Vilket tempo...

Vissa dagar känns det som det går i hundra åttio.
Helt slut efter några dagars bravader.
Jobbig dag häromdagen med Casper på
sjukhuset. I går fick jag äntligen träffa
en ortopedläkare. Min onda fot som jag haft ont
så länge. Han kunde hitta minst två fel på några minuter.
Någon knuta eller knöl på fotryggen som inte
skulle vara där. Han frågade också om jag aldrig märkt
att hälen inte ser ut som på den andra foten.
Nej det har jag inte märkt. Jag tror han sa att
det hette Haglunds sjukdom. Men jag är inte
helt hundra. Det gick nog att behandla. Knutan
måste jag nog operera. Först blir det
röntgen och sedan blir det tillbaka till ortopeden
i december. Jag vill verkligen inte bli opererad. Ber
en stilla bön att det inte ska bli så. Jag har sövskräck.
Det var antagligen artros också. Kände mig gammal när
jag hörde det ordet. Jaja vad är väl en bal på slottet.

Övat barnfotografering idag. Ingen lätt mach.


I morgon åker vi till Lund och firar stora syster som fyller år.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0