Man får vara glad för det...
lilla ibland. I fredags var jag hos läkaren och det lyste fortfarande rött på alla tre sköldkörtelproverna. (rött=felvärde) men faktiskt hade ett av proverna sakta tagit sig upp. Jag är lite piggare faktiskt. Inte lika andfådd längre. Jag har sedan i somras haft stickningar i min hand och varit hos läkare två gånger utan att få hjälp. De har sagt att det var karpaltunnelsyndrom och kanske behövde opereras. Att gå till läkaren är en jävla rysk roulett. Tänk om läkaren tagit prover på min sköldkörtel och höjt min medicin redan då. Jag visste inte att stickningar var ett symtom på låg sköldkörtelvärden. Jag hade antagligen inte blivit så sjuk som jag är nu. Fortfarande har jag inte varit på ultraljud som jag väntar på. Men läkaren skulle försöka påskynda det hela. Stickningarna i handen håller på att försvinna. Tur man inte lagt sig på operationsbordet.
Härligt att njuta av solen i helgen. Ätit frukost ute.
Före Efter
Jörgen och Jasmine har varit duktiga och tagit ned en massa fula buskar och träd i helgen. Titta
så fint det blev. Bilden ovan.
Ätit lunch ute har vi gjort.
Egentligen hade jag tänkt att skriva mer men jag orkar inte skriva mer. Kram på er.
En väckarklocka och plantor...
Vissa datum och klockslag kommer man aldrig glömma. Precis som den 11 september som kommer jag alltid minnas denna dagen. Den 9 april klockan 04.00. Jag har ju under den senaste månaden känt mig väldigt dålig. Trött och orkeslös. Min sköldkörtel har krånglat och man har även varit inne på spåret utbrändhet. När jag vaknade 04.00 av att jag inte hade någon känsel och hade stickningar runt munnen var en av det mest obehagligaste jag upplevt. Kändes som en tandläkarbedövning i halva ansiktet. Jag sprang upp och tittade mig i spegeln. Jag kunde le. Ingen stroke tänkte jag då. Men upptäcker då att jag inte kan använda min högra arm. Den lyder inte mig. Tankarna bara snurrar. Jag vet att jag tänkte att visst jag kan leva med en lam arm. Satt en stund i soffan och funderade vad jag skulle göra. Det måste vara sköldkörteln tänkte jag. Jag måste till akuten. Nä jag försöker somna om. Men armen ville inte lyda mig och jag blev jätterädd. Jag väckte min sambo Jörgen och bad honom ringa 177. Jag kunde inte ens prata. Sluddrade och fick inte fram vad jag skulle säga. Klart att vi skulle åka upp. När vi kom till akuten så började min arm lyda mig igen men den var fortfarande tung och svag. Jag var fortfarande övertygad att det var min sköldkörteln och fattade inte alls vad läkaren sa. Lägga in mig och göra Ct på hjärnan och ultraljud av halskärlen. jag är 46 år och är inte överviktig, jag röker inte och har inte högt blodtryck. Nu går jag hem.
Hela vistelsen på sjukhuset tänkte jag, ni har fel. Men läkarna bara sa emot mig hela tiden. Du är svag i armen och du har fått en liten propp som hjärnan själv har tagit hand om. Du ska äta trombyl och en tabl mot blodfetter. Jag får inte heller köra bil på en månad. Inte föränn i går förstod jag att läkaren har haft rätt. Stress och ärflighet har lett till detta. Min oro för min sjuka son. All stress med jobb och familjeliv, kanske alla sömnlösa nätter har gjort mig allvarligt sjuk. Detta kunde inte hända mig. Just nu är jag i chock och gråter väldigt mycket.
Jag skall bara ägna mig åt mina plantor och trädgård. Försöka få bort alla mina krav i livet.
Kanske blommor och fotofgrafering.
