carinasfoto

Är Jasmine sjuk. Men igår ringde de från skolan för
hon frös och hade ont i halsen. Riktig feberfrossa
och jätteont halsen. Vi fick tid till doktorn idag och hon
hade halsfluss. Han tog ett halsprov men slängde det innan
analys för hon var så ful i halsen. Det var en solklar
halsfluss. Så provet behövdes inte. Inte så konstigt att hon inte
kunnat äta på ett dygn. Fått penicillin och lever på glass.

Aj aj för lilla Jasmine. Hon är nästan aldrig sjuk och vill inte missa
en dag i skolan. Men någon dag till hemma blir det. Jag har tagit
ledigt för fritis är stängd på torsdag. Tagit en extra semesterdag så jag
blir ledig ända till måndag. Vädret är ju sådär men jag har så mycket
att fixa och dona med så det är lugnt. Ska försöka snygga till min
lägenhet och sälja den. Blir att flytta till Rotorp och hem till Jörgen
efterhand här. Vi har inte hittat något hus ännu. Får bli Rotorp så
länge.
Håller på att slänga gammalt skräp. Jag är en riktigt hamster och kan
slänga tusen saker. Blir nog några vändor till tippen. Fast det får bli när
Jasmine är bättre förstås.

Ja vad ska jag lägga för bild här?

Varför inte en bild på ett vindkraftverk?

Eller varför inte en tulpan mitt i allting. Som denna som växte ensam
bland en massa maskrosor.

Till att vara söt.

Kunde inte låta bli att stanna och fotografera den igår. Fast jag hade
bråttom hem till melodifestivalen. Klockan 20:50 kör jag hem förvarnade
jag min arbetskamrater. Det går ju inte att missa spektaklet i Baku.
Men det är svårt att åka när man har så trevligt. Vi var hemma hos
My i går och grillade. Nästan alla Östertjejerna dök upp och vi hade
så trevligt. Alltid roligt och träffas offwork. Glömde och fråga om
jag fick lägga upp foton så inga bilder från grillningen.

My bor utan för Kvibille och det är så vackert just nu överallt. Men det
är ju lite speciellt med landet. Ett vacker lugn som sprider sig
in i själen. Just nu är det så vackert ute så man nästan blir religiös.
Det är så himla grönt och hur många blommor, träd och buskar som
helst står i full blom. Det är så läckert. Vilken explosion det är.
Sverige är fantastiskt just nu.

Det gäller att passa på och vara ute så mycket som möjligt.

Visst ska man titta i livets backspegel. Men stanna inte i det förflutna
för länge. Skit i att städa och facebooka. Ge er ut i solen men
glöm inte att skydda er från solen. Bästa skyddsfaktorn är skugga
och kläder. Jag skiter nog också att städa idag men tvätta måste jag.
Kanske fortsätta med att måla min altan. Jobbar hela helgen så
jag ska försöka njuta av solen idag stället.
Blir väl lite picknick på stranden med lite Räkor och Älsklingen.

havet och vindarna å doft av kaprifol.
Vilken låt börjar så?
Det vet väl alla, heller?
Kläderna klibbar och små svettpärlor bildas i nacken.
Ständigt sugen på glass och latheten går som en
ilning genom kroppen. Sitta i solstolen och äta glass var
det enda jag var sugen på när jag kom hem idag.
Fram med shortsen och linnet. Men tyvärr var lyckan
kort. Förra årets sommarkläder satt som ett korva skinn.
Backade två steg när jag såg Michelingubben i spegeln.
Fy vad jag har gått upp i vikten sedan förra sommaren.
Slängde på mig ett par träningsshorts och började
febrilt leta efter mina gympa skor. Här skall tränas.
Då kommer nästa lilla chock. Jag har slängt mina
extra skoinlägg för 1800 kr i soporna. Troligtvis har jag
haft de i ett par gamla skor som jag slängde för
ett par veckor sedan. Så typiskt. Mina andra skoinlägg
och skor hade jag hemma hos Jörgen. Inte lätt med
två boende. Tog fram mina sandaler och gick i rask
takt i stället. Nä nu får jag ta tag i mitt förfall. Beach
2012 är ju här nu. Helt underbart men jag skulle börjat
tidigare men att trimma kroppen. Jag skriver inte banta
för det är inte det som det handlar utan inte något som gör
att man känner sig lite bättre för livet i ett längre perspektiv.

