Känsligt...
Runt omkring trängs människor. Men för en stund så blir man ett med musiken. Vi står där framme vid scenen. Casper sitter förståss i sin rullstol. Marken gungar av musiken och dånar lite lätt i öronen. Texten river i hjärtat.
" Ge inte upp" Jag sneglar på Casper som ser lite ledsen ut. Han kan inte le för han har ett munsår i munnen. Jag ryser i hela kroppen och tårarna börjar rinna. Vet inte varför jag blev så känslig när fantastiska Thomas Di Leva rev av sina låtar på Andersbergsfestivalen. Jag har gillat Tomas Di Leva sedan han var med i barnprogrammet med en på klistrad lock i pannan typ 87. Casper får snabbt en ny favoritartist och nynnar med i låtarna. Folk som trängs runt om aktar sig så han kan se. Vakterna erbjuder att han ska få komma fram och se bättre. Men han vågar inte.
Vår egen musikfrälsare.
Duktig artist och låtskrivare.
Med kosmisk utstrålning.
Casper sitter i sin rullstol.
Helt underbar konsert med Thomas Di Leva.
Casper passade på att bada innan regnet när vi var på festivalen på dagen. Vi var där med fotoklubben.
Fototävling och informationstält. Jättetrevligt.
Idag var jag på möte hos chefen över chefen. De frågade mest om jag godkänd fotot som var med, Men jag hade inte sett fotot innan, Så det kändes helt ok efteråt. Skriver inte mer om detta. Ni får fråga eller maila mig,
Tre dagar kvar att arbeta innan semester. HURRA
Kommentarer
Postat av: Moncan
Skickar en stor varm kram till er. Ser kort ut med denna mening, men tankarna är fler och längre. Och tårarna och alla igenkänningar kring rullstolar.
Kramar!
Postat av: Carina
Tack, Kram
Trackback
