Bon apetit

När blodsockret sitter vid fotknölarna är det lätt
att falla för frestelser. Var duktig på lunchen
och åt viktväktar mat. Vilket innebär att man
blir lite extra hungrig. Åker man då och handlar
efter jobbet så är det lätt att handla något
onödigt. Har man dålig karaktär som jag så
är det lätt att falla för något syndigt. Var på flygstaden och
råkade gå förbi Maxis smörgåstårtor.
Ett guldkorn i vardagen tänkte jag. Kidsen är ju
hos sin pappa och Jörgen är på jobbmässa.
Ingen att äta med. Varför inte synda.

Blev jättemätt på denna biten. Ska inte berätta vad den kostade.
Knappt värt pengarna.

När jag ändå hade kameran framme så blev det lite lek med
vattendroppar.
Nu ska jag vara duktig och gå en promenad. Hoppas att regnet
kan hålla uppe en stund.

Galleri Neiling,fotokonst...

Nu kommer jag inte bara veta vart Brogatan 13 ligger i Halmstad.
Jag kommer också veta vart Brogatan 48 ligger. Känner på mig att
det kommer bli ett ställe jag kommer besöka flera gånger.
För där har Galleri Neiling öppnat. Fotokonst är något man
främst kommer att satsa på. Jag och fotokompisen Lena
dök in på nyöppnade Galleriet, denna grå regniga måndag.
Lena försökte övertala mig att augusti fortfarande är en
sommarmånad. 14 plusgrader och blåst fick mig lite tveksam.
Förutom ungarna som svepte förbi i all hast så var vi ensamma
och betraktade bilder. Vernissagen missade vi i lördags men
vi fick en god inblick av den trevliga galleriägaren Krister Person
som berättade med stor inlevelse om bilderna.

Krister Person en ung sprudlande galleriägare med ett brinnande
intresse för fotografier.

Den som nu ställer ut sina bilder är Erik Berglin från Göteborg.
En ung fotograf som faktiskt gillar att vara framför kameran också.
Han använder sig av en analog kamera med självutlösning. 10 sekunder
har han på sig att fastna på bilden. Jag kan verkligen rekommendera
denna utställningen. Jag har självklart inte fotat en massa bilder
för det inte ju inte meningen att ni ska kolla här.
Besök nu den trevliga utställningen.

Lägg namnet på minnet.

Hur många...

Lingon finns det i rymden? Antagligen inga. Lyckades få
fel med filmtiteln i går. Sa till ungarna att vi skulle se
filmen "Hur många lingon finns det i rymden" De trodde
att de skulle få se en rymdfilm. Men filmen handlade ju
om glada hudiks gänget. De blev inte alls begeistrade
i filmen. Men det blev jag och Jörgen. Hur söt och trevlig film som helst.
Man fick sig en tankeställare. Just att gränser är till för
att rivas. Drömmar ska man leva upp till. Livet kan man inte
ta för givet. Även funktionshindrade kan göra mirakel.
Det härliga är ju att det bygger på en sann historia.
Så otroligt duktiga de är. Se filmen. Den väcker många
känslor. Min lilla son Casper ska snart till Göteborg och
göra sin muskelbiopsi. Vi har fått tid den 14-15 september.
Kommer bli lite jobbigt. Man vill ju inte att ens barns ska
ha det jobbigt. Sövas och ligga på sjukhus är ju inte
så kul. Oftast tänker man inte på att han har sin muskel-
sjukdom. Men visst kommer detta påverkas hans liv.
Inte kunna nicka en fotboll eller flyta på rygg. Jag har
försökt att lära honom att cykla men han vägrar att cykla
utan stödhjul. Vet ju inte om han kan lära sig det heller.
Snart ska han börja träna på habiliteringen igen. Får se
om de kan hjälpa oss. Casper är världens goaste unge.
Jag hoppas verkligen att allt ska gå bra på skolan och
att han får det så bra som möjligt. För ens barn går man
gärna genom eld och vatten. Man oroar sig ständigt.

