Tredje delen av vår resa...
Att sätta sig på en buss och gå av på rätt ställe är inte alltid lätt speciellt i ett annat land. Vi skulle åka till hamnen i Alcudia och göra en liten utflykt men tyvärr gick vi av försent och hamnade i Gamla Alcudia i stället. Vi hade varit där på kvällen och ja varför inte gå runt på dagen också. Där var ju makalöst vackert. Så fel avstigningen blev en perfekt tur.
Tjusiga gångplattor.
God glass och dricka.
Haha, familjen på avstånd. Sorry alla bilder kan inte bli bra. Men byggnaden är väl fin?
Liten hund och man blir imponerad över elen på utsidan.
Lite från ovan.
Molnen drar ihop sig. De tvvå sista dagarna blev molniga.
Tillslut hamnade vi i hamnen och båtarna.
Bara en båt?
Inte många?
Jodå massor. Har aldrig sett så många fritidsbåtar. Detta är bara en liten del.
Solen går ned.
Så var de dagarna slut. Något till inlägg blir det från Mallis.
Burger Kingkarta och vilse....
När vi bestämdes oss att hyra bil på Mallorca så hade vi lagt fram en bra karta som vi skulle ha med oss, men i all stress på morgonen så blev den kvar på hotellrummet. Glad i hågen körde vi mot Palma och vår karta från Burger King över Mallis med alla deras restauranger på. Så vi skulle nog klara oss. Men det var kanske inte så jättebra. Det gick lätt att ta sig till Palma på stor väg och så. Men vi hade hade hittat en litet ställe som vi gärna ville åka till. Med kristallklart vatten och klippor. Det fans inte ett vägnummer på Burger King kartan. Paniken började sprida sig. Stannade till vid ett litet supermarket och fick tag på en karta på tyska. Bättre än inget. Men det var inte lätt och klockan började ticka på. Hungriga och lite trötta efter aqvaland. Vägarna och byarna blev mindre och mindre. Tillslut kunde man inte möta en anna bil. Var vi verkligen rätt?
Mysiga små ställen.
Där tog vägen slut. Bara att parkera och ge sig ut.
Vackrare ställe får man leta efter. Helt klart värt resan hit. Tyvärr var vi i lite tidspress. Vi hade hittat rätt.
Lite läskigt att klättra men Casper fixade det helt galant.
Skepp o hoj.
Bara att lämna det vackra stället.
Ser ni den lilla skylten? Inte lätt att hitta vägskyltar och köra rätt. Vi körde vilse på hemvägen och kom knappt ut ur en stad för vi fattade inget av varken karta heller skyltar. Vi frågade efter hjälp men de fattade inget av vad vi sa. Men vi hann lämna in bilen i tid och mat fick vi när vi kom fram. Lite stressigt och äventyrligt. Ungarna var så duktiga och klagade inget trots hunger. Dagens läxa: ha en ordentlig karta och helst på svenska. Bra att ha internet på mobilen när man är utomlands. Vattenland är inget för killar i rullstol.
Mer reseskildring kommer om ni orkar med mer.
En riktig resa...
Att resa med familjen kan vara riktigt roligt och intressant. Speciellt när man kanske är familjen annorlunda som vi. Ni kan tänka er att resa med två tonåringar, en ung kille i rullstol, en hysteriskt flygrädd och nojig mamma samt en filosoferande nybliven 50 åring. Samt att vi inte är en kärnfamilj. Med handbagaget fullt med mediciner och nerverna utanpå så landade vi i alla fall på Mallorca. Jag och Casper fick åka en egen tur med någon form av lastvagn och sjungandes med en annan rullstollsåkare på Viva Espana genom den kollosalt stora flygplatsen mitt i natten. Man blev lite skickad fram och tillbaka och ingen visste något och sa olika saker. Klockan var över två när vi äntligen var framme på hotellet. Jättesmidigt ändå att åka från Halmstad.
Casper var väldigt nöjd med sin nya kub.
Jag var nöjd med utsikten från vårt hotell.
Casper väntar på att få äta en god middag.
