Demokrati och Rasism

Det rör sig en dyster kallfront genom det varma Sverige. I flera veckor har vi haft en underbar sommar och man glömmer så lätt att det finns en vardag. I våras blev vi alla på det klara att det drar en nationalistisk anda över Sverige. Åkesson och hans parti fick framgång i  EUvalet. Nu när hösten snart är här så känner jag en stor oro inför valet. Vart är Sverige på väg? I flera europeiska länder drar nationalisterna framåt. Många tycker säkert att jag är pinsam och kanske till med skämmig för det jag gör. För jag kan inte sitta och titta på och inte göra något. Hur kan jag påverka Sveriges framtid. Självklart ska jag gå och rösta och absolut inte på Sverigedemokraterna eller något annat rasistparti. Jag kan också påverka min vänkrets. Som de flesta andra så har jag ju Facebook. Om jag ser att någon sympatiserar med just Sverigedemokraterna eller något att rasistparti så plockar jag bort dem som vän. Genast blir det diskussioner om att jag vill plocka bort sådant. Vi har ju demokrati i Sverige. Man får rösta som man vill. Jag tycker det är fruktansvärt att det i dagens samhälle finns parti att rösta på som står för en invandrarfientlig politik.
Vill vi ha politiker som uttalar sig så här: Från en förtroende vald i en Smålandskommun: "Köpte nyss en AK47:a utifall en svarting angriper mig".
"Ni kan stanna där. Sverige är inte längre ert hem, detta land som byggts på kristen grund!" citat Åkesson
 
Varför jag för en kamp på min Facebooksida och retar upp mina vänner kan man ju undra. Kanske för att jag har sett och hört en hel del. Jag jobbar som sjuksköterska och ett möte med en äldre kvinna har satt sina spår. Hon låg på sin dödsbädd och visade sina tatueringar. Hon var stämplad för livet från ett koncentrationsläger. På knagglig svenskpolska tog hon hårt min hand och sa: "Låt det aldrig hända igen." Det kan hända igen om ingen gör något i tid. Hon berättade om sin syster som gasades ihjäl och föräldrarna som hon aldrig återsåg. Ett annat möte med en kvinna som har också satt sina spår. Hon jobbade på nazisternas sida. När hon var knapp tonåring så stod hon på led för att bli skjuten. Med förbundna ögon hörde hon skott efter skott och sedan blev allt tyst. Hon  hade överlevt eftersom hon och hennes bror var blonda och vackra. Pappan jobbade på kommunen och om de samarbetade så blev hon skonad. Hon berättade om alla som bad på sina knän för att bli skonade. Hon gjorde bara sitt jobb när hon hjälpte till att få ut dem ur husen. Hon led av så dåligt samvete att hon blev svårt psykisk sjuk. Trodde hon skulle bli ihjälgasad. Det är länge sedan dessa kvinnor dog. Nu finns det knappt några kvar som kan berätta hur det verkligen var. Vi kommer glömma.
Många tycker att vi ska stoppa invandringen för de är bara lata och tar våra jobb. En belastning för samhälle. Det är bara de rika som kan ta sig hit.  Jag hade en arbetskamrat som berättade hur hennes farfar blev nedgrävd i marken så bara huvudet stack upp. Sedan körde militärerna över hans huvud tills han dog. Hon var ganska liten när det hände men hon kan aldrig glömma det. Hon var den snällaste och arbetsammaste vi hade på den fabriken. Jag har hört historier om Somaliska tioåriga flickor som blivit våldtagna och misshandlade och gör allt för att passa in i det svenska samhället. De har svårt att lita på vuxenvärlden. En pistol mot huvudet var en del av vardagen. På nära håll har jag hört om försvunna barn som sedan dyker upp spetsade på pålen med huvudet i deras hemländer. De flyr för sina liv och försöker anpassa sig här i Sverige. Sedan äter vi deras pizza och kebab och låter dem städa våra toaletter. Jag har mött en läkare som mockat hästskit och jobbade på en grisfarm. Hans dröm var att få återuppta sitt yrke. De har tappat mycket på vägen och många av sina släktingar. Så jag kan inget annat än försöka hjälpa dessa människor så att de ska trivas i vårt vackra land. Jag tänker inte umgås med människor som inte kan se det rätta människovärdena. Jag väljer att plocka bort vänner som tror på rasitiska partier eller på något sätt sympatiserar med grupper med kränkande åsikter. För att påverka kan man börja på hemmaplan. Våga göra likadant du med. Man kan självklart låta de vara kvar och försöka tala de till rätta och visa sin ståndpunkt mot rasism.
Jag tänker fortsätta köpa bröd till tiggare och föra min kamp mot Sverigedemokraterna och andra rastiska partier och grupper. Jag bor på rätt sida om Nissan och jag har blonda barn. Men för den delen behöver jag inte sluta bry mig om andra.