Lite bilder från helgen.

Mina söta små barn.

Vinden leker med Jasmines hår.

Söndagspromenaden på Rotorp.

Solen gick ned så fint över trädtopparna.

Ja lite kan man sjunga med i Timoteijs låtar.
Jag och några förväntansfulla barn trängdes framför
scenen på Bilmånsson idag.
Tjejerna i Timoteij kom förbi och spelade
tre låtar på bilfirmans invigning. Stressade för de skulle med flyget
till Umeå. Jag och barnen var där och naturligtvis
lekte jag lite paparazzi.

Svårt att få en bild där alla blev samlade. De for runt
som små yrväder med sina smala och slanka kroppar.

Inte ville de titta in i kameran heller.


Söt som en docka.

Ja det är inte så lätt att få bra foton.

Coolt.


Fort in i bussen och vidare till Umeå.

Spännande rubriker lockar alltid fler läsare.
Erkänn att du blev lite extra nyfiken på min blogg
idag. Synd att jag inte hade så mycket smaskigt att
skriva om mer än att jag såg en bilist som blev stoppad av polis
med blåljus. Fortkörning kanske. Nu över till sex...
Sex rum och kök kanske vi behöver. I veckan
blir det att titta på lite hus igen. Vi har inte bråttom
att hitta något nytt. Det får ta den tid det behöver.
Roligt nöje att drömma sig bort bland alla hus på hemnet.

Här drömmer sig Jörgen bort bakom sina solglasögon.

Vad kråkan drömmer om har jag ingen aning.

Peace and love och 70 talet drömmer visst Jasmine om.

Flygande drömmar?


Viktigt att landa mjukt.

Göra himmelska planer för livet.

Vänd på alla hörn och stenar.

Hitta det vackra.

Eller nöjd dig med det som är gratis...

Dala Lama säger att när man tycker att allt är eländigt
så kan man alltid tänka att det finns alltid någon som
har det värre. Efter denna veckans händelser så har jag
fått lite perspektiv till mitt eget liv. Just denna vecka
har jag hör talas om flera olika tragiska människoöden
och det har fått mig att tänka om lite. Livet får man verkligen
vara rädd om. Speciellt sina medmänniskor. Alla förtjänar en
andra chans och ibland både en tredje och fjärde chans.
Jag försöker alltid ha en positiv människosyn. Försöker
se alla som goda och full av möjligheter.
Vi är alla unika men med olika förutsättningar.
Dags att begrava gammalt groll och jag är stolt över mig
själv som tog det första steget trots allt i en jobbig
situation. För när man hör talas om andra hemska saker
så kan ens eget liv kännas så enkelt. Varför försvåra
allt. Ni kanske inte hänger med i mina tankar med
allt kan man inte skriva om på en blogg. Ni får
tänka lite hypoteiskt idag.

I torsdags blev det jordgubbar och glass. Lite guldkorn i vardagen.

Casper fick gå till doktorn häromdagen för han fick en hudinfektion
och äter pencillin. Han valde en studsboll med smiles på. Han ville ju
ha samma på sin rullstol. Även om bollen var rosa så skulle han ha den.

Saknar mina små trollungar. I morgon är det mamma vecka igen.
Räknar timmarna. Ibland är de lite busiga när de kommer och jag kan
få skälla redan efter en halvtimme. Men jag älskar de så mycket ändå.
Förhoppningsvis kommer storasyster och hälsar på i veckan.
Lite trött idag. Var på en jättetrevlig middag igår med mycket god mat
vin och trevligt sällskap. Tack Hanna och Johan.