Vi hade en anledning till att åka till Mallis.
Jörgen fyllde 50 år, Hip hip hurra. Vi började med en god frukost på hotellet. Jag har aldrig varit med om större frukost. Man kunde till och med göra sig sin egen smothie med en mixer.
meningen var att ballongerna skulle synas på bilden, de hänger runt halsen på Jörgen och han fick även ha en medalj på sig hela dagen. Efter frukost fick han deltaga i poolgympan.
Fiskspa valde han själv som present. Jätteläskigt.
Middag blev det i gamla Alcudia som var fantastisk vacker.
Jasmine hittade en snygg väska.
Jörgen och Jasmine åker vattenruschbana, Aqualand var stort men inte så jättekul tyckte
jag och Casper.
Vem vågar åka här? Lång kö tyvärr. Wiktor och Jörgen hann dock åka.
Varmt och jag höll mig i skuggan. Vi hade hyrt bil den här dagen och hemresan blev inte
riktigt som vi tänkt oss. Men nu blev detta inlägget ganska långt så jag fortsätter att berätta i nästa blogg inlägg. För det finns massor att skriva om. Jag tog bara 485 bilder så någon bild till har jag att visa.
Oj det var på tiden...
Att börja blogga igen. Trodde inte det var så länge sedan som jag bloggade. Vet inte om ni har saknat den eller inte. Men här kommer ett inlägg. Det finns flera orsaker att jag inte bloggat. Lite jobbiga händelser som har präglat vårat liv den sista tiden. Jasmine och Casper bor numera mycket mer hos mig och det innebär att tiden inte riktigt räcker till. Känner mig nästan lite rimfrostig av att skriva. Men det har alltid hjälp mig genom livet att skriva av mig en hel del. I fall ni inte vet så har jag faktiskt skrivit två långa romaner. Ligger fortfarande i byrålådan och väntar på att bli lästa. Men det var verkligen länge sedan jag skrev dem.
Ni som har facebook vet att vi den senaste har vi renoverat vårt kök också.
Så här såg det ut innan. Kaklet hängde på trekvart och vi hade ingen diskmaskin.
Så här ser det ut nu. Vi är verkligen nöjda. Målningen är inte riktigt färdig ännu.
Häromdagen så träffade vi Caspers läkare från Göteborg och vi har fått fastställt nu varför han fått sin sjukdom.
I tio år har vi väntat på diagnos. Casper var bara 6 dagar gammal när han blev sjuk första gången. Han slutade äta och de fick sätta sondmat. De värsta dygnen i mitt liv. Men som den kämpe han är så efter ett par dagar så började han äta igen. Sedan fick han RS-viruset och blev så himla dålig. Fick ligga inne 6 kritiska dygn. Hela sitt första år var han sjuk men ingen förstod att han hade en allvarlig sjukdom. Läkaren på BVC sa till mig att alla barn blir ju inte atleter. Men han är svag i alla sina muskler och bara 60 %andningskapacitet. Som vi har kämpat och han har gått igenom den ena undersökningen efter den andra.
Hans sjukdom är så sällsynt att det finns inget att läsa om den mer än socialstyrelsenssida.
Min lilla kämpe.
Det är så liten chans att två bärare av denna genmutation träffas och får barn. Men så var det för hans pappa pch mig. Vi är båda bärare av denna genmutationen SEPN 1 kongnigenital muskeldystrofi.
Det finns inget botmedel. Men vi vill gärna lära oss mer om denna sjukdomen och jag har därför startat en facebookgrupp som heter muskelsvagas starka sida. Jag vädjar till alla att dela den sida så vi kan komma i kontakt med någon som vet något om sjukdomen. Det verkar som det bara finns ett få tal i hela Sverige.
Just nu håller Casper på att spela in en film tillsammans med några andra ungdomar med funktionshinder. Det handlar om hur det är att ha funktionshinder, drömmar och kärlek. Det är så fantastikt roligt och jag tror till och med att jag kommer få en roll i filmen. Filmen kommer ha permiär i september. Mycket jobb blir det. Cirka två gånger i veckan jobbar vi med detta. Vilka helt underbara ungdomar jag har träffat. Det är så berikande.