För den här tjejen behöver jag inte oroa mig för. Bara lite. Sofia
dök upp i går

Hon skulle träffa den här goa tjejen som heter Isabel.
Kul att få så trevligt besök.
Jag har besökt en himla trevlig och underbar person som heter
Solveig i kväll. Hon bjöd på goda scones på hennes
magnifika balkong med utsikt över nissan. Regnet smattrade på
den inglasade balkongen och svarta moln låg över Halmstad i kväll.
Men det var så mysigt med levande ljus och olivträd och ens stor kopp med te.
Ett riktigt guldkorn i vardagen.

Hon hade så fint.

Bara 4 månader kvar till julafton...

Ja nu går vi mot jul, bara 4 månader kvar.
Själv är jag barnsligt förtjust i i Julen.
Kanske därför jag fick detta brevet idag.

Får erkänna att jag öppnade det själv utan att fråga min mamma
eller pappa. Tyckte det var lite jobbigt att skicka det till Värmland.
Brevet innehöll ett kontantkort till mobil. Bara reklam.
Lite kul tyckte jag.
Några julklappar har jag inte handlat idag.
Inte hittat några direkta guldkorn heller. Kanske lite sandkorn i hallen
efter ungarna.
Lagade så äcklig mat till mig själv och ungarna i kväll. Jag körde
lite Kajsa Warg man tager vad man haver. Fick slänga maten och
äta macka i stället. Inte ofta man lagar så äcklig mat.

Inget recept jag delar med mig precis. Kycklingfile, bananer champinjoner
grädde och curry. Något gick snett.
Man kan inte lyckas alltid.
På jobbet kom jag hem till en vårdtagare som jag vårdat för många
år sedan och inte träffat på länge, han kom med en himla trevlig kommentar.
- Oj vad kul att du har gått upp i vikt. Nu har du fått lite kvinnliga
former. Du var alldeles för mager innan. Nu har du lite bröst och rumpa.
Det var tydligen tänkt som en komplimang. Men ni som följer min blogg
vet ju att det inte är första gången någon påpekar min viktuppgång.
Blääääää. Måste ta tag i mitt liv och börja motionera.

Bilden tagen i lördags. Jag drar antagligen in magen men ingen redigerad
bild. Är man 42 år så får man vara nöjd. Men visst kan allt bli bättre.


Livets vardagliga gång...

Ja som en mantel sträcker sig nu vardagen över oss.
Barnen är tillbaka i skolan och på jobbat har man
varit igång i ett par veckor nu.
Trafiken tätnar på morgonen och killen som alltid
står och röker vid sin bil på hörnan är åter tillbaka.
Nästan varje morgon står han och drar i sig sina
morgonbloss vid sin bil. Vi människor är ju vanemänniskor
och vi befinner oss ofta vid samma ställe vid samma tid
på morgonen. Man sörplar sitt morgonkaffe och rattar
in morgonprogrammen på radion. Cyklar eller tar bilen
till jobbet.  Mina mornar består mest av få upp mina
sömndruckna barn och leta saker.
Varje morgon letar jag efter samma saker. Hårborsten
och mina nycklar. Alltid lika stressig och humöret tryter
när ungarna bråkar. Höjer rösten ganska högt ibland.
Vissa dagar startar jag med uruselt humör. Men på
vägen till jobbet lägger man allt bakom sig.
Glömmer alla bekymmer och tar på sig sitt bästa
leende och humör. Ok jag försöker i alla fall.
Har man ett yrke som sjuksköterska så får man
lägga på ett extra leende och kämpa igenom sina svårigheter.
Nu när man precis haft semester så är det alltid lite
extra svårt. Man drabbas av existentiell kris. Hur ska jag
stå ut till nästa semester? Hur ska jag fylla mina dagar i höst?
Hur ska det gå för min lilla son som precis börjat skolan? Sedan
en annan stor elementär fråga. Vad ska jag äta till middag?
I kväll blev det pannkaka. Hur jag fyller min morgondag har
jag ingen aning om. Jag ska försöka hitta något guldkorn som
gör vardagen lättare. Solen och värmen gjorde det till en
hyfsad bra dag i dag.

En sol som skiner vill vi se mer av.

Vilka vägar som korsas i morgon får vi se.

Kommer vägen vara rak eller krokig?

Ett av mina guldkorn i vardagen är förutom, mina barn, Jörgen så
klart.



Ny design...