De senaste dagarna känns som en lång baksmälla.
Huvudet känns tungt och hela världen verkar
snurra. Sakta men säker börjar saker falla på plats.
Men jag har fortfarande väldigt svårt att förstå allt.
Verkligheten kommer i kapp. Idag har de varit
och mätt Casper för att mäta ut hans rullstol. Han har
önskat sig en rullstol med Smiley på hjulen.
Han tar det så bra. Själv är jag nog i chock
fortfarande. Jag har lätt att falla i gråt
och får verkligen kämpa för att hålla mitt humör
på topp. Jag har så många runt omkring som verkligen
stöttar mig, familjen, arbetskamrater och hur många
som helst som bryr sig hur det går för oss. Man
blir överväldigad. Min klippa Jörgen får mig att
må så bra jag kan. Just nu har jag ju problem
med mitt magonda också som inte har släppt.
Den nya medicinen har inte hjälpt. Nu har läkaren
skrivit remiss för utredning. Det är kanske
lätt att tro att det är psykosomatisk men tyvärr
så började det långt innan alla problem kom.

Min söta lilla Casper. Mobilfoto från Göteborg.

Varenda lilla muskel prövades.

Casper har fotat sig själv.

Jag har inte glömt att jag två barn till. Jasmine hon låter
sig alltid ta plats så det är ingen fara med henne. Sofia kämpar på med
allt nere i Lund. Men visst kretsar det
mycket om Casper nu. Jag gör så gott jag kan med allt, jobbet och mitt Liv.

Tack för att du får mig att le Jörgen. Du är helt underbar.
Vi tittar lite på gemensam bostad och vi har så mycket trevligt framför oss.

Nu fyller vi våra liv med glädje och gemenskap.

Lugn vi har bara lekt med kameran framför elden.

Wiktor leker framför elden.

Jag sa till Jasmine om hon kunde se lite dramatisk ut framför elden.
Vilket hon självklart gjorde. Hon är så duktig.

Självklart så kan hon vara söt också.
Detta inlägg började jag skriva igår. Men orkade inte skriva färdigt eftersom
klockan var för sen. Nu tar mitt inlägg en helt ny vändning.
Som ni ser i rubriken så är jag lite chockad idag.
Casper och jag åkte upp till Göteborg i morse. Idag skulle vi träffa ett
muskelteam. En läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och en dietist.
Solen sken och visserligen började bilköerna redan efter Kungsbacka.
Men vi kom fram i bra tid och vi hann till om med fika i den vackra omgivningen.
Från stressade bilköer till ett fantastiskt andligt lugn, Bräcke Diakon.
Där ligger även Rehab. Casper fick göra massor av tester och var
så duktig. Han blev helt slut. Innan vi fick åka hem så fick vi beskedet
som fortfarande ekar i mitt huvud. Jag grät hela vägen hem och sa till
Casper att jag fått något i ögat. Det jag varit mest rädd för. Casper
andnings kapacitet är inte bra. Vi har inte fått testet på från förra veckan
men det gjorde andra idag. Casper behöver redan nu rullstol. Jag
tycker själv att han varit mycket piggare och hänger med. Men tyvärr
så säger lungorna och andningen något helt annat. Han kommer kunna
leka och springa ändå. Men han skall sitta i rullstol när han förflyttar
sig en bit. Det är därför han är mager som en sticka för han gör
av med så mycket energi. Vi har fått
massa tips av dietisten.

Min älskade son. Jag skall ge dig det bästa liv jag kan ge dig. Jag
skall göra allt för dig. Jag älskar dig så. Det kommer bli jättebra.
Han är jätteglad och vill ha sin rullstol på en gång. De pratade också
om att han skulle ha som en liten skoter att köra i kapp sina kompisar
som cyklar med. Just nu känner jag mig lite chockad och tårarna
tycks inte ta slut idag. Jag gör allt för att dölja tårarna för Casper.