Hästar och linus på linjen....
Tänkte häromdagen skriva av mig och berätta vilka jobbiga dagar jag haft men ångrade mig. Vem vill läsa om någon som inte får luft och vankar av och an som Linus på linjen. Jag har tur att inte någon granne har ringt för att få mig hämtad i tvångströja. Går fram och tillbaka i huset. Äter choklad och lider. Jag sover så dåligt på natten och blir trött och orkeslös. Orkar inte mycket om dagarna, Jag verkar ha oändligt med tårar och snart har jag värsta gå och lägga mig fobin. Önskar jag vore en häst som kunde stå och sova. Ren och skär tortyr den här jävla struman som trycker på min luftstrupe. Inget jag önskar min värsta fiende ens. Men jag är inte ute efter något medlidande. Jag är stark, duktig och bäst. Jag fixar detta. Snart är skiten över. Lite mer än en vecka kvar till operationen.
Dexter, ungarnas lillebror, var på besök häromdagen. Han får mig på så gott humör. Ett riktigt litet
charmtroll.
Verkar som han också ska börja spela fotboll.
Storasyster spelar flera gånger i veckan. Astrio heter laget. Ovan foto har inte jag tagit.
Casper fick sin tandemcykel i går. Vi tog en liten provtur runt kvarteret. När jag blir frisk så
kommer vi cykla hela dagarna.
Idag var jag hos läkaren och skulle få ett läkarintyg. Jag berätta om mina svåra nätter och även hur jobbigt det är på dagen. Då säger han: Du är ju deprimerad också. Jag skriver ut en antidepressiv. No fucking way, sa jag nästan. Självklart är jag deppig och får ångest för jag inte får luft men hur fan skulle ett par tabletter hjälpa.? Aldrig i livet att jag börjar med sådan saker. Jag bad att få en allergitablett man blir trött av i stället. Jag ringer hellre min mamma och gråter ut. Förlåt mamma men du får stå ut med mig. Jag har fysiska problem som snart är över. Jag är inte deprimerad. Bara deppig av att lida.
Detta är ett litet lyckopiller. Min familj som stöttar mig och som får stå ut med mig. ( Jag hopppas att det står ut)
Min lilla Casper som jag ska vara duktig och ta hand om. Nästa vecka blir det besök på öron-näsa hals för att reda ut hans ökade andningsuppehåll.
Trevlig helg allihop. Tack för att jag fick gnälla av mig lite.
Terapi och besatthet...
Just nu går jag och väntar på operation. Det blir den 8/6 som den onda struman som trycker på min luftstrupe och ställer till det åker bort. Just nu behöver jag inte sitta och sova utan det räcker med två kuddar under huvudet eller halvsitta. Jag har fortfarande svårt att sova och nätterna är jobbiga. Seg som en råtta under dagen men jag har hittat en bra terapi som nästan gått över i besatthet. Nämligen trädgårdsarbete. När vi flyttade in fanns inte en blomma i hela trädgård. Inget blommade utan allt bara tråkiga 70-tals träd och buskar. Det mesta stack man sig på. Ni minns väl väl framsidan.
Baksidan har in princip sett ut så här hela vägen.
Nu ser man staketet och visst mer insyn till grannen men trevligare.
Stenarna har vi hittat i trädgården. Ursäkta pallarna med det är en hund som smiter. Får fixa bättre sedan.
Fått de flesta blommorna av grannar och kompisar.
Ja det finns fler träd att ta bort.
Blomsterflickan Fiffi.
Havstema.
Så här ser det ut just nu på baksidan. Hade inte tänkt att göra något här i år. Men min besatthet fick mig att starta detta.
Hjälp, vi måste åka till tippen med allt. Där går gränsen för vad jag orkar. :( Någon som vill hjäpa till?
Potatis och jordgubbar.
Tomater och gurkor vill ut. Tyvärr blåste mitt växthus sönder i helgen. Tips på bra och bättre växthus?
Som inte kostar skjortan.
Ja livet går framåt.
En massa...
Uppmuntran och stöd behöver jag just nu. Sitter i trädgården med en cola light. Solen skiner och ur stereon hörs heroes med David Bowie. Tårarna rinner nerför min kind. Trots det vackra vädret så har jag svårt att le. Mille försöker fånga min uppmärksamhet geonom att lägga en leksak i knät. Han är så söt och han får mig att le lite grann. Min trädgård är full av maskrosor och gräset har växt så det knakar. Men visst har jag det härligt. På sjukhuset idag så såg jag en kvinna med sond i näsan, en ung kvinna i rullstol och några sjuka barn. Det är hur många som helst som har det värre än mig. Men det är svart på vitt nu att jag skall opereras. Struman har flyttat hela min luftstrupe och trycker även på matstrupen och jag är glad att jag inte har svårare att svälja. Det lustiga är att det är Caspers klasskamrats pappa som ska operera mig. Operationen är inte så vanlig och lite komplicerad sa han. Finns en mycket liten risk att det är cancer. Man kommer skicka iväg struma biten på analys efter operationen. Man får ligga extra länge på uppvaket. Jag som har sådan sövskräck. Men jag får vara stark.
Gammal potatis som jag satte börjar komma upp. Persilja, gräslök och jordgubbar får man vara glad över.
En annan sak jag är ledsen för är att min cykel blev stulen. Nästa vecka får jag börja köra bil igen. Varit väldigt trött de senaste dagarna. Häromkvällen tryckte det så från struman att jag inte ens kunde sitta. Svårt att sova. Så det är säkert därför jag är så trött. Är lite förkyld eller så är det allergi. Eller båda så det förvärrar struman.
Jag ska ringa på måndag och få tid till operation. Kan ta lite det även om de prioriterar mig.
Lite förvirrad är jag. Trodde det var 2014 och skrev det på operationslappen. Fick googla när jag kom hem.
Lite blommor.
Grannar har skänkt lite plantor.
