carinasfoto

Kände mig helt instängd och på dåligt humör när jag klev
ut genom dörren från min arbetsplats i eftermiddag. Inget som hänt
på jobbet. Men ibland händer det saker som får en ur balans.
Kan räcka med ett telefonsamtal vid fel tidpunkt.
Blev förvånad hur varm luften kändes. Hade bara en längtan.
Måste få känna havsdoft.
Efter lite handling på Willys så tog jag en promenad på
stranden för att rensa min huvud. Kunde inte känna havsdoften
för det låg ett lager is vid strandkanten. Grådisig men
8 plusgrader tinade mitt humör något.
Lovade i går lite med bilder från Värmland.
Här kommer några.

Mamma har gjort så fint på platsen där John-Erik dog så hastigt
förra året. Han dog ju när han röjde i skogen med motorsågen.

Lite lek med slutartid. Inget stativ eller filter.

Vattenfall, tappligt försök att få det snyggt.

Jasmine passade på att sola sig.

Ungarna var verkligen duktiga på resan. De höll sams och inga
problem att sitta över 6 timmar i bilen.

Jättekul att busa med hunden Bosse.

Oj, den där får man inte leka med Casper.

Världens mest underbaraste pojkvän Jörgen. Tack för att du finns.

Här kommer lite bilder från får Värmlandsresa.
Hinner inte skriva eftersom jag ska iväg ikväll.
Skall med några Gulingar till Restaurang Verona
och fira några som fyller år.

Vaknade upp med ett häftigt morgonljus över Lindfors.

Lilla Bosse ville spela fotboll.

Lite halt i mammas trädgård.


Fåglarna kvittrade.

Alla var glada.

Vi fick inget napp men mycket god mat hos brorsan.

Bambi åt upp växterna i brorsans trädgård.
Oj nu måste jag fixa till mig. Klockan bara stack iväg. Mer bild och
text i morgon. Jag lovar.

Håller jag på att bli gammal tro. Kunde inte låta bli att
fälla några tårar när jag hörde Daniels tal om förlossningen.
Jag hoppas att alla journalister och all mediacirkus låter
de få landa och njuta av att bli föräldrar. Bara cirka tre års
sömnlöshet väntar för de. Men de får passa sig för
varje dag föds det massor av prinsar och prinsessor.
Varje barn är unikt och en gåva till mänskligheten. Ett barn man
får låna till de flyttar hemifrån. En individ med egen fri vilja
och den blir bara starkare och starkare för varje generation
som föds. Ett stort grattis till Vickan och Daniel. Ni som känner
de kan väl hälsa från oss här nere vid solsidan av Sverige.
Fast igår hade vi ett riktigt ösregn. Fy katten vilket väder.


En mysig middag med barn som kröp runt på de fina heltäckningsmattor
och matade fiskarna igår kväll. Ett barn försvann under ett kort ögonblick. Men hade
bara suttit på toa. Vi hann inte ringa polisen som tur var.
Härligt med cirkus. Men när Jörgen är med blir jag så lugn och står ut med
det mesta. Vi åt för precis 1080 kr och fick lägga till 80 kr till vinstpengarna
som jag vann i fototävlingen.

Dagens ros går till den personal som tagit hand om Vickan och
den nya prinsessan. Sorry fanns bara plastblommor i går
på restaurangen. Men ni ska vara stolta över er själva. Måtte vara
jättesvårt att hålla inne på sekretessen.
- hej älskling hur har din natt på förlossningen varit.
- Jo jättebra. Inget speciellt hända i natt. Jo en kändis kom in och
födde en prinsessa i morse Men jag kan inte berätta något.

Två barn sex och åtta år gamla filosoferar vid det slitna furuköksbordet.
-Lycka är pizza, säger Jasmine och mumsar i sig
gårdagens kebabpizza rester.
- Nej lycka är faceböök säger sexåriga Casper som inte
riktigt kan uttala ordet facebook.
Han fick facebook igår och är redan en slav under facebook.
Fast det är spelen som han tycker är roligt. Han kan kan ju inte
läsa ännu. Jag övade lite läsövning i går genom att chatta med honom
på facebook. Det tyckte han var jättekul åtminstone säkert i hela
fem minuter.