Har ändrat lite på utseendet på bloggen.
Lite klurigt att ändra faktiskt. Tar en stund och få
ordning på alla koder. 
Får se om det blir bra. Orkar inte ändra mer idag.
En stor dag för min son Casper som börjar i skolan
idag. Han klamrade sig fast på mig som en igel när
jag skulle gå. Men det hade självklart gått hur bra
som helst.

Sofia har precis avslutat sina studier och Casper börjat. Kontraster
i livet.

Så kan det gå i livet.

Nu får det räcka med bilder på mig.

Strike a pose...vågade bilder.

Ibland får man tänja på sina gränser.
Har provat på att vara bakom kameran idag.
Först lite make up och sedan posera framför kameran.
En jättekul dag med Lena och Sofia.






Mamma och dotter.

Snygga Sofia.

Havet och vinden...

Tur att jag tog med mig handduken till
stranden idag. För vinden var inte
alls skön. Ungarna åt glass och kände inte
alls för att bada. För kallt. Jag svepte om mig handduken
men njöt ändå av underbara havet, stranden
och doften av tång.

Jasmine njöt också av stranden.

Njöt även av glass.

Casper hittade en sandslott.

Mormor njöt av utsikten.

Jag försökte fota måsar.

Försökte fånga ett bi, men lyckades inte riktigt.

Reklamavbrott: TEAM SPORTIA HALMSTAD CITY

Som alla andra bloggar så får man ju bjuda på
lite reklam ibland.
Ni har väl inte missat Team Sportia på
Klammerdammsgatan 5 Halmstad?
Massor av fina erbjudanden.

Dags att rusta sig inför hösten, löven börjar redan gulna.
Lite högre upp i landet fick någon faktiskt skrapa rutorna på
bilen förra veckan.

Nästa vecka börjar skolorna igen. Förhoppningsvis många
varma och fina dagar till.

Ny väska måste man ha inför skolstarten. Man ska få plats med
alla böcker och gympakläder. Tåla att bli kastade i korrioderen
och tåla regn.

En helt vanlig t-shirt går alltid åt hemma. Varför inte få en på köpet.

Ja här finns nog något till alla.

Svalt och skönt med en joggingtur. Här kan du få tips och råd vilken sko
som passar just din fot. Att köpa rätt sko är inte alltid lätt.

Kvalitet och gemytlig känsla i kvartersbutiken på Klammerdamsgatan 5.

Jörgen i sin butik.



Oj, vilken dag...

Man hinner tänka mycket när man får ett telefonsamtal
till jobbet. Den värsta fantasin sätter genast i gång. Pulsen stiger
och man blir torr i munnen. De ringer från Caspers dagis
och säger att han har trillat och slagit i huvudet. Fått huvudvärk och blivit
yr. Fallit ihop vid matbordet och vill bara somna. Samt kräkts
flera gånger. Åkte snabbt till dagis. Han ligger på en
soffa och är helt kritvit. Kräks när jag försöker prata
med honom. Han kan knappt prata och han minns inte
vad som hänt. Personalen på dagis är urgulliga. Speciellt
fröken Anna som till och med erbjuder sig att följa med
till akuten. Jag satte Casper i framsätet och han
bara somnade igen. Kräktes en gång under bildfärden.
Han vaknar inte ens upp när vi kommer till akuten.
Tittar upp lite grann när hans pappa kommer. Vi får
snabb hjälp på akuten. De ser ju hur dålig han är. De
sätter på en gång på ett id-band. Efter några undersökningar
börjar han äntligen vakna. När doktorn frågar vart han
är svarar han klart och tydligt Akuten. Får erkänna att
jag blev riktigt nervös när han var så dålig. Jag är
ju utbildad sjuksköterska och förstod att det bara var en
hjärnskakning men ändå. Detta var visst en rejäl hjärnskakning.
Vi blev inlagda på avd 62 för observation. Klockan 22.00 fick
vi åka hem. En pigg Casper men ändå helt slut.  Somnar på
två minuter. Nu är han ordinerad stillsam lek de närmaste
dagarna.
Idag säger Jasmine att man får inte sparkas även om man
haft hjärnskakning och legat på sjukhuset. Han verkar
må bra idag med. Tetas med storasyster men har ont i
huvudet.
Ja det var en omtumlande händelse.

Han hade denna mössen på sig när han gick till dagis i går. Synd
att han inte hade på den när han ramlade. Den hade nog dämpat
lite.

