carinasfoto

När jag hämtar Casper på dagis så blir det värsta
pådraget. Kängurun är borta. Casper gråter och
alla letar. Vi letar överallt men den är som bortblåst.
Jag känner hur jag blir alldeles yr och varm. Det får
inte hända att den är försvunnen. Casper påstår
då att en flicka har gömt den. Flickan har gått hem och
ett nytt letande infinner sig. Personal börjar
febrilt leta efter numret till flickan. Numret dyker
tillslut upp och jag försöker förklara situationen
för mamman. Lite språkproblem och jag hör henne
fråga efter Caspers husdjur. Men den lilla flickan
kommer inte ens ihåg att hon lånat kängurun.
Klockan tickar och snart börjar jag svettas.
Nu har vi till och med letat i torkskåpet och ugnen.
Casper gråter ännu mer. Jag börjar ge upp
hoppet.
Men då äntligen dyker den upp. Den låg på
toaletten, Vi hade letat på några andra men
missat denna. Vilken tur. Alla pustar ut
och lite mumlande från personalen att det
var ju inte första gången idag som de letat
efter kängurun. På vägen hem kommer Casper
på en ide. Jag kan fotografera kängurun och
så tar han med sig bilden bara. Så stannar kängurun
hemma om dagarna. Kreativt av Casper och
när vi kom hem fick kängurun posera framför kameran.

Casper blev glad över bilden. Jag har lagt den i en plastficka och
på andra sidan finns en bild på vovva. Får se om det kommer funka.
Annars är det tyst i huset. Den dånande makapären är borta.
Nu ska jag bara vänta på snickaren.