Man ska ha husvagn...

Jag har ju alltid älskat campinglivet och när Jörgen frågade om vi skulle köpa husvagn så var jag direkt med på noterna. Vi hittade en gammal häck på blocket och fyllde den med ungar och kärlek. Första övernattningen gjorde vi på tomten. Man måste ju testa sig fram. En miss vi gjorde var att inte kolla upp kylskåpet. Vi har inte fått igång den under vår resa. Fungerade en natt och sedan har vi bara haft det kallt i frysfacket. 34 graders värme pallade inte kylskåpet för. Fått många tips nu från en jätterolig facebook sida som heter Husvagn och campingfantasterna hur vi ska lösa kylskåpsmysteriet.
Så här ser den ut. Vår lilla husvagn.
Första resan gick till min mamma i Värmland. Hon bor fint på landet och ungarna fick vara med och hjälpa mamma att mata grannens 30 kaniner.
Vackert på morgonen när man gick upp och gjorde lite morgontoalett.
 
Underbara Sofia fick vi också träffa på vår semester. Saknar min duktiga dotter. Följ henne på hennes blogg. www.sofialund.se
Mammas fina växthus. Värmen var verkligen jobbig och man orkade inte göra så mycket. Men vi fick härliga dagar med god mat och sällskap. Blev en runda till pappa på Hammarö och Jörgen ville tvunget hälsa på en tandläkare i Karlstad. Sedan åkte vi till Örebro och Gustavsviks camping.
Vi fick genast hjälp av en trevlig granne att ställa upp den bra.
Inte ofta vi satt inne och åt för det var 32 grader inne hela tiden.
Grillkväll på campingen. Mycket trevlig camping med knattedisco, underhållning och jättefint bad. Vi har haft det så himla bra!
Jag känner mig så nöjd. Var så nervös att åka och campa med vilda Mille. Men han har varit så duktig. Han älskar verkligen att campa.
Legat och vaktat husvagnen. Vi lämnade in honom på ett hundpensionat ett dygn så vi kunde bada och ha kul lite för oss själva. Han hade haft det så bra. Fick mycket beröm från ägarna. De tyckte att han var en snäll och duktig hund med bra sinne.
Örebro visade sig vara en trevlig stad med mycket att titta på.
Barnen har haft så roligt. Bilder från badet kan ni se på min facebook.
En härlig resa med kärlek och bus. Jörgen har medverkat i bridgefestivalen men jag märkte knappt att han var borta för det var så trevligt och bra.
På måndag är det dags att börja jobba och jag vill bara ut med husvagnen igen. Så det känns lite trist. Det bästa med denna sommaren är att jag inte alls längre har lust att åka utomlands. För denna värme och campingplatsen i Örebro gav mig en känsla av att jag var utomlands. Kanske för lite paraplydrinkar och dyrare vin ute på krogen bara . Men jag har haft en helt fantastisk semester. Jag vet att jag gnällt mycket över värmen men jag känner mig snart redo för hösten. Jobba och fortsätta renonvera på vårt hus.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0