Tyvärr en alldeles för vanlig syn just nu. Båda kidsen vid datorn.
Som vanligt så blir det Casper som får göra minst på datorn. En viss
stora syster tar över allt.
Idag knackade det på dörren och utanför stod Caspers gamla dagis
fröken. De hade hittat en gammal häfte om Casper och hans tid
på dagis.

Så liten han var när han började där.

Inskolningen dokumenterad. Ser ni raden: Lyckan var stor när
mamma kom tillbaka :)

Liten tvååring.

Trist och grått väder idag. Tog denna efter vägen när vi körde och handlade
idag. Gissa vart det är någonstans. Den som gissar rätt får
en trisslott.
Ikväll blir det att äta upp vinstpengarna på restaurang Lilla Helvetet.

Ja det var väl ett mirakel att Ranelid kom med i melodifestivalen.
Tyckte först att den var bra. Men jag är inte så övertygad om att
det är ett vinnarbidrag. Har inte hittat min favorit ännu. Jag är ju en
schalger nörd så jag kommer nog att skriva mer om melodifestivalen
framöver det får ni stå ut med.
En slappehelg har det varit. Nu är min lägenhet upp och ner och jag
har mycket att ta igen. Jobbar bara i morgon och sedan har jag semester.
Hurra vad underbart.
I går hade Fotoklubben årsmöte. Jag blev omvald till styrelsen.
Vi har så mycket roligt arbete framför oss.

Fotot tagits av Marie med Jonas kamera.
Den nya styrelsen. Välkommen Anders som är ny. Killen som står
till vänster om mig. Ulrika som står längst ut till höger har just nu en
jättefin fotoutställning med tre andra fotografer. Den hittar ni
på Galleri 70. Ligger nere vid hunddagiset. Det ställer ut sina naturfoton.
Kanon duktiga fotografer.

Verkligen värt ett besök.

Fin solnedgång över Östra Stranden igår.

Då har vi haft ytterligare en toppenkväll med fotoklubben.
I onsdagskväll styrde jag min Skoda Fabia mot ett mörkt industriområde
precis vid flygstaden. Jag har varit där en gång förut i den kända
Halmstad fotografens Jesper Peterssons studio. Men inte lätt
att hitta i mörkret när man varit där på dagen. Trots att jag inte
körde som jag tänkt så hittade jag dit. Jesper som förövrigt
är brorson till Jörgen visade upp sin studio och sina mästerverk
tillsamman med en annan duktig fotograf Joakim Leihed.
Jag säger bra wow så duktiga de är. Jag var så
hänförd att jag glömde fotografera. Jesper är mode och reklamfotograf.
Han har fotograferat kändisar och nu senaste för gekås. Samtidigt
så är han konstnär. Han är bara så grymt bra. Sedan är
han himla trevlig och rolig också. Det blev en jättetrevlig kväll.
Jag lärde mig en himla massa. Ska köpa mig en ficklampa och
tänka ljus. Inser att jag har så mycket att lära mig och att det
är tusen ljusår på nivå till dessa grabbar. Men jag har roligt ändå
med min lilla kamera.

Jesper visar hur han tänker ljus. Denna bilden känner nog många igen.
Det är Jörgens pappa Ingemar som ställt upp som modell.

Joakim fotograferar och gör om bilder i HDR. Ni vet så att det nästan ser ut som
tecknat. Jag nästan skäms så dålig bild jag lagt upp men jag glömde
liksom bort att fotografera.
Annars har det varit jättestressigt på jobbet med övertid igen.
Var så utarbetad att jag började gråta när jag fick en enkel extra
arbetsuppgift. Det var liksom droppen som fick bägaren att rinna
över. Tur man har en pojkvän som en peppapp. Han är så underbar.
Känner att det blir en latmans helg. Nästa vecka jobbar jag två dagar
sedan har jag semester. Underbart. Blir en liten tripp till Värmland tillsammans.

och förväntansfull dag. Drog på mig Jörgens morgonrock
och tassade ut genom dörren. Snabbt ner för den snöiga
trappen och stack ner handen i brevlådan. Upp med
Hallandsposten. Min bild var med. Men inte intervjun
och bilden på mig och Jasmine som jag trodde. Vi var
ju i går på Hallandsposten och fick vårt pris. Snabbt
in på datorn och kollade. På första sidan på webben.
Med en länk till min blogg. Wow vad kul. Jag är
riktigt glad över att få vara i rampljuset i några minuter.
Jörgen vaknade över mitt tassande i köket. Jag
tog fram mitt chokladhjärta och lilla nallen med hjärta jag köpt.
Det är ju alla hjärtansdag. Jörgen påstod att det var
fel på chokladen jag hade gett honom. Öppnade snabbt
asken. Där hade han smugit in ett litet paket.
Hur slår man den presenten?

