En väckarklocka och plantor...

Vissa datum och klockslag kommer man aldrig glömma. Precis som den 11 september som kommer jag alltid minnas denna dagen. Den 9 april klockan 04.00. Jag har ju under den senaste månaden känt mig väldigt dålig. Trött och orkeslös. Min sköldkörtel har krånglat och man har även varit inne på spåret utbrändhet. När jag vaknade 04.00 av att jag inte hade någon känsel och hade stickningar runt munnen var en av det mest obehagligaste jag upplevt. Kändes som en tandläkarbedövning i halva ansiktet. Jag sprang upp och tittade mig i spegeln. Jag kunde le. Ingen stroke tänkte jag då. Men upptäcker då att jag inte kan använda min högra arm. Den lyder inte mig. Tankarna bara snurrar. Jag vet att jag tänkte att visst jag kan leva med en lam arm. Satt en stund i soffan och funderade vad jag skulle göra. Det måste vara sköldkörteln tänkte jag. Jag måste till akuten. Nä jag försöker somna om. Men armen ville inte lyda mig och jag blev jätterädd. Jag väckte min sambo Jörgen och bad honom ringa 177. Jag kunde inte ens prata. Sluddrade och fick inte fram vad jag skulle säga. Klart att vi skulle åka upp. När vi kom till akuten så började min arm lyda mig igen men den var fortfarande tung och svag. Jag var fortfarande övertygad att det var min sköldkörteln och fattade inte alls vad läkaren sa. Lägga in mig och göra Ct på hjärnan och ultraljud av halskärlen. jag är 46 år och är inte överviktig, jag röker inte och har inte högt blodtryck. Nu går jag hem.
Hela vistelsen på sjukhuset tänkte jag, ni har fel. Men läkarna bara sa emot mig hela tiden. Du är svag i armen och du har fått en liten propp som hjärnan själv har tagit hand om. Du ska äta trombyl och en tabl mot blodfetter. Jag får inte heller köra bil på en månad. Inte föränn i går förstod jag att läkaren har haft rätt. Stress och ärflighet har lett till detta. Min oro för min sjuka son. All stress med jobb och familjeliv, kanske alla sömnlösa nätter har gjort mig allvarligt sjuk. Detta kunde inte hända mig. Just nu är jag i chock och gråter väldigt mycket.
Jag skall bara ägna mig åt mina plantor och trädgård. Försöka få bort alla mina krav i livet.
Kanske blommor och fotofgrafering.
Bara vattna och ge livet näring tillbaka. I går bjöd Jasmine mig på bio. Hennes födelsedagspresent till mig. Vi såg Cinderella. Där sa man att det viktigaste i livet var, tapperhet och godhet. Nu ska jag vara tapper och gå igenom detta. Forstätta att vara så god så mycket jag kan. Tror att jag är ganska god.
Min dotter Sofia tog flyget ner från Stockholm och jag kunde inte få bättre medicin. Så himla go dotter jag har.
Även mina andra barn är underbara så klart.
 Lite pusslande med köra barn till aktiviter och skolan. Håller på att fixa att ordna skolskjuts till Casper. Men jag hpppas att det leder till att jag kommer cykla och röra mig mer även efter en månad. För visst är man bekväm och tar bilen till mycket.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Moncan

Såg inte att du hade skrivit här också. Och har nog inte förstått förut hur illa det verkligen var med dig.

Nu skickar jag många många driljoner kramar till dig Carina.
Du fixar det här. Du kommer igen!

Svar: Tack Moncan. Ja snart är allt som det brukar igen. Kram
Carina

2015-04-13 @ 20:01:53
Postat av: Carina

Tack, kram

2015-04-15 @ 08:05:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0