Jasmine mår bra. Här som Jacksson kopia. Bilderna är från
Tall ship races.

I bland slår livet en knut på tillvaron.

Då gäller det att stå fast vid sitt roder igen.

Inte göra något korkat.

Reda ut alla lösa trådarna.

Jag är så glad att Casper mår bra och vill tacka alla, för alla
gulliga hälsningar och kommentarer på facebook, sms med mera.



Glassbåtar...

Här kommer några bilder på glass och båtar.



Amerikansk glass.

Man blev verkligen trött i benen.

Alltid någon som sticker ut hakan.

Lite snedsegling?

Upp i det blå...

Nedbantad sjöräddning?

Till sist lite naket.


Kolla noga i almanackan för det är September...

Vaknade i morse med en låt i mitt huvudet.
"Its party in my head" De flesta Halmstadsborna
vet nu vilken låt det är. För September släppte
loss till den låten i går kväll på Tall ship races. Hon är
Så himla bra. Kanske inte riktigt lika mycket folk igår
som på radiorix festivalen men nästan. Vi gick ganska
långt fram och jag försökte få några bra bilder.
Det kunde ha blivit en flopp. För när jag kom ner till
hamnen och skulle fotografera så hade jag plockat
ur minneskortet och glömt det hemma. Panik! Jörgen tog inte med sin kamera.
Vilken tur att Gösta finns. Jag har under lång tid trott att
Affären heter Gösta Karlssons men den heter ju Göte Karlssons
foto fick jag lära mig. Vilken tur att de sålde minneskort.
Så kvällen var räddad.

Mikrofonkåt en annan bra låt som hon sjunger.

Men vi gick precis innan den låten för att slippa köer.

Söt, glad och full av energi.
Inte som jag idag. Är ganska trött. Casper frågar mig:
- Vilka superkrafter har du?
-Jag är supertrött.
-Åh, är det dina magiska krafter.
Ja, suck. Önskade jag hade andra krafter. Just nu är jag verkligen bara supertrött.

Jobbat 6 dagar och slarvat med sömmen. Det sätter sina spår.

Det var nog de bästa fotografierna.
Thats all folks...


Keep on Walking Halmstad...

Man går och går.
Många Halmstadsbor måste fått lite skoskav men nyttig
motion under Tall ship races dagarna.
För oj vad långt det var att gå.
Antingen hatar man eller älskar detta stora
evenemang.
Trängsel, värme, rosa sockervadd och hallo kitty ballonger.
Gråtande barn och stressade föräldrar.
Halvfulla tonåringar och svettiga pensionärer som försöker
halta sig runt det stora området.
Men jag får lov och säga att jag älskar detta evenemang.
Gå längs kajen och beskåda de vackra båtarna.
I går gick jag och Lena och delade ut visitkort och försökte
ragga medlemmar till Halmstad fotoklubb. Så roligt det
var. Gå runt och prata fotografering. Vi träffade så många
trevliga människor. Hoppas vi har värvat något ny
medlem.
Förutom att Jörgen kommit hem i helgen så var ju radiorix fm
festival en rolig tillställning också. Försökte tränga mig
långt fram med det hjälpte inte. Röken på scenen och ungarna
som hoppade framför kameran. Hade ju lovat Jasmine ett fint
foto på Eric Saade.

Eric Saade.

Hoppas hon blir glad.

Min favorit Vincent.

Kapten krok på besök?

Våra visit kort i Lenas ficka.
I kväll blir det att kolla på September. Fler foton kommer självklart från
hamnen. Men får lov och säga att båtarna är svåra och fotografera.

Dörrar...


till det förflutna kan man stänga för gott.

För när ålderns höst närmar sig så ska man se ned på livet som varit.

Minnas sina mest kärleksfulla stunder.

För när man möter ljuset i tunneln ska man vara redo och ha levt
sitt liv som man velat.

Och inte ha missat det enkla och vackra i livet.

Ibland smakat på förbjuden frukt.

Inte varit för mossig.

Sett vart man har satt sina fotspår.

Lite lek med bilder och ord.
Bilder tog jag i går när jag var hemma och fikade  hos en
mycket trevlig arbetskamrat som också heter Carina.
Tack Carina och Lena för en trevlig eftermiddag.


RSS 2.0