Vår lilla...
Mille var vi och hälsade på en liten runda idag. Han har växt. Tiden för att flytta in börjar dra ihop sig. Den 11/5 ska vi hämta honom. Dags att få lite hundvänligt hemma. Vi har fixat lite grindar till uteplatsen och lite andra små grejer.
Liten blir stor. När vi kom, låg han längst in i hörnet och vi ropade på honom och han klättrade över alla valpkompisarna och kom fram först av alla. Så det kändes som han både lystrades till namnet och kände igen oss.
När vi skulle gå så såg han lite ledsen ut. Men han kanske började bli lite trött av allt busande också. Mille är valpen längst mot höger och väggen.
Vad kan man göra med ett par skor?
Man drar upp skosnörena så klart.
Lite vila i lillmattes knä.
Vi hade med ett halsband för att prova. Lite klumpigt men söt blev han. Får nog köpa ett annat. Men han vande sig fort vid det. Annars har vi mest jobbat. I morgon ska jag till habiliteringen med Casper. Lite utredning angående hans uthållighet och lite annat,
Spöken och kärlek...
Man sitter i soffan när plötsligt källardörren öppnas.
Det finns ingen annan hemma än det halvslitna medelålderspar som sitter framför teven och slötittar på en repris. Dörren kan inte öppnas av sig själv. Hjärtat far upp i halsgropen. Ett par svarta öron är det första man ser och sedan ett par gula ögon som stirrar förskräckt på dig. Är det ett spöke? Nä men grannens katt som kommer upp från vårt sovrum. Ytterdörren har stått upp en stund och den har smugit ner och tillbringat några timmar där nere. Så himla snopen man blir. Tur att han inte hade kissat någonstans. Han skrämde livet ur mig i alla fall.
I går hade vi två år av kärlek. Så fort tiden går. Min kärlek är så stor och stark till min Jörgen. Älskar dig så.
I dag är jag ledig och är lite slö och slapp. Skulle egentligen varit med Casper på sjukhuset och träffat handkirurgen från Malmö och visat hans krokiga fingrar, Men läkarens pappa hade hastigt insjuknat och det blev inställd. Nu får vi väl vänta två månader till på tid. Så kan det vara.
Casper som var lite sjuk förra veckan. Blev lite rosslig och trött. Lite inhalationer så var han på banan igen. Han har varit ledsen för sin sjukdom och haft lite jobbiga tankar och det gör ont i mamma hjärtat. Blev att jag tog på mig spenderbyxan och köpte massa saker till honom. Nya, kläder, en tekniklåda och en sparkcykel.
Det gäller att ha tungan rätt i munnen. Han var så duktig och i lördags var han så pigg. Extra luft i c-pappen och näringsdrycken har gjort susen på Casper. Det är så roligt. Vi har pratat mycket och han känner sig glad igen. De negativa tankarna borta just nu.
Den här coola tjejen mår också bra.
Söt som socker.
Topmodel som vanligt.
Lite för häftiga kläder tycker jag men vissa saker går inte att stoppa.
Stolt...
Jag är faktiskt stolt över mig själv. För trots alla motgångar och allt som har varit så står jag stadigt på jorden igen. Åkt en känslomässig berg och dalbana och trodde nästan att jag var helt under jorden. Men jag lyckades ta mig upp ännu en gång. Jag hoppas att jag får stå stadigt ett bra tag till. Läkarbesöket med Casper var som vanligt jobbigt och 26 mil i bil en vacker vårdag kan man ju egentligen vara utan. Nästa gång ni klagar på att ni har långt till läkaren så tänk på Casper som får åka så långt för en timmes läkarbesök. Vi träffade lungläkaren Bill i Göteborg och han avläste simkortet som sitter i andningsapparaten. De visade sig att Casper behöver mer luft. Han ställde om maskinen och det har varit lite jobbigt med omställningen. I går slet av den redan innan klockan 23.00. Får se hur det går i natt.
(inte bara vi som har sömnproblem?)
Casper känner sig också trött och säger att han är lite sjuk. Han har varit skolan idag. Får ser hur det går i morgon. Att jag mår bra igen är tack vare allt stöd jag har i min familj. Min klippa Jörgen som fått stå ut med en zombie i några dagar. Min mamma som fått en massa telefonsamtal och gett mig stöd per telefon. Min dotter Sofia som ger mig styrkekramar via sms och telefon. Tack även Monica min svägerska som skriver och kommenterar på min blogg. Kram till er alla. Tack för att ni finns. Tack alla ni som skickar kramar vi facebook m.m.
Några bilder från helgen. Ska bli så spännande att få hem lilla Mille. En av våra ljusglimtar.
Bita ihop...
Får lov att säga att allt som varit den sista tiden börjar kännas i kropp och själ. Jag känner mig nästan uttömd. Men det är bara att bita ihop och vara stark igen. Ljuspunkten just nu är förutom barnen lilla Mille.
Jag och Jörgen åkte och hälsade på honom idag igen. Skönt att åka dit och träffa honom i lugn och ro utan barnen. Få lite tips och råd av uppfödaren. Ni ser att han han växt på en vecka.
En fin dag att vara ute och busa med sin syskon.
Sola sig.
Äta välling. Mille till höger.
Sedan sova. Det finns en valp som har orions bälte på sig. Tre prickar bredvid varandra ser ni det? Det är Mille.
Milles rumpa. Rödmärkt är de för att veta vem som är vem.
I morgon åker jag och Casper till Göteborg. Vi ska träffa hans lungläkare.