Bara vattna och ge livet näring tillbaka. I går bjöd Jasmine mig på bio. Hennes födelsedagspresent till mig. Vi såg Cinderella. Där sa man att det viktigaste i livet var, tapperhet och godhet. Nu ska jag vara tapper och gå igenom detta. Forstätta att vara så god så mycket jag kan. Tror att jag är ganska god.
Min dotter Sofia tog flyget ner från Stockholm och jag kunde inte få bättre medicin. Så himla go dotter jag har.
Även mina andra barn är underbara så klart.
Lite pusslande med köra barn till aktiviter och skolan. Håller på att fixa att ordna skolskjuts till Casper. Men jag hpppas att det leder till att jag kommer cykla och röra mig mer även efter en månad. För visst är man bekväm och tar bilen till mycket.
Besvikelse och jobbigt...
Egentligen vill jag inte ha den här bloggen som en gnällblogg utan vill sprida positivism men ibland är livet lite jobbigt och orättvist. Som ni vet så är jag sjuk. För två veckor sedan så var det precis som hela kroppen la av. Kom inte upp ur sängen. Trodde det var influensan och att jag hade feber. Men jag hade ingen feber. Ett stort tryck över bröstet. Fram med allergimedicin och tillslut dubblade jag medicinen. Något var jättekonstigt. Sökte läkare och de tog prover. Proverna på sköldkörteln var inte bra utan jag tog för lite medicin. De höljde medicinen och jag inbillade mig att det blev bättre. Läkaren började tro att det kunde vara utbrändhet. Men varför skulle jag bli så matt och andfådd? Kunde inte gå till postlådan utan att bli andfådd.
Hela kroppen kändes rostig.
Läkaren skickade mig till akuten och sa att jag hade allvarliga symtom. De kollade hjärta och lungor och tyckte att jag skulle stanna där för observation. Jag trodde aldrig att det var hjärta eller lungor. Svårt att svälja och konstant tryck över sköldkörteln. Får utredas vidare efter påsk sa de. Ringde vårdcentralen igår och min läkare var sjuk och ingen annan ledig. Så tid fick jag på torsdag. Jag blev så ledsen att jag började gråta. Känns så jävla jobbigt att inte ha bränsle i kroppen. Googlade mina symtom och allt stämmer in på sköldkörteln. De konstaterade att jag är väldigt svullen om min hals på sjukhuset och jag hoppas på snabb hjälp. För detta känns pest.
Vi hade en fin påsk och min mamma kom på besök och hjälpte till med trädgården. Jag orkade inte göra något och det kändes inte alls kul när alla fick ont i ryggen av hårt arbete.
Ser ni att fler träd är borta. Den stora taggiga vid trappen.
Så här såg det ut innan.
Idag har jag varit på sjukhuset med Casper. Vi skulle träffa läkaren från Göteborg. Han har alla svaren tänkte vi. Dna provet och andningsregistreringen. Men han visste ingenting. I maj skulle provet på Dna vara färdigt trodde han. Andningregistreringen från januari skulle han försöka få fram och ringa tillbaka. Eventuellt blir det fler tester framöver eller så ska han få prova en medicin. Vi får reda på mer i maj.
Casper tycker att det är kul att fotografera. Fotbollen har han slutat med för han hängde inte med de andra killarna som spelat lite längre. De var barn med andra diagnoser som tex adhd och de kunde springa fort.
Jasmine fortsätter med fotboll. Nya fina kläder från Team Sportia och laget Astrio.
Så nu har jag gnällt färdigt. När jag låg inne så var det tre sjuksköterskor som var inlagda och visst har jag ett jobb som är tufft. Men jag älskar mitt jobb och trivs kanon. Nu vill jag bara bli frisk och få ordning på min sköldkörtel som inte mår bra. Jag har ju känt mig konstig under en längre period. Berocca och andra vitaminer har jag provat. Men inget har hjälpt. Förstår ju nu varför.
Livet är fullt av uppförsbackar men nu måste vi få mer flyt i vår vardag. Jag har ju precis hämtat mig från min stukade fot och skulle börja träna inför vårruset. Ni får skicka hälsohealing till mig och Casper.