Fick en jättefin ring. Känner mig fortfarande stum av den presenten.
Har liksom aldrig blivit firad på det sättet.
Jag ska snygga till mig och försöka laga en jättegod middag till i kväll.
Försöka vara så söt och charmig på alla sätt och vis.

Jasmine på Hallandsposten. Vi fick en rundvandring och de bjöd på fika.

Kärlek är att känna din underbara doft kvar på kudden när
du gått.
Kärlek är att se när du sitter i soffan och skrattar med mina barn.
Kärlek är att höra dig läsa en fantasyhistoria för din son.
Kärlek är att smaka din underbara lagade mat.
Kärlek är att inte behöva förändra någon.
Att älska någon precis som den är.
Jag älskar dig Jörgen för att du är just den du är.

Kärlek till er alla där ute. Speciellt till min nära och kära.

Har skrivit om Caspers sjukdom som jag tänkte ge till skolan som
information. Skrivit så att kompisarna ska förstå. Ge gärna kritik på
texten och hitta gärna stavfel.



Hej!
Jag heter Casper och är 6 år. När du träffar mig för första gången så kanske du inte märker något speciellt med mig. Jag är egentligen en helt vanlig kille men med några speciella egenskaper. Jag har en kronisk medfödd muskelsjukdom. Min mamma säger att den kallas för det konstiga ordet ”Kongenital myopati”. Som betyder just medfödd muskelsjukdom. Detta innebär att jag blir fort trött och är lite svag mina muskler.

Vissa saker syns inte på utsidan.

Jag kan hoppa, springa och busa men jag kanske blir tröttare än dig. När du går så använder du 20 procent av dina muskler och jag använder 70 procent av mina. Allas kroppar är uppbyggda med massor av celler. Mina muskelceller har fel i sin uppbyggnad. Vilket gör att de inte fungerar som de ska. Det är därför jag blir fort trött och behöver vila om jag tröttat ut mig. Ibland är det bättre att jag cyklar till lekplatsen så att jag kan lägga mer energi på att leka på när jag kommer fram. Min cykel kanske inte ser ut som alla andras. Eftersom jag har problem med min balans så är den anpassad efter mig. Mina reflexer är inte heller som dina. Då menar jag inte cykelns reflexer. Ni vet när doktorn ta en hammare och slår på knä. Då reagerar inte mina knän eller armar. Detta gör att det är större risk att jag slår mig när jag ramlar. Jag hinner inte ta emot mig när jag faller. Därför är det bra att någon vuxen är med när jag går balansgång på hög höjd.

Jag kan göra det mesta bara alla i min närhet vet om min muskelsjukdom.



På sjukhuset får jag träna och har många undersökningar kvar att göra. Jag kommer att åka flera gånger till Göteborg för man vet inte så mycket om min sjukdom i Halmstad. Doktorn säger att jag helst inte skall umgås med någon som är jättesjuk för man vet inte hur jag tål baciller. Jag har fått tagit sprutor mot influensan och lunginflammation. Så det är bra om de jag träffar inte är bär på elaka baciller.
När jag ligger på rygg så kan jag inte lyfta min överkropp. För min överkropp är svagare än mina ben. Jag har därför svårt att göra situps på gympan och kanske inte är så bra på att nicka fotboll. Jag är superduktig på att dyka under vattnet men flyta på rygg kan jag inte göra. Men detta hindrar mig inte från att bada och ha kul. Spela fotboll tycker jag också är roligt.


Som sagt jag är en go och glad kille som gör saker på mitt sätt.

Casper Bengtsson
Foto och text min mamma Carina Bengtsson.

Vad tycker ni? Nu har jag kopierat in och lagt upp det här så texten
och bilderna ser lite annorlunda i layouten än här.

