K2 och blodtryck...

 
I morse när jag vaknade så kändes det som jag stod på marken framför ett högt berg. Utan skyddsutrustning som rep, karbinhakar och syrgas. Livets glaciärvandring kändes lika omöjligt som K2. Ryggsäcken kändes oändligt tung med, barn, hundar, städ, tvätthögar, jobb och blodtryck. Hela jorden snurrade och mina ögon gick nästan i kors. Yr och matt av de senaste dagarnas bravader. Casper var hos hjärtläkaren häromdagen och hans hjärta är lite busigt. Signalerna skickas lite hit och dit och slår extra slag. Vem som helst kan drabbas av detta. Men självklart kan jag inte hjälpa att bli orolig. Han har en svår muskelsjukdom och hjärtat är en muskel. Kaxig som jag var så sa jag ja till läkaren när hon frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om honom hemma själv och ställa in honom på medicin. Hon visste ju att jag var sjuksköterska. Annars ligger man på sjukhuset i två dagar och tar blodtryck. Köpte en blodtrycksmanschett och tänkte att det skulle inte vara några problem.
Vi började med medicinen men redan nästa dag hade hans blodtryck sjunkit drastiskt. Nu kände jag mig inte så tuff längre. Han var rätt pigg ändå så jag beslöt mig för att följa med honom till skolan och observera och ta blodtryck där. Det var faktiskt jättekul att se honom vara så duktig i skolan. Men han fick ont i hjärtat efter gympan och han var helt slut efter lunch. Men humöret var ändå uppe.
Det blev till att mysa och spela xbox på eftermiddagen.
På kvällen sjönk blodtrycket ännu mer och då hade vi bara halva dosen. Ge betablokerare till barn var ju något helt nytt för mig. I morse så var det så lågt att jag fick ringa hjärtläkaren. Låg under gränsen för vad hon sagt. Vi hade fått hennes direktnummer. Men hon sa att det var ingen fara att börja med den höga dosen idag. Men Casper kände sig så yr att knappt benen bar honom. Han fick stanna hemma från skolan. I morgon ska vi ha ny kontakt med läkaren och fortsätta med blodtryck och medicin.
Nä, livet kändes verkligen jobbigt i morse. Kändes som jag behövde någon som kramade mig och sa att allt skulle bli bra igen. Jörgen, min klippa till sambo tröstade mig självklart så gott han kunde. Jag fick lite energi och gjorde det jag brukar göra när jag är nere. Lite gammal punkmusik och lite hårda texter så kändes det inte längre som K2 utan syrgas, mer som Mount Everest med syrgas. Casper är trött och lite yr men vi fixar detta med.
Busig och söt, lilla Casper.
Varför köpa dyra leksaker när de kan roa sig med en gekåspåse?
Vi stannar hemma i morgon med. Jag frågade idag om han trodde om han skulle orka gå till skolan i morgon, då fick jag svaret "man kan inte se in i framtiden"
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Självklart fixar du detta,glöm inte bort att fråga om hjälp.Tycker du har rätt inställning .Styrkekramar fr Helena

2013-11-26 @ 20:18:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0