med medicinen men redan nästa dag hade hans blodtryck sjunkit drastiskt. Nu kände jag mig inte så tuff längre. Han var rätt pigg ändå så jag beslöt mig för att följa med honom till skolan och observera och ta blodtryck där. Det var faktiskt jättekul att se honom vara så duktig i skolan. Men han fick ont i hjärtat efter gympan och han var helt slut efter lunch. Men humöret var ändå uppe.
Det blev till att mysa och spela xbox på eftermiddagen.
På kvällen sjönk blodtrycket ännu mer och då hade vi bara halva dosen. Ge betablokerare till barn var ju något helt nytt för mig. I morse så var det så lågt att jag fick ringa hjärtläkaren. Låg under gränsen för vad hon sagt. Vi hade fått hennes direktnummer. Men hon sa att det var ingen fara att börja med den höga dosen idag. Men Casper kände sig så yr att knappt benen bar honom. Han fick stanna hemma från skolan. I morgon ska vi ha ny kontakt med läkaren och fortsätta med blodtryck och medicin.
På kvällen sjönk blodtrycket ännu mer och då hade vi bara halva dosen. Ge betablokerare till barn var ju något helt nytt för mig. I morse så var det så lågt att jag fick ringa hjärtläkaren. Låg under gränsen för vad hon sagt. Vi hade fått hennes direktnummer. Men hon sa att det var ingen fara att börja med den höga dosen idag. Men Casper kände sig så yr att knappt benen bar honom. Han fick stanna hemma från skolan. I morgon ska vi ha ny kontakt med läkaren och fortsätta med blodtryck och medicin.
Nä, livet kändes verkligen jobbigt i morse. Kändes som jag behövde någon som kramade mig och sa att allt skulle bli bra igen. Jörgen, min klippa till sambo tröstade mig självklart så gott han kunde. Jag fick lite energi och gjorde det jag brukar göra när jag är nere. Lite gammal punkmusik och lite hårda texter så kändes det inte längre som K2 utan syrgas, mer som Mount Everest med syrgas. Casper är trött och lite yr men vi fixar detta med.
Busig och söt, lilla Casper.
Varför köpa dyra leksaker när de kan roa sig med en gekåspåse?
Vi stannar hemma i morgon med. Jag frågade idag om han trodde om han skulle orka gå till skolan i morgon, då fick jag svaret "man kan inte se in i framtiden"
Hurra för lilla Casper....
Idag hyllar vi lilla Casper som blir hela 8 år. Han hade så bråttom ut när han föddes och det var jättekallt ute. Inte som idag grått, trist och nästan varmt. Vi började fira Casper redan igår.
Tårta med ljus som spelade av sig själv. Kul tyckte Casper.
God julmat. Vi firade han hemma hos hans pappa Anders. Som hade lite otur när han skulle skära upp laxpaketet. Han slant så illa med kniven att han nu ligger i Malmö handkirurgen och väntar på operation. Vi tjatade hela kvällen att han skulle åka till akuten men han vill inte förstöra Caspers fest utan åkte när gästerna åkt. Som det kan gå. Casper har i ett par veckor haft besvär med ont i hjärtat. Flera gånger har vi varit på akuten. Senast i fredags. Vi ska åka upp varje gång han får ont för de vill fånga det på ekg. Men det hinner gå över. På måndag ska vi träffa hjärtspecialisten. Jag vågar inte ens ta ett glasvin för man går på helspänn. Men vi klarade av kalaset och jag hade frågat om vi kunde slippa åka in i helgen om det inte blir jätteilla och det gick bra.
Mille klädde upp sig med fluga dagen till ära. Han var jätteduktig och alla klappade och gav honom köttbullar.
Kusinen Jonna med kompis.
Anders med sin onda hand.
En hjälm? Kanske något mer hör till.
Klart killen ska ha en cykel. Nu när han kan cykla. Det är så stort. Lilla Casper är så duktig.
Nu får nu hålla tummarna att det går bra i morgon, de har sagt att det inte är något farligt men att han antagligen behöver någon medicin.
Hundmys. Han är så go lilla Mille. Tycker om att vara med barnen och myser så fort han får tillfälle. Vår lilla solstråle. Även om det är mycket jobb så får vi så mycket tillbaka. Kärlek och utevistelse. Barnen känner sig trygga med honom. En annan nyhet är att barnens pappa väntar barn med sin sambo Linda. De kommer alltså få ett syskon i maj. Grattis Linda och Anders.
Intensiva dagar...
Fattar inte hur dagarna går så fort. Full rulle hela tiden. Dammet och tvätthögarna bara växer. Inget får man gjort. Verkar som om hela samhället ser likadant ut. Det är väl facebook och alla iphones som ställer till det. Ibland vill man bara dra ut i skogen och andas frisk luft. Sagt och gjort. Vi åkte till Värmlands djupa skogar för att få frid. Nja kanske för att hälsa på släkten. Mamsen och pappsen så klart. Höstlov och ungarna lediga från skolan. Mille var väldigt duktig och hjäpte mig att packa ur resvävskan. Tog lite tid för honom att förstå att kläderna skulle vara i resväskan. När Jörgen slutade jobbet jobbet i lördags så satte vi oss i vår nya fina bil och åkte den långa vägen till Lindfors. Ungarna blev osams innan vi ens passerat Oskarström. Grabbarna kom inte alls överens. Det blev en lång resa. Mille var dock jätteduktig. Jag var lite rädd att han skulle bli åksjuk. Han har spytt ett par gånger i bilen och jag gav honom faktisk en åksjuketablett innan vi körde.
Mille berättar om sin vardag för Erik.
Tyvärr kom Mille och mammas hund Bosse inte överens. Eller rättare, Bosse gillade inte MIlle. Allt började kännas lite hopplöst. Ungarna bråkade och hundarna bråkade. Mitt i allt fick Casper ont i hjärtat igen. Ok, tre mil från närmaste sjukhus. De har sagt från sjukhuset att vi ska åka direkt till akuten. Men som tur var så släppte det fort denna gången. Vi hann aldrig åka iväg. En jobbig hosta hade han hela tiden med.
Vädret var uruselt och ungarna blev alldes leriga av att vara ute.
Ett tappert försök att grilla korv ute i skogen.
Sedan kom stormvarningen över Halmstad. Vi fick ringa ungarnas Pappa och be honom fixa vår utemiljö hemma. Tack för detta. Inget försvann eller gick sönder i den hårda stormen. Kändes lite olustigt att följa allt på håll.
Ett mysigt besök hos lilla pappa blev det förstås.
Jörgen fick titta i lite album och böcker.
Vi hann med ett besök hos brorsan i Hållinge Lundsberg.
Vackert.
En tur med båten.
Ny kattmedlem hos brorsan. Jättesöt, tyvärr är jag allergisk mot katter och kunde inte klappa honom.
Mille fick sitta i bilen när vi var inne. Tror inte de hade kommit så bra överens.
Bråket mellan Bosse och Mille blev bara värre och vi fick till slut åka hem.
Sura Bosse.
Väl hemma fick vi förbereda Hallowenfest för barnen. Lite arbete blev det också för min del.
Några bilder från den läskiga festen.
Framöver så kommer vi fira Caspers födelsedag och en tur till Stockholm och fira världens duktigaste Sofia som fyller hela 25 år. Hon letar fortfarande efter bostad så håll ögon och öron öppna.
Ha det underbart ni där ute i cyberspace.