En låt vi hörde på radion efter begravningen som vi nu förknippar med
John-Erik.

en och samma gång. Precis så som Gessle sjunger har
min dag varit. För precis ett år sedan så begravde vi
vår underbara John-Erik som så hastigt drogs ifrån oss.
Pratade min mamma på morgonen och tårarna bara rann
när jag skulle jobba. Det gick inte att undvika. Men jag jobbade
vidare och mitt allt så ringer de från Hallandsposten. Din bild
fick flest röster. Jag kan inte tro att det är sant. Den låg
bra till och så blev den omkörd på slutet. Men tack vare
alla underbara människor som gillat och kämpat för min
bild så vann jag. På måndag skall jag dit för ett liten intervju.
Jag blev så glad att jag grät på jobbet. Alla känslorna
kom verkligen på en och samma gång. Först tårar av sorg och sedan
av glädje.

Saknad.
Strävsamma år biter ringar i ansiktet.
En varm famn sprider cirklar som växer.
Dina cirklar växer och frodas i generationer.
Vart än du har gått  så har du lämnat dina spår.
Du har alltid funnits där och skulle finnas
så mycket längre.
Men livet spelar oss i spratt.
Ena dagen sitter du vid köksbordet.
Nästa dag vilar din kropp i kylan.
Din vackra själ lever vidare hos oss och
vinden för vår saknad vidare.
Dina andetag lever kvar därute och ger
syre till någon annan.
Vi kommer alltid minnas dig som,
hjälpsam, glad, strävsam och med en stor
portion envishet.
En ny stjärna på himlen har tänds.
Farväl John-Erik.

Dikten jag skrev till begravningen.

Ja livet är fullt av överraskningar. Fjorton dagar efter John-Eriks begravning
så dog vår älskade pälsboll Tarzan. Strax därefter kom min vattenläcka. Men det
var 2011. Nu är det 2012. Ett nytt år och ett nytt liv.

En oändlig tystnad...Små grenar från olivträden som vajar lätt i vinden.
Stekande sol och nakna fötter. Ett paradis eller helvete?
Ett hjärtskärande skrik som bryter stumheten.
Blod som sliprar längs den kala stenmurarna. Upprepande gevärsskott
som viner i luften. Ja ungefär så började filmen vi såg i går.
Nawals hemlighet. Ett gripande kvinnoöde i mellanöstern som berör
och hänger kvar i ens tankar. Hur grymt kan ens liv bli egentligen,
bara för att man är kvinna och föds i ett annat land. Jag är så
tacksam att jag lever här i lilla Halmstad. Man kan ju inte ha det bättre.
Jobb, bostad, underbara barn och den underbaraste mannen i mitt liv.
Som krydda på moset har jag fått i gång mitt internet idag. Nu funkar allt
igen. Någon tekniker har fixat det utifrån och jag fick ihop alla
sladdar som blivit till ett getingbo efter all support via telefon. Dra ut
ut den gula sladden. Sätt in den i den grå dosan istället. Dra ut och vänta i
15 sekunder, ja ni vet. Jag trodde aldrig att jag skulle få ihop det igen.
Trodde att en tekniker skulle komma in min lägenhet och fixa till getingboet.
Men det gick tydligen utifrån.

Mycket sevärd film tyckte både jag och Jörgen.
Ja man behöver skaka om sig själv ibland.
Ni fortsätter väl och rösta på min bild?
Inte mycket kvar nu. Den andra bilden har säkert gått om
medan jag skriver dessa ord för den var bara några röster ifrån.
Snyft. Men som sagt jag har ett underbart liv.

Teknikens under är inte lätt. Fortfarande funkar
inte tv, internet eller tv. Men jag lyckades damma av
ett gammalt kontant mobilt bredband som jag inte lyckats få
igång förut. Nu kan jag surfa på nätet i alla fall. Får lov
att säga att det suger att vara utan internet. Man blir
ju helt rastlös när det inte fungerar. Vad gjorde man innan
facebook och surfandet? Det har jag förträngt. Skrämmande
utveckling. Man blir rädd för sig själv. Man borde
åka till fjällen och sitta i en stuga och försöka överleva
en vecka utan internet och tv. Nä fy vad trist. Just nu är
Sofia i Thailand med sin pojkvän Aliev. Vet ni att fem svenskar
har dött under den tiden hon har varit där. Snacka om att man får ont
i magen. Jag har fått livstecken och jag förstår ju att hon inte
kan höra av sig hela tiden. Men visst är det lite oroligt i magen.
I morgon åker Wiktor och hans mamma till Egypten. Fler att tänka
på. Men alla är snart hemma igen och vad som helst kan ju hända.
Man kan ju vara på fel plats vid fel tillfälle hemma i svea rike med.
Önskar de alla en underbar resa.
Mitt internetproblem får vi hoppas löser sig snart. De skulle skicka ut
en tekniker.


