Stolt...
Jag är faktiskt stolt över mig själv. För trots alla motgångar och allt som har varit så står jag stadigt på jorden igen. Åkt en känslomässig berg och dalbana och trodde nästan att jag var helt under jorden. Men jag lyckades ta mig upp ännu en gång. Jag hoppas att jag får stå stadigt ett bra tag till. Läkarbesöket med Casper var som vanligt jobbigt och 26 mil i bil en vacker vårdag kan man ju egentligen vara utan. Nästa gång ni klagar på att ni har långt till läkaren så tänk på Casper som får åka så långt för en timmes läkarbesök. Vi träffade lungläkaren Bill i Göteborg och han avläste simkortet som sitter i andningsapparaten. De visade sig att Casper behöver mer luft. Han ställde om maskinen och det har varit lite jobbigt med omställningen. I går slet av den redan innan klockan 23.00. Får se hur det går i natt.
(inte bara vi som har sömnproblem?)
Casper känner sig också trött och säger att han är lite sjuk. Han har varit skolan idag. Får ser hur det går i morgon. Att jag mår bra igen är tack vare allt stöd jag har i min familj. Min klippa Jörgen som fått stå ut med en zombie i några dagar. Min mamma som fått en massa telefonsamtal och gett mig stöd per telefon. Min dotter Sofia som ger mig styrkekramar via sms och telefon. Tack även Monica min svägerska som skriver och kommenterar på min blogg. Kram till er alla. Tack för att ni finns. Tack alla ni som skickar kramar vi facebook m.m.
Några bilder från helgen. Ska bli så spännande att få hem lilla Mille. En av våra ljusglimtar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Visst är du otroligt duktig. När jag hade det som värst tänkte jag dessa ord som jag hört på en föreläsning "du får inte värre motgångar än du klarar av". Kram Sollan
Postat av: Carina
Tack Sollan. Jag man får hoppas att man klarar av allt. Det är kloka ord, kram
Trackback
