Sacrifice...
Inget roligt när man måste offra sin tid med barnen.
Hur roliga saker än som man ska göra så är
det så jobbigt. Har man barnen varannan vecka
så är tiden så dyrbar. Ibland är ju barnen
hur vilda och busiga som helst och man är helt slut.
Men jag älskar varje sekund tillsammans med de.
Därför är det så tråkigt när jag måste offra barnens
tid. En av mina arbetskamrater har gått i pension
och i morgon ska vi fira av henne. Det blir på
restaurang Fridols. Ska bli jättetrevligt. Men
det känns ändå jobbigt. Barnen kommer vara
hos sin pappa. Lite bonus tid för dem. Någon
annan dag är det tvärtom. Jag får bonus tid.
Livets pussel.
Som ni såg i går var vi ute och åkte skridskor.
Jättekul. Casper tyckte det var svårt.
Jasmine var så tapper och idag hade hon 9 blåmärken
på knäna. Lite ont i vristen och gympan på skolan
var lite jobbig. Vi åkte i den stora Arenan.
Det är en mäktig känsla när man går in i Arenan.
En ren ny känsla. I ishallen kunde man riktigt
känna publikhavet och heja ropen. Doften av
snus och svettiga hjälmar. Men igår var den öde.
Bara två grabbar som uppförde som två
avhoppade ryska landslagspelare och vi. Puckarna
åkte stenhårt in i rinken och ljudet ekade i våra
små öron. De åkte fort och stilande en hel del
för oss. Det var inte ryssar och inte heller gamla
hockeyproffs. Amatörer från forna Jugoslavien
och de lånade ut klubbar och puckar när de
tog en paus. Trevliga och vi hade självklart
varm choklad och mackor med oss.
Självklart för Jesus symbolisera sacrifice.
Bilden tog jag när vi var i kyrkan med fotoklubben.
Utställning blir det i mitten av februari i kyrkan med våra bästa bilder.
Min fotoutställning har jag tagit hem idag. Jag har det så fint med
fototavlor överallt i min lägenhet.
Bild från mobilen. Casper pustar ut.
Jasmine övar piruetter.
Hur roliga saker än som man ska göra så är
det så jobbigt. Har man barnen varannan vecka
så är tiden så dyrbar. Ibland är ju barnen
hur vilda och busiga som helst och man är helt slut.
Men jag älskar varje sekund tillsammans med de.
Därför är det så tråkigt när jag måste offra barnens
tid. En av mina arbetskamrater har gått i pension
och i morgon ska vi fira av henne. Det blir på
restaurang Fridols. Ska bli jättetrevligt. Men
det känns ändå jobbigt. Barnen kommer vara
hos sin pappa. Lite bonus tid för dem. Någon
annan dag är det tvärtom. Jag får bonus tid.
Livets pussel.
Som ni såg i går var vi ute och åkte skridskor.
Jättekul. Casper tyckte det var svårt.
Jasmine var så tapper och idag hade hon 9 blåmärken
på knäna. Lite ont i vristen och gympan på skolan
var lite jobbig. Vi åkte i den stora Arenan.
Det är en mäktig känsla när man går in i Arenan.
En ren ny känsla. I ishallen kunde man riktigt
känna publikhavet och heja ropen. Doften av
snus och svettiga hjälmar. Men igår var den öde.
Bara två grabbar som uppförde som två
avhoppade ryska landslagspelare och vi. Puckarna
åkte stenhårt in i rinken och ljudet ekade i våra
små öron. De åkte fort och stilande en hel del
för oss. Det var inte ryssar och inte heller gamla
hockeyproffs. Amatörer från forna Jugoslavien
och de lånade ut klubbar och puckar när de
tog en paus. Trevliga och vi hade självklart
varm choklad och mackor med oss.
Självklart för Jesus symbolisera sacrifice.
Bilden tog jag när vi var i kyrkan med fotoklubben.
Utställning blir det i mitten av februari i kyrkan med våra bästa bilder.
Min fotoutställning har jag tagit hem idag. Jag har det så fint med
fototavlor överallt i min lägenhet.
Bild från mobilen. Casper pustar ut.
Jasmine övar piruetter.
Kommentarer
Postat av: Mib
Det var längesen jag åkte skridskor och jag är urdålig på det, så inte nåt att längta till för egen del, men det är kul att vara med när barn åker skridskor :-)
Och det såg ju ut att va rätt lite folk där ni åkte också, skönt att slippa trängs!
Kram.
Postat av: Carina
Jätteskönt med inget folk när man bambi på hal is.
kram
Trackback