Året som gott..
För ett tag sedan mötte jag en härlig gammal kollega och vi sa att nästa år kan bara bli bättre. 2015 har inte varit det bästa året för oss båda. Min klipska son Casper sa ivrigt. Men mamma du sa likadant förra året. Så därför kommer jag inte skriva något om det dåliga 2015 utan bara blicka framåt. Jag läste igen om min blogg från året och det vara bara trist och tråkig läsning. Hur tråkig har jag varit egentligen?Skit samma. Jag mår kalasbra nu. Glad och pigg. Lyssnar på gamla hårdrockslåtar och städar tillsamans med min älskade Jörgen. Barnen firar nyår hos sin pappa. Vi tar om vettskrämda Mille. Äta god mat och några vänner kommer förbi och det ska bli en mysig nyårsafton.
Julveckan passerade väldigt fort. Vi hade det hur bra som helst.
Tomten hittade oss.
Mina söta tomtar.
Casper har fått namnet på sin sjukdom. Sepn1. Finns inget botmedel men forskningen går framåt.
Vi har dock en grund att stå på och kan gå vidare med mer insikt hur hans kropp fungerar.
Gott nytt år på er alla.
Mordet på Galgberget...
När ni går eller springer runt på Galgberget har ni då hört de gråtande och viskande själarna i träden? Det susar i trädkronorna. Ibland kan man till och med höra barngråt. Förr i tiden hängde man folk på Galgberget. Så många själar som lever kvar där ute i skogen. Vi bor precis vid en gravhög här på Mickedala. Visste ni också att det har legat en kyrka vid Vittraskolan? Häromdagen när jag var ute och gick med Mille så grävde han upp ett gammalt skrin och när jag öppnade så flög något ur den. Jag blev så rädd att jag bara slängde den. Men efter det hände det mystiska saker här på Mickedala. Ni kanske har läst om det i Hallandsposten? En dam som hängde upp sina vita lakan på tork hittade de alldeles blodiga. Många har sett en gråtande flicka virra omkring...Ja ungefär så här startade vi vår mordgåta på Mickedala på vår Hallowenfest igår. Massa barn och några vuxna följde med ut i skogen och vi hittade en flicka hängandes i träd Vi var tvungen att rädda hennes själ och hitta hennes mördare. I vår källare hittade vi ledtrådar.
Herregud vem är detta?
Bland spindlarna låg en ledtråd.
Vågar man leta här?
Hjälp!
Det visade sig att det var zoombieprästen som var mördaren.
Han fick en dödlig kyss av döden och flickans själ kunde äntligen få ro.
Flickan fick sin docka med sig i graven också.
Några av gästerna. Glömde fotografera alla.
Jätterolig och kanske lite läskig fest
Det snurrar...
Ja man kan väl sammanfatta de senaste dagarna som snurriga. För det är ju lite kämpigt att komma tillbaka till jobbet efter en lång tids sjukdom. Har inte jobbat sedan den 24/3. Mycket nytt på jobbet och man känner sig inte riktigt van. Att komma tillbaka till ett högljutt öppet kontorslandskap var en liten chock. Kände mig så trött och snurrig första veckan. Men man vänjer sig så fort och andra veckan var inte lika jobbig. Tyvärr så är jag fortfarande trött och jag är väldigt yr och snurrig. Något står kanske inte riktigt rätt till. Har tid till sjukhuset den 17 september för vidare utredning. Hoppas få alla svar på varför jag har dåliga värden. Jag kommer göra allt för att jobba om jag så ska krypa dit. Jättekul att träffa alla arbetskamrater och patienter. Man behöver sitt jobb även om det är lite jobbigt. De senaste vackra dagarna med sol värme har varit sköna men det gör inget att hösten kommer närmare. Skönt med alla vanliga rutiner igen. Men verkligheten kommer ifatt. Massa med Casper att ta tag i. Redan nästa vecka åker vill till Drottning Silvias barnsjukhus och ska sova över. De ska kolla hans andning som inte var så bra sist vi var uppe. Sedan ska vi prova ut elrullstol och ett besök till ögonmottagningen igen. Dags för simning och träning på habiliteringen.
