Stor sorg och saknad...
De senaste dagarna har varit som ett töcken. När man tror att allt ska bli som vanligt igen så vänds hela världen upp och ned igen. Jörgens pappa som visserligen är 93 år blev bara sämre och sämre och drog i tisdags sina sista andetag. Halmstad har förlorat en stor idrottsikon. För Jörgens pappa var ingen mindre än Mr Drott. 1945 startade han en sportaffär som nu heter Team Sportia. Nästan alla Halmstadbor vet vem han var. Han har varit aktiv i Drott och så här skrev de på sin sida idag.
"Drott-legendaren Ingemar Peterson har gått ur tiden. Ingemar deltog i 152 av Drotts första 155 matcher! Totalt spelade han 465 matcher och gjorde 372 mål. Han har suttit i styrelsen i olika funktioner i hela 58 år, så epitetet ”Mr Drott” kommer verkligen väl till pass. Drotts tankar går till Ingemars närmaste och genom detta inlägg vill vi hedra en av föreningens största genom tidern"
Alla känner väl igen denna reklambild för Halmstad kommun på Ingemar som suttit lite här och var.
När vi besökte Ingemar på sjukhuset en dag i somras, så sa Casper när vi gått därifrån, att jag måste få hans autograf. I mångas ögon så var han verkligen en idol och som har satt sina spår i många personers liv. Att få höra om hans resor till Sydney och titta i hans klippböcker om OS var helt fantastiskt. Casper var så imponerad
och såg verkligen upp till honom. Barnen har varit helt förkrossade och över 4 år av barnens tid som vi har känt Ingemar har satt sina spår. Spelar ingen roll om att man är 93 år. Sorgen finns där ändå.
Julafton i vår förra lägenhet. Ingemar tyckte om att underhålla sin familj med tipsfrågor och höll gärna tal.
Nu får vi ta hand om Jörgens mamma som har förlorat sin älskade livskamrat. ( Inte bild från detta året.)
Jag får tacka för denna tiden Ingemar och tack för världens bästa sambo, din son Jörgen. Jag lovar att
ta hand om honom så gott jag kan. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Precis som Ingemar är han en godhjärtat och fin man.
Vila i frid Mr Drott, pappa och farfar. Du finns i våra hjärtan.
Maratonlopp....
Det går sakta framåt för mig. Lite piggare och orkar göra mer. Får fortfarande sova middag som ett litet barn. Men även roliga saker är som flera maratonlopp. Min stora dotter Sofia med pojkvän har varit hemma. Helt underbart att träffa henne och Cesar. Försökte att hitta på lite små rundor. Men det är ju inte det samma som när man frisk. Men de var ju förvarnade och vi har i alla fall mysiga dagar. Tyvärr råkade vi utför lite otur på Äventyrslandet då Jasmine och Sofia åkte på hjärnskakning i rutschbanan. Casper slog i rumpan och svanskotan.
Stilig par.
Någon karusell blev det. Ja inte för mig. Jag satt på en bänk eller låg i en solstol medan de andra roade sig.
Tylösand var helt öde en dag mitt i Juli. Så trist väder.
Jasmine fyllde 12 år häromdagen.
Mysigt kalas.
Här firar Dexter henne på morgonen.
Jag orkar inte skriva så mycket mer. Jobbigt att sitta framför datorn. Men det blir bättre och bättre.
