carinasfoto

Vi lämnade ett regnigt Halmstad och styrde vår
Skoda Fabia mot Värmland i lördags.
Ungefär någonstans i början av Småland
sprack himlen upp. Vår färd gick genom ett
fantastiskt Sverige. Ur bilstereon strömmade
gamla och nya hits från mix megapol och vi sjöng med
högt och tydligt. Tur att ingen hörde oss.
Ett grönskande och blomstrande landskap följde
vår väg mot Lindfors där mamma numera bor.
Lila, rosa, vita lupiner, prästkragar och en massa gula
rapsfält så bedårande vackert.
En klar blå himmel med enstaka bomulls lätta moln.
Ungarna somnade efter ett tag och bilfärden på
knapp fem timmar gick jättebra.
När vi kom fram bjöd mamma på grillat och vin.
En behövlig promenad ut på landet blev det innan
vi kröp ner i bäddsoffan på gästrummet.
På promenaden blev det en hel del fina foton
som jag redan lagt upp
Ungarna stortrivs att springa runt i mammas fina
trädgårdspark. Casper har gått hur långt
som helst utan att protestera. Vi har klappat hästar,
ätit smultron och fotograferat Näcken. Vissa har trott
att bilden är fejkad. Men det är helt sant att brorsan
gick ut och satte sig i bäcken. Inte min ide detta.
Jag bara fnissade och fotograferade.
Naturligtvis har vi varit hos min pappa på Hammarö.
God mat som vanligt.
Vi har också gjort en tripp till en silvergruva i Nykroppa.
Ungarna tyckte det var både läskigt och roligt. Vi hittade
stenar med små stänk av silver. Nu har jag bilen full av
stenar. Nere i gruvan var det 4 plusgrader och var full
av is på botten. Annars har vädret verkligen varit växlande.
Soligt och störtskurar.
Som sagt många trevliga dagar.
När vi kom hem möttes vi av det jublande beskedet att Sofia
fått godkänd sin uppsats med högsta betyg. Nu är hon
färdig med sin kandidat examen i mänskliga rättigheter.
Flera års studier på Lunds Universitet är färdigt. Hon är
så duktig och det kommer en hel del glädjetårar från mig idag.
Fast jobb och bostad och bara 22 år. Jag är så stolt.
Hon har verkligen kämpat och slitit hårt.

Casper redo...

Jasmine redo...

Lite läskigt.
Det blev inga bra bilder inne i gruvan, för mörkt.

Ni får nöja mer med och titta på en and och föreställa er.
2o meter ner i marken, svaveldoft och droppande gruvtak.
Mörkt och kallt. Tänka er tillbaka i tiden. Kanske så långt som innan
digerdöden använde man sig av gruvan. Hamrande efter
silver. Säkert en hel del människor som strukit med där nere.
Guiden berättade om femåringar som hjälpte sina föräldrar nere i gruvan.
Mina trotsiga och busiga barn har inte hjälpt till med något de här
dagarna. Ätit godis och glass och haft det bra.
Nu har de åkt till sin pappa.

Casper får hjälp att krypa in ett hål i gruvan. Usch vad läskigt.

Denna låg på andra sidan. Någon som tappat huvudet?

Casper kånkar hem en sten han hittade.

Prästbäcksrasta, det får man säga på Värmländska när man uttalar det.
Annars vrickar man tungan. Där åt vi raggmunk med fläsk.

Världens sötaste hästar såg vi på hemvägen från gruvan. Var bara
tvungen att stanna och ta kort på det.