Det har ju varit full rulle den senaste tiden och man glömmer bort hans sjukdom. Jag har ju glömt att skriva om vår semester i Stockholm.
Vi hade en underbar vistelse och hälsade på världens bästa par. Sofia och Cesar.
Casper och Jasmine vilar ut hemma hos Sofia efter en tur på Gröna Lund. Stora nallar vann de.
Casper tittar på Pridefestivalen.
Jasmine hittade en konstig prick på stan.
Fotografering...
Som sagt en mycket trevlig vistelse. Underbar camping i Bredäng.
Camping och kärlek...
Husvagnen,hunden och barnen check. Alla på plats och vi startar vår färd. Klockan är 11.00 och Jörgen stannar ekipaget innan vi lämnat Halmstad. Det var dags för en tyst minut och klockringning för hans pappa Ingemar som gått bort. Ett annorlunda sätt att starta vår semster mot Örebro. Vi gråter och allt känns jättekonstigt. Men vi biter ihop och fortsätter vår färd. Nu kan ju inget gå fel. Men vid nästa stopp vid Jönköping så ringer min läkare. Mina sköldkörtelprover var inte bra och han skulle skriva remiss till en expert. Mitt humör gick verkligen i bott. Genast kände jag mig sämre fast jag mått bättre den sista tiden. Men den vackra färden runt Vättern får mig på hyfsat humör och jag tränger undan vad han sagt. Vi checkar in Gustavsviks camping och Jörgen gör sig redo för Bridgefestivalen.
Knasig resa tycker Jasmine som ramlade illa första kväll med sparkcykeln. Vilken tur att det inte var något badväder så att såren hann läka.
Men lite krämpor stoppar inte Jasmine. Full av fart.
Casper och jag vann nästan qvisstävlingen på Campingen. Kom på typ fjärde plats.
När Jörgen Spelade Bridge åkte vi till Värmland och hälsade på mina mamma och Erik.
Mormor har fint i sitt växthus.
Vi hälsade även på min pappa och hans Solveig. Vi gick på trevlig loppis och åt god mat. Tyvärr glömde jag kameran.
I Örebro regnade det nästan hela tiden och det kunde ju varit roligare. På Äventyrsbadet var det fullt med folk och vi fick knappt plats.
På stan hittade vi stora popcorn. Hela stan var full av konstverk.
Inte lätt att cykla i Örebro heller?
Elefanter på stan.
Men man kan ju bo fint i Örebro. Det blev bättre och bättre i alla fall. Man skulle kunna tro att en lervälling på camping och regn skulle tära på ett förhållande men jag känner mig mer tokkär i Jörgen än någonsin.
Vi fick en en fin resa till Örebro trots allt.
Men vår resa var inte slut där. Nästa stopp var Stockholm och hälsa på Sofia och Cesar. Mer om det i nästa blogg inlägg.
Stor sorg och saknad...
De senaste dagarna har varit som ett töcken. När man tror att allt ska bli som vanligt igen så vänds hela världen upp och ned igen. Jörgens pappa som visserligen är 93 år blev bara sämre och sämre och drog i tisdags sina sista andetag. Halmstad har förlorat en stor idrottsikon. För Jörgens pappa var ingen mindre än Mr Drott. 1945 startade han en sportaffär som nu heter Team Sportia. Nästan alla Halmstadbor vet vem han var. Han har varit aktiv i Drott och så här skrev de på sin sida idag.
"Drott-legendaren Ingemar Peterson har gått ur tiden. Ingemar deltog i 152 av Drotts första 155 matcher! Totalt spelade han 465 matcher och gjorde 372 mål. Han har suttit i styrelsen i olika funktioner i hela 58 år, så epitetet ”Mr Drott” kommer verkligen väl till pass. Drotts tankar går till Ingemars närmaste och genom detta inlägg vill vi hedra en av föreningens största genom tidern"
Alla känner väl igen denna reklambild för Halmstad kommun på Ingemar som suttit lite här och var.
