Omsluta mardrömmen...
Du vaknar med ett ryck. Snaran runt halsen knyts hårdare och hårdare. Kroppen är dyblöt av svett. Du får ingen luft och inget kan väcka dig ur mardrömmen. Du har ingen snara runt halsen utan det kommer inifrån. Vankar runt omkring i vardagsrummet för att få luft. Hela huset sover. Bara hunden tittar undrande på dig. Ja de senaste månaderna har verkligen varit en tortyr och nu är det över. Jag kan andas igen och är fri från min snara runt halsen. När jag skrev mitt sista blogginlägg trodde jag från och till att det faktiskt skulle vara mitt sista blogginlägg. Var livrädd för att dö på operationsbordet. Det var en komplicerad operation och kirurgen gjorde så litet snitt han kunde och det var lite svårt att få ut struman. Efter operationen fick jag väldigt högpuls och var trött som en gnu. Sov i 24 timmar i ett sträck. Ont i halsen och nacken. Men inga problem att sova. Kände direkt efter operationen att jag fick luft.
Såret har verkligen läkt fint. Men tröttheten är fortfarande kvar och det är verkligen jobbigt. Sover jättebra men när jag vaknar på morgon känner jag mig helt slut. Efter frukost och dusch så får jag lägga mig en stund. Trött och ont i nacken och halsen. Jag har fått höjt min levaxindos och jag hoppas det snart känns bättre. Skall ringa vårdcentralen i morgon och kolla om det finns något att göra. Jag får hela tiden tänka på vad jag ska lägga min energi på.
Igår lämnade vi Wiktor hos hans mormor och vi tog lunch i ett mycket vackert Båstad.
Vi har köpt en pool till kidsen och nu kommer väl sommaren? Annars händer det inte så mycket. Försöker hitta något skoj varje dag. Som tex en glass i solskenet.
Försöker äta nyttig mat och tänka positivt. Har gått upp en massa i vikt och det är jobbigt att inte orka röra på sig så mycket. Men det måste väl snart vända.
Inga mördarsniglar har hittat vår fina sallad ännu.
Snart...
Är det dagen D. Måndag morgon klockan 07.15 läggs jag in för operation. Haft några bra dagar och några riktigt dåliga dagar i veckan. Snart är allt över. Kommer ligga ett dygn på uppvaket och jag har ingen aning om när jag kan meddela yttervärlden att jag lever. Den som vill får ju ringa till Jörgen. Han är hemma och har lovat att ta hand om mig både före och efter operationen. Min älskade mamma kommer ner från Värmland för att stötta mig också. Har ingen aning om jag kommer kunna gå på barnens skolavslutning. Men den veckan får bli som den blir. Jag kanske inte kommer kunna ringa för det finns risk att man är väldigt hes och har svårt att prata. Ungarna får en lugn vecka och får slippa mitt tjat. Fattar inte varför jag gör så stor grej av det hela, det är ju bara en operation.
Finns ju fler det är synd om. Stackars Rickard Söderberg, som vi träffade förra helgen, han ramlade och krossade sin axel och fick göra en akut operation. Ja man vet aldig vart livet tar en. Stackars killarna som har drunknat i hamnen här i Halmstad.
Vi tog oss till Lynga Beach häromdagen. Vi åt fantastisk lax och tog en promenad i stormen.
De har eldat som ni ser.
Mille bus, var självklart kopplad och sprang inte alls lös och härjade på stranden och skogen.
Men det var en vacker och trevlig promenad.
Satt lite sallad till alla sköna grillkvällar vi har framför oss. För nu kommer väl sommaren.
Nästa blogginlägg kommer när jag är redo igen :) nu skall jag bara bli frisk och återhämta mig efter operationen.
Kanske jag kommer se ut så här efter operationen. Fast de ska ju operera halsen inte ansiktet förstås.
Kram till er alla. Mycket kärlek och lev livet som ni vill. Var inte rädd för att leva och bry er inte om vad andra tycker och tänker. Du är regissören i ditt liv.