Den här sköna killen har varit hos skolsköterskan idag. När hon frågade
om han trivdes i skolan så säger han:
- Inte på mammaveckan för då vill jag bara vara hemma med mamma.
Han är ju bara för söt.
Jag har vissa problem i bland att lämna han på skolan. Han suger sig fast
som en bläckfisk på mig. Personalen får dra loss honom och hålla kvar
honom. Men allt är över på några minuter. Sedan har han hur kul som helst.
Bara lite mammig.

Den här lilla söta tjejen gråter om hon måste vara hemma från skolan
om hon tex är sjuk.

En snömodell?

Snygga vinterkläder från Team Sportia. Jag bara älskar den mössan
som hon har på sig.

Igår fick till och med jag ta på mig mössa.
Gympaskorna utbytta till fodrade vinterskor.
Tjocka vantar som boxningshandskar. Lite svårt
att köra bil med dessa för jag sätter på vindrutetorkarna
hela tiden med de. Men påpälsad styrde jag
kosan mot östra stranden i går. Tänkte man kunde
fotografera lite is.

Snopet när inte isen hade fruset på den sidan jag gick. Ännu surare
blev jag när mitt favoritobjektiv inte fanns i kameranväskan.
Vem har lagt ur det? Kan väl bara vara jag själv.

Men lite ljusiga bilder blev det ändå. Men himla kallt om fingrarna.
Det går inte att fota med tjocka vantar.

I går började underbara melodifestivalen. Vi var bortbjudna till
Maja och Mats. Deras lilla son Gabriel fyllde 1 år. Vilken tur att
barnen ville se på melodifestivalen. Så vi vuxna fick också se.
Mina favoriter var Sean Banan och Lorraine. Jag bara älskar melodifestivalen.

Vackra Maja och söta Gabriel. Taget med iphone. Ok det blir inga
bra bilder när det är mörkt.

Det blir inte heller bra bilder på mig i mössa. Inte ens skärpan
blev bra.

Kylan tränger in genom vädringshålen i gympa
skorna. Fingrarna är stela och håret står åt alla håll av elektricitet.
Ute är det minst 10 grader minus men min kropp
är helt varm inombords av all stress. Min kropp
och själ känns som en urvriden disktrasa. Det höga
tempot på jobbet tar snart knäcken på mig.
Cirka två veckor med full ös och hur mycket
som helst att göra. Massor av problem att lösa.
När jag är på väg hem häromdagen från jobbet
kände jag mig så frustrerad. Jobbade övertid och
fick stressa hem och sedan iväg med fotofika med
fotoklubben. Allt kändes bara så jobbigt. Inte alls
på humör. Men som i ett trollslag försvann all stress
ut genom dörren på Andersbergsvägen 117.
Vilken underbar kväll jag fick med fotoklubben.
En riktig lisa för själen. (Varför heter det så egentligen?)
Lite strul i början med datorer men det fixade
Nina så bra. Lena fick stå värdskapet och Maria
för pratat och Jonas för den bra kritiken. Jag tror
vi var runt 17 personer som förgyllde denna kväll.
Tittade på våra foton och gav konstruktiv kritik till
bilderna och varandra.

Ett litet mobilfoto. Glömde fotografera men min systemkamera.
Lovar att skärpa mig.
Något annat som varit frustrerande i veckan är att varken
internet, telefon eller tv har fungerat som det ska.
Läste på tele2 att problemet skulle vara löst till i dag men
det funkade fortfarande inte. Tur att man har någonstans att
ta vägen till. Inte kul utan tv och internet.

Nä fy för sopiga tele2. Har bara lust att säga upp allt. Varför tog
jag allt via stadsnätet, tv och telefon.

Glöm inte gå in och rösta på min bild på hallandsposten. Klicka på sista
och föregående så ligger den där. Eller gå via länken på facebook.
Det är väl bättre min bild från Halmstad vinner än den som skickat in sin bild från
Helsingborg och en bild från paris. Den gick om innan idag.
Så rösta nu.