När vi besökte Ingemar på sjukhuset en dag i somras, så sa Casper när vi gått därifrån, att jag måste få hans autograf. I mångas ögon så var han verkligen en idol och som har satt sina spår i många personers liv. Att få höra om hans resor till Sydney och titta i hans klippböcker om OS var helt fantastiskt. Casper var så imponerad
och såg verkligen upp till honom. Barnen har varit helt förkrossade och över 4 år av barnens tid som vi har känt Ingemar har satt sina spår. Spelar ingen roll om att man är 93 år. Sorgen finns där ändå.
Julafton i vår förra lägenhet. Ingemar tyckte om att underhålla sin familj med tipsfrågor och höll gärna tal.
Nu får vi ta hand om Jörgens mamma som har förlorat sin älskade livskamrat. ( Inte bild från detta året.)
Jag får tacka för denna tiden Ingemar och tack för världens bästa sambo, din son Jörgen. Jag lovar att
ta hand om honom så gott jag kan. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Precis som Ingemar är han en godhjärtat och fin man.
Vila i frid Mr Drott, pappa och farfar. Du finns i våra hjärtan.
Maratonlopp....
Det går sakta framåt för mig. Lite piggare och orkar göra mer. Får fortfarande sova middag som ett litet barn. Men även roliga saker är som flera maratonlopp. Min stora dotter Sofia med pojkvän har varit hemma. Helt underbart att träffa henne och Cesar. Försökte att hitta på lite små rundor. Men det är ju inte det samma som när man frisk. Men de var ju förvarnade och vi har i alla fall mysiga dagar. Tyvärr råkade vi utför lite otur på Äventyrslandet då Jasmine och Sofia åkte på hjärnskakning i rutschbanan. Casper slog i rumpan och svanskotan.
Stilig par.
Någon karusell blev det. Ja inte för mig. Jag satt på en bänk eller låg i en solstol medan de andra roade sig.
Tylösand var helt öde en dag mitt i Juli. Så trist väder.
Jasmine fyllde 12 år häromdagen.
Mysigt kalas.
Här firar Dexter henne på morgonen.
Jag orkar inte skriva så mycket mer. Jobbigt att sitta framför datorn. Men det blir bättre och bättre.
Omsluta mardrömmen...
Du vaknar med ett ryck. Snaran runt halsen knyts hårdare och hårdare. Kroppen är dyblöt av svett. Du får ingen luft och inget kan väcka dig ur mardrömmen. Du har ingen snara runt halsen utan det kommer inifrån. Vankar runt omkring i vardagsrummet för att få luft. Hela huset sover. Bara hunden tittar undrande på dig. Ja de senaste månaderna har verkligen varit en tortyr och nu är det över. Jag kan andas igen och är fri från min snara runt halsen. När jag skrev mitt sista blogginlägg trodde jag från och till att det faktiskt skulle vara mitt sista blogginlägg. Var livrädd för att dö på operationsbordet. Det var en komplicerad operation och kirurgen gjorde så litet snitt han kunde och det var lite svårt att få ut struman. Efter operationen fick jag väldigt högpuls och var trött som en gnu. Sov i 24 timmar i ett sträck. Ont i halsen och nacken. Men inga problem att sova. Kände direkt efter operationen att jag fick luft.
Såret har verkligen läkt fint. Men tröttheten är fortfarande kvar och det är verkligen jobbigt. Sover jättebra men när jag vaknar på morgon känner jag mig helt slut. Efter frukost och dusch så får jag lägga mig en stund. Trött och ont i nacken och halsen. Jag har fått höjt min levaxindos och jag hoppas det snart känns bättre. Skall ringa vårdcentralen i morgon och kolla om det finns något att göra. Jag får hela tiden tänka på vad jag ska lägga min energi på.
Igår lämnade vi Wiktor hos hans mormor och vi tog lunch i ett mycket vackert Båstad.
Vi har köpt en pool till kidsen och nu kommer väl sommaren? Annars händer det inte så mycket. Försöker hitta något skoj varje dag. Som tex en glass i solskenet.
