Hurra, hurra, hurra.
Ett fyrfaldigt hip hip hurra för min underbara och duktiga Sofia som fyller år i dag. Tänk att hon är 26 år och lever sitt eget liv uppe i stockholm. Tyckte det inte var länge sedan som hon gick runt i sin farmors högklackade skor och släpade runt sitt rosa täcke överallt. När hon var liten var det viktigt med kläder och skor. Tror det är en viktigt bit fortfarande.
Jag har alltid sagt sedan hon var liten. Fia, du är bäst. Jag visste att hon skulle gå långt i livet. Men hon har inte fått något gratis. För hon har alltid på kämpat så hårt för att nå sina mål.
Sofia Lund, Jag älskar dig så mycket och jag är så stolt över att du är den du är. Fortsätt av vara dig själv och glöm inte att njuta av livet ibland. Unna dig chips och en bra film på tv då och då. Du är värd så mycket i livet. Jag önskar att jag kunde ge dig allt. Speciellt en lägenhet i Stockholm. Men jag finns här för dig även om du är långt borta så finns du nära mig och jag tänker på dig hela tiden. Du ligger så varmt i mitt hjärta.
Du är världens bästa syrra. Dina syskon avgudar dig.
Vacker som en dag och snäll som få.
Varning...
Ja det är väl lika bra att jag varnar er för att läsa vidare. Gillar ni inte gnäll och tyck synd om mig själv propaganda så är det lika bra att ni slutar att läsa nu. För jag är inget roligt sällskap, lätt irriterad och har lite tappat gnistan. Ni vet min dumma fot som jag skadade när jag ramlade. Läkaren sa att det skulle ta en vecka och sedan skulle allt vara bättre. Han hade väldigt fel. Jag har fortfarande asont och kan inte gå eller köra bil. Fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig till jobbet i måndags, Beställde til till vårdcentralen och tänkte mig lite värktabletter och sjukgymnastik. Läkare sa faktiskt "herregud" när hon såg min fot. Den är nu blå ända ner till lilltån och upp mot vaden. Nästan hela foten runt. Hon skickade mig på en ny röntgen som inte visade något. Hon sjukskrev mig i två veckor och jag får inte börja med någon träning förrän tidigast måndag. Har fått antiinflammatoriska värktabletter. För att få ned svullnaden tillsammans med en hård lindning. Hon sa att denna typ av skador ser man på fotbollspelare och med mycket hård kraft. Helt otroligt att man kan skada sig så hårt bara på att springa några meter.
Min underbara mamma kom ner förra veckan och fick hjälpa mig med allt möjligt. Hjälpte till att ordna kalas till Casper som fyllt år. Denna veckan hade jag också behövt lite hjälp. Men allt löser sig på nått vis. Mille har som tur var börjat på dagis och är trött på kvällarna. Tyvärr är han bara det mån, tis och onsd. Får hoppas att någon vill gå ut med honom de närmaste dagarna. Jörgen gör så gott han kan. Men han har ju ett helt företag att driva.
Mille är ju inte precis någon soffpotatis. Både han och jag älskar att vara ute och gå och röra på oss. Känner att jag blir helt deprimerad av att sitta här hemma. Jag jobbade två dagar förra veckan och det var ett rent helvete och nu måste jag vara hemma tills det känns bra. Så det är bara att bita ihop. Försöka peppa mig på något vis. Det lustiga var att bara dagen innan det hända så stod jag och pratade med en person om hur livet bara kan förändras från den ena dagen till den andra. Jag tänkte då att jag redan hade haft otur och nu skall allt vända. Ni vet tån och magsjukan.
Att det skulle bli så jobbigt bara för att man trampade snett. Helt plötsligt bli beroende av att andra hjälper en. Jag har så svårt att ta emot hjälp och vill vara så självständig som möjligt. Om någon räcker ut en hand så är det inte alltid jag tar den. Varför är man så dum? Jag vill bara inte att andra ska slita för mig eller göra något extra. Jag hjälper hellre andra. Men dessa dagar har jag fått svälja min stolthet och faktiskt tagit emot hjälp.
Ja det är väl löjligt att deppa ihop för en fot. Ni behöver inte vara oroliga för jag reser mig alltid igen. För jag är ingen loser.
Snart så springer jag fram och ska dansa en hel kväll. Mille ska få sina långpromenader och jag ska kunna åka till jobbet och handla när jag vill. Hoppa in i duschen och jaga ifatt Mille när han stulit min sko. Ut och leka med barnen och kanske till och med spela fotboll. Men kanske inte gör något av detta denna veckan. Men snart, jag ser ljuset.
Tack alla som orkat läsa hit.
Hylla en hjälte...
I dag är det ingen vanlig dag för det är Casper födelsedag. Min lilla hjälte fyller nio år idag. ( Han får inte öl som det ser ut som, utan rallylydnadsskyltar som han önskat sig) Ja han är verkligen en riktig hjälte. För han är modig och inspirerar andra och omtänksam. Igår fick han hjälpa mig när jag inte kunde gå. De flesta har hört om min promenad i lördags. Jag fick för mig att springa och trampade då snett. Kunde först inte ta mig upp och fick ringa efter hjälp. Linda körde igenom hela stan och sedan fick hon köra upp mig till akuten. Som tur var den inte bruten.
Svullen och blå. Hoppar runt på kryckor och Casper han var så gullig i går. När han skulle gå ut på promenad med Mille och Jörgen så försäkrade han sig om att jag nådde min mobil. Jag kunde ringa närsomhelst om det var något och han skulle springa hem för att hjälpa mig direkt. I går var det vara farsdag men Jörgen fick serva mig och familjen. Inte alls roligt att vara beroende av allt och alla. Men gå ut med Mille klarar jag inte.
Jasmine hade köpt en tröja till Casper med egna pengar. Fint gjort. I kväll firar vi honom med ett besök. restaurang och till helgen blir det lite släktkalas. Jag ska halta mig fram på något sätt denna veckan. I går grät jag nästan hela dagen för jag hade ont och tyckte att det var så orättvist att jag skulle bli drabbad av detta också. Förra helgen fick jag ju vinterkräk och det tog flera dagar att återhämta sig. Men det är ju saker som läker men det har inte varit lätt. Rent helvete att bara duscha idag. But, what dosen`t kill you make you stronger,