Världens bästa mamma...
fyller år idag. Min lilla mamma, vår mormor. Tusen grattis kramar sänder vi dig. Önskar att vi kunde vara hos dig denna stora dag. Men det får bli en hyllning här på bloggen istället. Du är den bästa och underbaraste mamman man kan tänka sig. När man är ledsen så är det första jag tänker på att jag måste ringa dig. Känner jag glädje så är det dig jag vill dela det med. Även om vi bor långt ifrån varandra så finns du nära mig hela tiden. Du är så fantastisk och snäll.
Skål på dig.
Hurra,hurra, hurra, Vi älskar dig.
Hoppas att du och Bosse får en toppendag. Vi får festa till det nästa gång vi ses. Tusen kramar och stort grattis.
Valpar...
Måste bara lägga upp lite valpbilder. I dag åkte vi till vackra Hjärnarp för att hälsa på Therese och hennes valpar.
Här ligger Turiya med sina valpar. Hela nio stycken valpar. Alla så himla fina och mysiga. Härligt fint prickiga. Vi hade tänkt oss att köpa en liten hane.
Vi fastnade för denna lilla krabaten. Han heter Milarepa men vi får nog hitta ett annat namn också.
Så liten och näpen. Men han hade full energi och när kompisarna somnade så fortsatte han att bita på min kameraväska. Han gillar nog foto han med. Men även om han inte var så snabb var han ändå svår att fotografera,
Åtminstone med öppna ögon. Han är ju inte så gammal. Är 8 veckor runt den 6 maj. Här ligger han på Caspers fot.
Är det fler som är intresserade av en Dalmatiner så kan jag varmt rekommendera hans syskon och Therese Gyan Granlunds Kennel. Himla trevlig och ambitiös. Hon har ett gott rykte och jag har bara hört väl om hennes andra valpkullar.
Andra djur som Therese hade, några Alpackor som jag nu döpt om till Alptackor.
112 och massor av drama.
Äntligen skulle det vara påsk. Skärtorsdag och släkten från Värmland på ingång. Glad i hågen höll jag på att avsluta mitt jobb för dagen när skolsköterskan ringer. Jasmine har trillat ned från ett träd och mådde inte så bra. Jag skulle ändå precis sluta och ta Casper till ögonkliniken för uppföljning. Självklart hämtar jag Jasmine.
e
Härliga påsk och några dagar ledig, tänkte jag. Kände mig inte alls orolig över att Jasmine trillat. Väl framme på skolan så förändras allt. Hon ligger på britsen med övervakning av två skolsköterskor. De hade pratat med sjukhuset och hon skulle direkt upp till akuten. Jasmine sluddrar och kan inte minnas vad som hänt. Hon kan inte heller lyfta på sin ben och inte heller hålla upp sitt huvud. Benen är som bly. I några sekunder tänker jag. "Ska jag ha två barn i rullstol" Nej det finns inte på världskartan. När skolsköterska ringer 112 och beställer ambulans så gungar marken lite lätt. Ett inre kaos uppträder. Men jag försöker samla mig. Jag ser att hennes ögonpupiller är lika stora och jag tänker att det är en kraftig hjärnskakning och allt kommer ordna sig. Behåller mitt lugn. Får ringa lite samtal. Boka av tiden för Casper, lösa så att mamma kan komma in i lägenheten. Allt på en gång.
eGrenar av kaos. Men Jasmine är viktigast. Allt löser sig. Ambulansen som är vana att jag beställer ambulans på jobbet tror att jag jobbar. (står med jobbarkläderna på)Men jag säger med gråten i halsen att idag är jag bara mamma.
De lägger henne på en skena och försäkrar mig att 95 % av alla de får lägga så, går utan problem sedan.
Underbara skolsköterskan Helen är så himla duktig och erbjuder sig att hjälpa till på alla möjliga sätt. Rosor till henne. När Jasmine får på sig kragen börjar hon kvickna till. När vi kommer upp på akuten så kan hon röra på sina ben igen. Hon blir rejält undersökt på akuten och jag tänker så skönt, nu kan vi åka hem och umgås med mormor. Fast det fick hon inte. Hon fick ligga inne på observation till nästa dag. Efter påsk ska hon operera polyperna och läkarna säger att det inte är någon fara. Mormor kommer och hälsar på sjukhuset och allt känns bra igen.
Vi fick en fin påsk och jag hade en toppenfödelsedag. Fick massor av fina presenter. Ni ser den fina Dalmatinhunden som ligger till vänster som jag fick av Jörgen.
Men ni tror väl inte dramat är över för denna gången. Nej då Jasmine fortsätter att vara i fokus. Igår skulle hon göra sin polypoperation. Vi kom till sjukhuset i går vid 10 tiden. Klockan 12 låg hon på operationsbordet och jag satt utanför och bet på naglarna. Klockan 13.20 fick jag komma in på uppvaket. Jasmine var svårväckt och så fort hon fick lite vatten så spydde hon. Kunde inte behålla något. I sängen mittemot så byttes patienterna ut hela tiden. När den tredje låg där och Jasmine fortfarande bara spydde började jag inse att hon nog inte kunde åka hem. Tre läkare hade tittat till henne och började tro att de hade samband med hennes hjärnskakning. När klockan var 19:00 så bestämde de att hon skulle bli inlagd. Fick dropp och vi slutade att ge henne något att äta. Hon spydde ju upp vatten till och med. Men operationen var lyckad och en stor kärna är nu borta från näsan. Idag fick vi komma hem och hon kan nu äta. Mest glass och yoghurt. Ont i halsen och trött. Nu ska hon vila och ta det lugnt.
Nu ska vi hålla oss friska och glada.