Försöker äta nyttig mat och tänka positivt. Har gått upp en massa i vikt och det är jobbigt att inte orka röra på sig så mycket. Men det måste väl snart vända.
Inga mördarsniglar har hittat vår fina sallad ännu.
Snart...
Är det dagen D. Måndag morgon klockan 07.15 läggs jag in för operation. Haft några bra dagar och några riktigt dåliga dagar i veckan. Snart är allt över. Kommer ligga ett dygn på uppvaket och jag har ingen aning om när jag kan meddela yttervärlden att jag lever. Den som vill får ju ringa till Jörgen. Han är hemma och har lovat att ta hand om mig både före och efter operationen. Min älskade mamma kommer ner från Värmland för att stötta mig också. Har ingen aning om jag kommer kunna gå på barnens skolavslutning. Men den veckan får bli som den blir. Jag kanske inte kommer kunna ringa för det finns risk att man är väldigt hes och har svårt att prata. Ungarna får en lugn vecka och får slippa mitt tjat. Fattar inte varför jag gör så stor grej av det hela, det är ju bara en operation.
Finns ju fler det är synd om. Stackars Rickard Söderberg, som vi träffade förra helgen, han ramlade och krossade sin axel och fick göra en akut operation. Ja man vet aldig vart livet tar en. Stackars killarna som har drunknat i hamnen här i Halmstad.
Vi tog oss till Lynga Beach häromdagen. Vi åt fantastisk lax och tog en promenad i stormen.
De har eldat som ni ser.
Mille bus, var självklart kopplad och sprang inte alls lös och härjade på stranden och skogen.
Men det var en vacker och trevlig promenad.
Satt lite sallad till alla sköna grillkvällar vi har framför oss. För nu kommer väl sommaren.
Nästa blogginlägg kommer när jag är redo igen :) nu skall jag bara bli frisk och återhämta mig efter operationen.
Kanske jag kommer se ut så här efter operationen. Fast de ska ju operera halsen inte ansiktet förstås.
Kram till er alla. Mycket kärlek och lev livet som ni vill. Var inte rädd för att leva och bry er inte om vad andra tycker och tänker. Du är regissören i ditt liv.
Hästar och linus på linjen....
Tänkte häromdagen skriva av mig och berätta vilka jobbiga dagar jag haft men ångrade mig. Vem vill läsa om någon som inte får luft och vankar av och an som Linus på linjen. Jag har tur att inte någon granne har ringt för att få mig hämtad i tvångströja. Går fram och tillbaka i huset. Äter choklad och lider. Jag sover så dåligt på natten och blir trött och orkeslös. Orkar inte mycket om dagarna, Jag verkar ha oändligt med tårar och snart har jag värsta gå och lägga mig fobin. Önskar jag vore en häst som kunde stå och sova. Ren och skär tortyr den här jävla struman som trycker på min luftstrupe. Inget jag önskar min värsta fiende ens. Men jag är inte ute efter något medlidande. Jag är stark, duktig och bäst. Jag fixar detta. Snart är skiten över. Lite mer än en vecka kvar till operationen.
Dexter, ungarnas lillebror, var på besök häromdagen. Han får mig på så gott humör. Ett riktigt litet
charmtroll.
Verkar som han också ska börja spela fotboll.
Storasyster spelar flera gånger i veckan. Astrio heter laget. Ovan foto har inte jag tagit.
Casper fick sin tandemcykel i går. Vi tog en liten provtur runt kvarteret. När jag blir frisk så
kommer vi cykla hela dagarna.
Idag var jag hos läkaren och skulle få ett läkarintyg. Jag berätta om mina svåra nätter och även hur jobbigt det är på dagen. Då säger han: Du är ju deprimerad också. Jag skriver ut en antidepressiv. No fucking way, sa jag nästan. Självklart är jag deppig och får ångest för jag inte får luft men hur fan skulle ett par tabletter hjälpa.? Aldrig i livet att jag börjar med sådan saker. Jag bad att få en allergitablett man blir trött av i stället. Jag ringer hellre min mamma och gråter ut. Förlåt mamma men du får stå ut med mig. Jag har fysiska problem som snart är över. Jag är inte deprimerad. Bara deppig av att lida.
Detta är ett litet lyckopiller. Min familj som stöttar mig och som får stå ut med mig. ( Jag hopppas att det står ut)
Min lilla Casper som jag ska vara duktig och ta hand om. Nästa vecka blir det besök på öron-näsa hals för att reda ut hans ökade andningsuppehåll.
Trevlig helg allihop. Tack för att jag fick gnälla av mig lite.
Terapi och besatthet...
Just nu går jag och väntar på operation. Det blir den 8/6 som den onda struman som trycker på min luftstrupe och ställer till det åker bort. Just nu behöver jag inte sitta och sova utan det räcker med två kuddar under huvudet eller halvsitta. Jag har fortfarande svårt att sova och nätterna är jobbiga. Seg som en råtta under dagen men jag har hittat en bra terapi som nästan gått över i besatthet. Nämligen trädgårdsarbete. När vi flyttade in fanns inte en blomma i hela trädgård. Inget blommade utan allt bara tråkiga 70-tals träd och buskar. Det mesta stack man sig på. Ni minns väl väl framsidan.
Baksidan har in princip sett ut så här hela vägen.
Nu ser man staketet och visst mer insyn till grannen men trevligare.
Stenarna har vi hittat i trädgården. Ursäkta pallarna med det är en hund som smiter. Får fixa bättre sedan.
Fått de flesta blommorna av grannar och kompisar.
Ja det finns fler träd att ta bort.
Blomsterflickan Fiffi.
Havstema.
Så här ser det ut just nu på baksidan. Hade inte tänkt att göra något här i år. Men min besatthet fick mig att starta detta.
Hjälp, vi måste åka till tippen med allt. Där går gränsen för vad jag orkar. :( Någon som vill hjäpa till?
Potatis och jordgubbar.
Tomater och gurkor vill ut. Tyvärr blåste mitt växthus sönder i helgen. Tips på bra och bättre växthus?
Som inte kostar skjortan.
Ja livet går framåt.
En massa...
Uppmuntran och stöd behöver jag just nu. Sitter i trädgården med en cola light. Solen skiner och ur stereon hörs heroes med David Bowie. Tårarna rinner nerför min kind. Trots det vackra vädret så har jag svårt att le. Mille försöker fånga min uppmärksamhet geonom att lägga en leksak i knät. Han är så söt och han får mig att le lite grann. Min trädgård är full av maskrosor och gräset har växt så det knakar. Men visst har jag det härligt. På sjukhuset idag så såg jag en kvinna med sond i näsan, en ung kvinna i rullstol och några sjuka barn. Det är hur många som helst som har det värre än mig. Men det är svart på vitt nu att jag skall opereras. Struman har flyttat hela min luftstrupe och trycker även på matstrupen och jag är glad att jag inte har svårare att svälja. Det lustiga är att det är Caspers klasskamrats pappa som ska operera mig. Operationen är inte så vanlig och lite komplicerad sa han. Finns en mycket liten risk att det är cancer. Man kommer skicka iväg struma biten på analys efter operationen. Man får ligga extra länge på uppvaket. Jag som har sådan sövskräck. Men jag får vara stark.
Gammal potatis som jag satte börjar komma upp. Persilja, gräslök och jordgubbar får man vara glad över.
En annan sak jag är ledsen för är att min cykel blev stulen. Nästa vecka får jag börja köra bil igen. Varit väldigt trött de senaste dagarna. Häromkvällen tryckte det så från struman att jag inte ens kunde sitta. Svårt att sova. Så det är säkert därför jag är så trött. Är lite förkyld eller så är det allergi. Eller båda så det förvärrar struman.
Jag ska ringa på måndag och få tid till operation. Kan ta lite det även om de prioriterar mig.
Lite förvirrad är jag. Trodde det var 2014 och skrev det på operationslappen. Fick googla när jag kom hem.
Lite blommor.
Grannar har skänkt lite plantor.
